Allmänt

De första blommorna i min trädgård

Hej
Vad finns det att göra när man tröttnat på gråväder, regn och sörja, och bara längtar efter snö, frost och vinter ... Jo, då måste man istället gå ut i trädgården och kika efter vårtecken.
Vårtecken och vårtecken ... nu räknas nog inte julrosen som något särskilt vårtecken. Men sååå glad man kan bli när det stickor upp blommor i rabatten. Min lilla vita julros har jag fått av en kär vän och den växer sig större och starkare för varje år som går. Visst är den ljuvlig!
 

Vid sidan om min lilla vita julros växer det en stor kraftig sort med röd/bruna blommor. Den är lite senare i blomningen, men fantastiskt vacker den med. Ni ska få se när den blommar.
 

För att pigga upp mig själv fyller jag huset med ljuvliga snittblommor.
Rosor i de vackraste pasteller fick förgylla matbordet.
 

Jag har tagit fram bilder från mitt arkiv och lagt som skärmsläckare på min dator. Allt för att få njuta av lite hederlig, vit vinter.
Istället för att följa serier på TV som ju verkar vara väldigt populärt och trendigt nu, så följer jag slaviskt kvällens väderrapport.
Många människor sitter som klistrade framför sina skärmar och ser avsnitt på avsnitt av sina favoritserier. Det är inte som förr, då man med spänning fick vänta en vecka på nästa avsnitt, nej!, nu konsumeras hela rasket i ett enda långt marathontittande. Jag önskar att jag kunde göra likadant med vädret. Att se alla avsnitten i följd för hela vintern på Viaplay eller något sånt. Ja, tänk så smidigt det hade varit. Perfekt för planeringen liksom.
 

Och tänk att få göra en liten söt snöbollslykta utanför farstukvisten ... bara en sådan sak.
Åhhhh så ljuvligt!
 

Dagens citat:
 
När livet ger dig hundra anledningar att gråta,
visa då livet
att du har tusen anledningar att le.
 
 
 
Kram på er från mig.
Annika
 
 

Hästbiten.

Hejsan.
Så är det en härlig måndag igen, och en helt ny vecka står för dörren.
Hos oss har det varit frost en liten pyttestund i förra veckan, och jag tycker ju att det är så vackert.
En morgon hälsade jag och hundarna på hästarna som ännu gick kvar i kohagen och skruttade.
(eller kanske är det en hästhage egentligen ... det där är lite oklart faktiskt)
 

När jag var barn så var min högsta önskan att få en egen häst.
Varje födelsedag och varje jul så stod det HÄST med stora bokstäver, överst på min önskelista.
En gång var det väldigt nära att det där blev verklighet. I alla fall var jag helt övertygad om det.
Det var nog när jag skulle fylla 10 år som jag av en händelse hittade ett undangömt ridspö i min mammas köksskåp.
Wowww, jag var i sjunde himlen.
Nu blev det ingen häst - det blev en orange minicykel istället av märket Cresent...
... och vad det där ridspöet gjorde i vårt köksskåp fick jag aldrig reda på ... vill nog inte veta heller....
 

Som vuxen älskar jag fortfarande hästar. Fast på lite mer avstånd.
Jag blev aldrig någon van ryttarinna, även om jag hoppade upp och smygred på hästarna som gick i betet runt vårt hus när jag var liten.
Och jag älskade min 50 års present från mina tjejer, där en turridning stod på programmet.
En fantastisk dag.
 

Med åren blir man lite mer införstådd med sin egen dödlighet, och jag tar det numera lite lugnt med smygridningar. Hästarna i kohagen får gå i godan ro och beta istället. En kärvänlig klapp får räcka.
 
Det är så vackert i min trädgård när frosten sätter sin prägel på växtligheten.
Enda smolken i min bägare är väl de jordhögar som herr mullvad den senaste tiden gjort i ett hörn av gräsmattan.
 

Dagens citat:
 
En gentleman är en man som kan beskriva
Dolly Parton utan att ta händerna till hjälp.
 
 
 
Ha en fin måndag.
Kram Annika
 
 
 
 
 
 

Smultron och lökar som ska blomma.

Gomorron.
Med siktet inställt mot advent och jul känns den gångna sommaren allt mer avlägsen.
För varje dag blir det lite mörkare och dagarna blir kortare. Jag tänder mina stearinljus på morgonen när jag dricker mitt morgonkaffe. Det är något behagligt med den här mörka tiden också tycker jag.
 

Ute i trädgården lyser vår blodbok upp som en glödande eld.
I vacker kontrast står mitt älskade magnoliaträd fortfarande grönt och frodigt sidan om. Gräsmatten börjar täckas av alla de eklöv vi ständigt tampas med på hösten.
Som alltid ligger jag lågt och avvaktar med lövräfsningen i hopp om att någon höststorm ska förflytta det mesta av löven in till någon av grannarna ... Ett år hände det faktiskt.
Blir det sol och lite torrt så tänker jag köra ett varv till med gräsklipparen.
 
 

I veckan har jag satt de där lökarna som jag köpte när jag var på Gekås i Ullared.
En massa fina pingstliljor som jag tycker är så söta och som ger en lite gammeldags känsla.
 

Inne i orangeriet står mina träd nu på vinterförvaring. I en av krukorna växer en liten smultronplanta som trotsar höst och vinter och ännu bjuder på några få bär.
 

En annan blomma som hängt med mig i många år, och som flera gånger nästan varit helt dödförklarad, bjuder just nu på en bedårande blomning.
 
 
 Min vita ros, den som jag fått av svärmor Karin, den blommar ännu.
Vita bleka knoppar som nästan ser ut att huttra lite i höstsolen.
 

Den sista lilla doftviolen tittar upp genom löven vid vår veranda.
De är så tappra, de där små violerna. De är en av de första blommorna som kikar fram på våren, men även en av de sista som finns kvar långt ut på hösten.
 

Dagens citat:
 
Ta varje chans du får i livet, för
vissa saker händer bara en gång.
Du kan inte på förhand veta hur
fantastiskt bra det kan bli.
 
Hoppas ni får många bra chanser och verkligen har modet att fånga dem .
För det kan ju faktiskt också vara en risk att hoppa på "det där tåget" ...
Jag brukar alltid tänka, att om jag inte har någonting att förlora, då kan jag lika gärna våga följa med tåget mot något som kan bli mitt livs äventyr.
Det finns ju inget värre än att ångra att man inte vågade!
Våga att riskera och ta chanser lite, lite mer.
 
Ha en fin dag och kram.
Annika
 
 
 
Visa fler inlägg