Allmänt

Det vackraste av Österlen.

Hejsan
Jag älskar verkligen vår underbara natur här på Österlen. Här finns liksom lite av allting.
Här finns havet med sina vita sandstränder och det otroliga ljuset. Här finns skogen som är så vacker så det gör ont. Här finns hedar och ängar. Och de små underbara fiskesamhällen...
 
I fjor vandrade jag och mina döttrar en del av etapperna på Österlenleden.
I år har jag inte kunnat få med mig en enda kotte som vandringssällskap. Men det gör inget. Naturen är ju egentligen det enda sällskapet jag behöver.
Naturligtvis valde jag min favoritsträcka. Den mellan Kivik och Brösarp.
 
 
 

I ett behagligt lunk vandrade jag på under den gassande solen.
I Haväng stannade jag och fikade lite, innan jag fortsatte min stilla och tysta vandring.
Till sist nådde jag min hembyggd Brösarp. Där slog jag mig ner vid mamma Ingrids grav för att invänta min privatchaufför Stefan.
 
Vill ni kika på fler bilder från den här etappen av Österlenleden så finns det ett inlägg här.
 
 
På kvällen passade det sedan bra att fylla på energiförrådet.
Ett fantastiskt ställe att käka pizza på är Gårdens Café och Vedugn i Simrishamn. Så himla gott.
Och så himla mycket turister.
 

Eftersom där var fullt på innergården så fick vi sitta och blicka ut över Apotekarns underbara blomstersortiment.
Och såklart kunde jag inte motstå att köpa en av de ljuvliga frilandshibiskusarna de sålde där. En ljusblå variant som jag tyckte skulle passa förträffligt i närheten av den ljust röda som jag redan har i min trädgård.
 
 
Vi njöt av den underbara kvällen, vi njöt av de goda pizzorna och av den fantastiska personalen.
När Stefan sedan betalt och vi skulle gå vidare, undrade vår servitör lite blygt om vi varit där förut eftersom han tyckte sig känna igen oss.
 
-nää, svarade Stefan lite eftertänksamt.
- men ja har vadd harr och satt opp ditta, fortsatte han och knackade lite på glasväggen där vi satt.
-å pizzaugnen harr har vi åsse bytt forr nårra vickor sin...
 
Sådär är det ofta när Stefan är klädd i andra kläder än sina vanliga byggarkläder. Ingen känner riktigt igen honom.
 
 
Dagens citat:
 
En meningsfull tystnad är
alltid bättre än meningslösa
ord.
 
Ha en riktigt fin dag och en stor kram från mig.
Annika
 
 
 
 
 
 

Rör inte vår Änglamark!

Hej.
Efter snart tjugo år är det dags igen.
Dags att kämpa för vårt vackra Österlen och för den gruvdrift som återigen hotar vårt underbara landskap.
 
 
Jag minns hur många människor slöt samman då för 19 år sedan. Jag minns att det hölls en stödgala på Christinehofs slott  mot gruvdriften på Österlen. Jag stod i inträdet några timmar den där dagen.
Allt det där minns jag tydligt, men sedan blev det liksom tyst och allt föll i glömska när det inte blev någon grävning av. 
 
Men nu är det plötsligt dags igen. Som ett bryskt uppvaknande stod det plötsligt klart att Bergsstaten med bergsmästaren i spetsen, redan har gett klartecken åt ett nystartat brittiskt företag att göra provtagningar på två ställen här på vårt Österlen. Bara en lite bit från Gyllebo.
 
Återigen ryckte vår handlingskraftige greve ut och sammankallade i förra veckan till ett protestmöte på Christinehofs slott.
 

I Sverige har vi en minerallag som tycks vara uråldrig. Ärende i denna lag handläggs av bergsstaten och beslutas av bergsmästaren.
Alltså, redan här tycker jag det hörs som rena 1600-talet.
 
Det land och den mark som du står som lagfaren ägare till, den marken kan bergsstaten helt enkelt ta beslut om att någon annan har rätt att gräva upp.
 
Det området som idag är hotat av det här "gruvintresset" är en ganska stor del av vårt vackra Österlen.
Och redan nu har två ställen fått tillåtelse till att göra provtagningar efter grundämnet vanadin.
(Här illustrerat av Ninni Ahlsell.)
 
 
Till förra veckans protestmöte kom en brokig skara människor.
Förutom greven själv, var det politiker, nunnor, markägare, journalister och såklart sådana som jag själv, enkla människor med ett stort hjärta för mitt Österlen.
Alla med samma intresse, att värna om vår underbara plats på jorden.
En plats där vi är beroende av jordbruk, skogsbruk, turism ... inte av att engelsmän kommer hit och gräver upp alltsammans.
 

För första gången det här valåret kunde jag höra en samling politiker från vänstern till högern, där precis alla var överens i en fråga. Det här måste stoppas!
Varför lagen inte gjordes om då för 19 år sedan, det kunde förstås ingen av dem förklara, även om de alla tycktes vara överens om att så skulle ha gjorts. Men gjort är gjort, om än i gyllene byxa - heter det ju....
 

Som jag förstod det så finns inte mycket mer att göra än att gå samman till protest. Eniga och så många människor som möjligt.
 
-kanske krävs det precis som för tjugo år sedan, lite civil olydnad, sa Calle. En timmerbil som fått bensinstopp mitt ute i skogen. Ett stort lass stock som "oturligt" nog vält omkull lite "olämpligt".
-civil olydnad, fortsatte vår underbara greve, jag är i alla fall inte rädd för att göra det igen!
 
Jag älskar verkligen vår Calle, för de orden. För att han stolt och fast tänker fortsätta kämpa för vårt underbara landskap.
Sagolandet och himlajorden där vi har våra rötter och vårt levebröd!
Och kanske är det vårt enda hopp - lite civil olydnad, att stå i vägen, kedja fast sig vid en grävskopa.
Räkna med mig också - civil olydnad det har jag nog fallenhet för det känner jag i hela kroppen.
 
 
På facebook finns en nystartad sida i kampen mot gruvorna på Österlen.
Den hittar ni här. Gå gärna in och stöd vårt Österlen!
 
(Eventuella faktafel i texten ovan är mina, bara mina.)
 
Efter en givande kväll vid "mitt" älskade slott åkte jag och Stefan hem till mitt underbara Gyllebo där ett gäng hundar väntade.
 
 
Dagens citat:
 
Det bästa sättet att förutsäga framtiden
det är att skapa den.
 
Ha det bra alla kära ni.
Kram Annika
 
 
 
 
 
 

Lite aldrig på någon som är full.

Hej hej
Jag tänkte bara kika in här med en klagan.
Det gäller den där blodmånen som utlovades för några dagar sedan.
 

När den stora sensationen skulle gå av stapeln så var jag redo. När kvällen kom så blängde jag förtvivlat upp i skyn efter den där stora månen som alla talat om.
Det var en väldigt vacker och fin solnedgång, men någon måne såg jag inte röken av. Än mindre av planeten Mars, som man också skulle ha möjlighet att få se.
Kanske hade månen blivit blyg av all uppståndelse tänkte jag, och höll sig därför gömd bakom trädtopparna. Men fast jag tog bilen och körde ut där det var fritt fält, så gick den uslingen inte att se.
Jag gav upp och körde hem och kröp till sängs.
Prick klockan tolv vaknade jag upp igen av att något lyste mig i ögonen. Månen. Och den såg ut precis som en vanlig måne som var full. Vilken flopp.
 

Trots att jag kunde se att den inte alls var röd och vacker som den lovat, så gick jag sömndrucken upp och knäppte ett par halvtaskiga bilder på den. Som bevis på hur lurad jag blivit liksom.
 
 
Nej nu vet jag. Månen är väl som alla andra som är fulla - opålitliga, skrytsamma med en tendens att överdriva saker och ting. Fulla månar kan man då inte lita på.
Men det förstås, det kvittar hur full vår måne är, för han sluddrar aldrig, vinglar eller ramlar omkull och det får vi väl ändå högakta honom för.
Och en väldigt vacker solnedgång måste jag medge att jag fick se.
 
 
Kvällens citat:
 
Tänk när vi står på månen och säger:
-åhhh vilken vacker fulljord det är ikväll.
 
Ha en fin kväll.
Kram Annika
 
 
 
 
Visa fler inlägg