Allmänt

Mitt februari 2018


Mitt februari började alldeles fantastiskt.
Det började med underbara upplevelser, en massa roliga planer och hissnade ögonblick i naturen.
Men sedan "så spårade det" .... som min dotter Emmy nog hade uttryckt det hela ...
Men tja .. det är sånt som händer. Jag fick möjlighet att för första gången i mitt liv följa ett OS på TV, och det var riktigt roligt måste jag säga.
Nu hälsa jag mars välkommen och ser med tillförsikt framemot en skön vårmånad.
 
Note myself: Ibland känns det som man halkat ner till repets ände och hänger kvar på en tråd.
Man måste då slå en knut längst ner, hänga kvar och aldrig ge upp.
Jag har gjort den där knuten nu - målet är tjejmilen 2018!
 
Löparstatistik: 23 kilometer (till det sa stopp den 13/2) Nya tag så fort kroppen tillåter.
Kram på er.
Annika
 
 
 

En ljuvlig dag på stapplande ben.

Hejsan.
Vet ni - idag är det exakt 32 år sedan Olof Palme blev skjuten. Precis samma dag som jag förlovade mig första gången, 21 år gammal .... men det var i ett "annat liv", med en annan man - långt borta i Gambia ...
Vi hade en annons i lokaltidningen och vi trodde att det skulle bli dagens "snackis" hemma i Sverige ... tji fick vi - alla hade bara tankarna hos Palme och såg knappt vår lilla notis på familjesidan... 
Datumet har liksom etsat sig fast i mitt minne.
Det är konstigt det där med minnen. Vissa saker är så lätta att komma ihåg. Lite förargligt förstås, eftersom jag är oförmögen att på rak arm komma på vilket datum jag förlovade mig med min nuvarande kärlek - Stefan ... inte ens årtalet är jag riktigt säker på ...
Sorry darling. Det kan vara närminnet som sviker.
 
 
Här i Gyllebo har vi vinterns rejälaste snöväder just nu. Men dagarna innan hade vi strålande sol några dagar. Så ljuvligt.
Jag har då försiktigt tassat ut i naturen. Inte så långt. Bara till den gamla ekskogen bakom postlådorna. Där är så underbart vackert.
 

Jag känner mig så glad över att åter kunna gå rak på benen igen. ... eller halvrak med huvudet snett upp och benen på jordklotet. Visserligen rejält bedövad med piller i blodet, ryggen krökt och en känsla av tandläkarbedövningen i ena benet ... men jag är övertygad om att kan man bara komma ut i naturen så kommer kroppen att kunna läka lite bättre.
 
 

Hemma vid fåglarnas matplats har vi nu två ekorrar som bråkar om att stjäla maten för fåglarna.
Snabba som bara den är de båda, och det ska konst till att hinna fånga dem på bild.
 

Mitt fång tulpaner som jag fick av Stefan har åldrats, vissnat och dött med en sådan otrolig skönhet att jag häpnar.
Jag tänker på min älskade svärfar när jag ser bilderna på dataskärmen. Jag vet att han hade älskat att försöka måla av mina vackra tulpanerna på en tavla.  Han hade älskat mina foto och han hade nog läst min blogg med stor behållning.  
 

Dagens citat:
 

Om en miljon år är jorden måhända befolkad av varelser som benhårt förnekar att de härstammar från människan.

Kanske är det meningen att vi egentligen skulle gå på alla fyra som en apa. Kanske är det de som gör att våra ryggar blivit så känsliga, för visst är det många som har ont i ryggen... ja, sånt kan man ju grunna på ...

Jag ska ta tag i dagen och göra den fantastisk på mitt vis. Du kan göra den underbar på ditt vis.

Meningen för min del var en tur till Malmö med ryggen... men snöfallet och vinden fortsätter här på Österlen så min plan är något oklar...  Tänk, när jag var liten fanns det vägverk och riktiga plogbilar.

Kram på er.

Annika

 

 

 

En hälsning från Canada.

Hejsan.
Ikväll tänkte jag visa hur mysigt mina döttrar har det i Canada.
Det är min mellandotter, Amanda, som åkt dit för att hälsa på sin syster, Andréa, och samtidigt passa på med lite skidsemester.
Då, när de planerade den här semestern så fick även jag erbjudande om att följa med. Någonting höll mig tillbaka ... jag tackade nej och tyckte att jag kunde åka själv vid ett senare tillfälle. Himla tur var väl det. Hur skulle det se ut med en kutryggig käring i de skidbackarna ... jag får lära ungarna att åka riktig slalom en annan gång ... host, host ...
Men såhär härligt har töserna det, och det gör mitt hjärta alldeles varmt!
 

Jag tycker inte att jag kan betecknas som någon hönsmamma. Det kan man inte vara när ungarna far och flyger som mina gör. Då måste man släppa kontrollen, och våga lita på att de klarar sig själv. Men en omtänksam mamma vill jag såklart vara, och lite smarta grejer hade jag skickat med ... som handvärmare till exempel!
Glad att de kom till nytta.
 

Alla fotografier i detta inlägg är tagna av Amanda Henriksson, och lovligt lånade såklart.
 
Kvällens citat:
 
Många missar lyckan.
Inte på grund av att de inte finner den,
utan på grund av att de inte stannar och
njuter av den.
 
Ha en härlig kväll.
Kram från mig.
Annika
 
 
 
 
 
 
Visa fler inlägg