Allmänt

Augustimörker och grön uniform.

Hejsan.
Vilka ljuvliga kvällar det är nu i augusti.
Det är så vackert så jag nästan dånar lite grann.
 

Förra helgen hoppade jag i min gröna uniform och for på tjänstehundsträning.
Underbart. För varje gång som jag kör iväg med min bruna "militärvolvo" så är jag överlycklig. Det betyder att min Johnnyhund är i god form och vi båda har ännu en mysig träningsdag att ge oss i kast med.
Tidigare i somras var Johnny inte riktigt kurrant och såklart blev jag orolig. Nu har han fått vila lite mer ett tag och haltar inte längre.
Jag ger honom blåläppad mussla som ska göra hans leder lite bättre och vara bra för lite äldre hundar.
Ja, nu är han så pigg att jag funderar på att själv börja med sådan där mussla ....
 
 
Min fine Johnnyhund gjorde ett bra jobb och jag blev såklart stolt.
Värre är det egentligen med mig själv. Jag har trappat bort all smärtlindringen nu i sommar som jag tagit mot mitt diskbråck. Och fy tusan, då kände jag att pillerna verkligen haft effekt. Stundom gör smärtan sig rejält påmind nu, då får jag bita ihop och grimasera en stund.
 
En halvgalen sak som nu väntar på mig är den tjejmil som jag anmälde mig till innan ryggen knasade sig.
Sådana där saker ställer man inte bara in hur som helst. Flyg och hotell är bokat och betalt, så det måste helt enkelt bli av. Lite mjukträning har jag kommit igång med, och jag får försöka göra mitt bästa med mycket pannben.
 
 
 
När jag inte jobbat eller flängt runt i skogen, så har jag passat på att lyssna på ännu en bok. Den här gången var det en sann berättelse från ett familjehem. En bok som heter "Mamma sa att jag inte fick berätta" av Cathy Glass. Jag gillar ju sanna berättelser så den här följde jag med stort intresse, men också förfäran.  Jag imponerades av den underbara familjemammans klokhet och tålamod.
 

Dagens citat:
 
Det är en så otroligt skön
känsla att göra det där som
andra sade att man aldrig
skulle klara av.
 
Ha en ljuvlig dag och en stor kram.
Annika
 
 
 
 

Klädd i grönt igen.


Hejsan.
Äntligen!!!
Äntligen kände jag mig redo att hoppa i uniformen igen och ge mig iväg på tjänstehundsträningen.
Och ni kan ju gissa hur glad hunden Johnny var den där morgonen.
 
Och vi fick en toppendag - som alltid.
Vi samlades ute på ett fält på Revinge. En ensam sko ... ko menar jag såklart .... strövade runt och gjorde förvillande kospår  på vår tilldelade spårmark den här dagen.
 
 
Den här gården har säkerligen fått utstå ett antal krig i sina dagar. En gård som tagits i besittning, som bevakats och som förmodligen varit med om det mesta vad det gäller försvarsövningar.
Här samlades vi, en massa hundar och hundförare den tidiga söndagsmorgonen.
 

Morgonen bjöd på ett ljummet sommarregn, men ganska snart klarnade det upp och solen sken över oss resten av dagen.
I våra bilar väntade hundarna tålmodigt på sina uppgifter.
 
 
Morgondagens generation
Under tiden som dagens uppdrag delades ut så stiftade vi bekantskap med nästa generation patrullhundar.
Alltså, man dog ju nästan "sötdöden" när de här båda juvelerna tultade ur sina bilar.
I ärlighetens namn ska jag nog berätta att den ena inte alls kommer att blir en försvarsmaktshund utan en jakthund. Men grönt som grönt, och det viktiga är att små hundar skaffar sig ett jobb!
 
 
På militärövningar så tränar vi ofta på att kunna försvara oss och vårt land i händelse av ett krig.
Förmiddagens krig utkämpades till stor del mot mygg och flugor.
Herrejisses vad vi fick kämpa. Jag kan inte påminna mig om att jag någonsin varit med om värre motstånd.
 

Men ute på fältet blåste våra motståndare all världens väg och vi fick en fantastisk dag.
Ett stort tack till våra alltid så engagerade hundbefäl och tack alla gröna vänner för en toppendag.
 

På kvällen väntade middagen färdiggrillad och klar.
Trött, skitig och såå nöjd sjönk, jag ner sidan om Emmy för att visa bilderna på de sjukt många flugorna.
Småhundarna slogs om min uppmärksamhet medan Johnny la sig i skuggan och såg nöjd och smått kaxig ut.
 

Dagens citat:
 
Krig uppstår ur två små ord.
Ditt och mitt.
 
Ha en fin dag och kram på er
Menige Annika
 
 

Julavslutning med tjänstehundarna.

Godkväll i stugorna.
En dag i helgen var jag och hunden Johnny på vår sedvanliga avslutning tillsammans med alla våra tjänstehundskompisar.
Jag och Johnny steg upp i gryning och gjorde oss redo för en hel dag i skogen.
Morgonen var vacker och Johnny var förväntansfull.
För honom är det här nog det absolut roligaste man kan göra i livet. Och jag älskar såklart också den här härliga hundträningen.
För Johnny är det blodigt allvar, och inget man bara skojar bort. Är de gröna kläderna framme i tvättstugan, då är han mer än redo. Och såklart är det allvar. För bakom all den roliga träningen finns ett allvar, en beredskap ifall en katastrof blir ett faktum. De där tankarna har jag såklart tänkt - för jag måste våga och vara redo ifall det inte längre bara är en övning. 
 
 
Några som inte alls gillar att vi håller på med bevakning, spår och patrullering det är de båda små hundarna. Molly och Lykke. 
Eller ja, de hade säkert också älskat det, men de får alltid stanna hemma, och det är mest det som gör de båda nedslagna och lite deppiga.
 

Vi fick en fantastisk dag i skogen.
Med det bästa tänkbara vädret, den bästa träningen, de godaste vännerna och finaste hundarna. Ja, tänk er sedan en god, grillad korv ovanpå allt det!! Man kan inte önska sig mer av livet en dag i december. Toppen.
 

Jag och Johnny vill passa på att tacka våra otroliga hundbefäl, som alltid ser till så vi har roliga, lärorika uppgifter att sätta tänderna i. Tusen tack ♥
Så vill jag önska Gaia en fin hundpension med många lyckliga hundår framöver. Samtidigt vill jag hälsa den nya lilla patrullhundsaspiranten, Ruby välkommen i gänget.
 

Nej, det finns nog inte mycket som är roligare att göra tillsammans med sin hund än bevaka, spåra och lösa uppgifter.
Efteråt är det så skönt att komma hem igen och sätta fyr i kaminen och bara mysa.
 
 
Om man är en liten långsint vovve (läs Molly) så tar det ett bra tag innan man blir kompis med sin matte igen.
Sur och långsint som hon är, höll hon sig tätt intill Stefan resten av den kvällen.
Ja, det är sånt man får ta. Jag och Johnny tittade på varandra i samförstånd. Jag tror att vi båda tyckte att hon var glyttig. (glyttig är ett skånskt ord och betyder barnslig)
 
 
Dagens citat:
 
När ingenting är säkert
är också allting möjligt.
 
Ha en fin kväll
Kram Annika och Johnny
 
 
Visa fler inlägg