Allmänt

Som sista dagen på en semester.

Hejsan
Ni vet säkert alla, den där känslan man har på sin sista semesterdag. Den där känslan när en efterlängtad resa är till ända. När något man längtat efter väldigt länge plötsligt är över. Precis en sådan känsla hade jag förra söndagen.
Det var Andréas sista dag i Sverige - förmodligen på mycket länge ... kanske på tre hela långa år  (om allt går som det ska med alla krångliga visum och så).
 
För Andréa har det nog varit en både rolig och jobbig vecka. Det blir liksom så himla hysteriskt och kompakt med alla som vill träffas, och jag medger skamset att jag är en av dem ...
 

Undertiden som Andréa åkte för att hälsa på släkten en stund, fick jag lite välbehövlig vila och hjälp med min eftersatta städning här hemma.
 
-du borde kosta på dig att få hjälp med det här någon gång ibland mamma, sa Amanda.
.... ja, jag borde kanske det ... i alla fall tills jag är på banan igen ...
 
 
När här var städat och glänsande rent, började vi  fixa till lite gott till kvällens middag. Lite småplock med ost, baconlindade dadlar, pajer och annat mumsigt skulle det bli.
 
Men så kom vi på andra roliga idéer, och såklart ställer jag upp när det behövs skådisar till en kortfilm på snapchatten .... och jag levde mig verkligen in i rollen!!
 
 
Sen fick vi skärpa till oss och ta tag i vår matlagning igen...
 

Det är verkligen gott med plockmat tycker jag. Att kunna sitta lite längre vid bordet och njuta, även om det är ganska lätt att stoppa i sig alldels för mycket av alla godsaker.
 

Efter maten fick det bli "hopp & lek", vila och egentid. Det passade hunden Johnny perfekt!
Och gulliga gumpar är det bästa han vet!
 
 
 Sedan var det tid att hoppa i badbaljan, fast det får ni kanske se i ett annat inlägg.
 
Dagens citat:
 
När jag inte dog så
var jag tvungen
att börja leva.
Men kan inte bara
sitta den ena dagen
efter den andra och
vänta på att dö och
inte göra något åt det.
Då måste man
ta itu med tillvaron.
 
//Dagny Carlsson
105 år, bloggare
 
En underbar människa att ha som förebild, bloggaren Dagny!
 
Ha en fin dag och ta vara på dagen. Skjut inte upp det där roliga, finns möjligheten så gör det nu. Det där ni drömmer om.
 
Love and peace
Annika
 
 
 
 
 

Ett styng i hjärtat.

Hejsan
Jag måste medge ...  det är inte utan att jag kände ett litet styng i mitt hjärta och ett visst vemod av att se och höra om alla som samlade sina familjer till ett mysigt påskfirande i år.
Som de flesta vet så är två av mina tre döttrar ute i världen och far mest hela tiden, och jag gläds med dem. Såklart!!! Men mitt hjärta känner längtan, för hjärtan är inte förnuftiga, hjärtan bara känner ....
Fast så tänkte jag på orden töserna så ofta sagt till mig ...
 
-mamma, det finns nog ingen familj som har så bra sammanhållning som vår...
Ja, kanske stämmer det, för så mycket som vi varit åtskilda så känns det ändå som vi alltid är väldigt nära varandra.
 
Istället för att hänga läpp har jag gjort det bästa av allt. Vi har ju massor av fina vänner och faktiskt en dotter kvar här hemma.
På långfredagen fixade jag till lite mysigt påskfirande för mig och min älskade Stefan. God mat måste man ju ha då, och vi valde det som vi gillade lite extra mycket och frossade i det.
 

Till kaffet gjorde jag en enkel jordgubbsbakelse som var allt annat än vacker. Att stå med diskbråck och göra avancerade bakverk är inget jag fixar ännu. Men i det enkla bor som bekant det goda, och smaken var det absolut inget fel på. En enkel rulltårta på mammas recept med lite grädde och färska jordgubbar. Mums.
 
 
Jag och Stefan begav oss också iväg ut på Österlen i ett alldeles speciellt ärende. Jag skulle köpa en sak som jag önskat mig i väldigt många år. För födelsedagspengar jag fått, och som jag bestämt skulle gå till just det här ... fast det kommer jag visa er i ett senare inlägg ...
På Österlen var det påskigt som alltid vid den här tiden. Och snöigt.
 

Från världens alla hörn kom  hälsningar som höll mitt hjärta varmt.
Andréa hade kommit tillbaka till Canada från ett impulsäventyr i Mexico. Den lilla gottegrisen!! Luktar det inte lite kärlek här? ....
Dagen därefter fick hon alla sina visdomständer utdragna under narkos och var mest lik en "fyllehung" tyckte jag. Ja sådana ingrepp ska man slippa att genomlida i vaket tillstånd är tydligen kanadensarnas filosofi. Och jag kan inte mer än tycka att det verkar ju väldigt mänskligt.
 

På andra sidan klotet, nämligen i Australien, håller min lilla Emmy till. Där jobbar hon och hennes kompis som mjölkerskor på en stor gård långt ute på vischan. Nu har de båda blivit bilägare så de ska kunna åka iväg de dagar då de är lediga. Grattis till er blåa Mazda töser!!
 

Här hemma har vi ju också kunnat bädda upp en extra säng åt min mellandotter Amanda som kommit och sovit över i Gyllebo mellan sina arbetspass. Johnny älskar när den där extrasängen kommer fram. Själv längtar jag efter att vi ska kunna bygga det där gästrummet som det finns vaga planer på... fast å andra sidan har vi det väldigt mysigt såhär också.
 
 
 

Dagens citat:
 
Dina tankar och känslor kan aldrig någon
ta ifrån dig.
De är bara dina.
 
 
Jag hoppas ni haft en skön helg och ätit precis det som just ni tycker om, gjort det där som precis ni gillar och verkligen njutit av livet.
 
Kram Annika
 
 
 
 
 

Två små bockar och en god fiskgratäng.

Hejsan.
En kväll i veckan när vi satt i köket och åt kvällsmat såg vi de två små rådjursbockarna som brukar hålla sig här i vårt område och runt vår trädgård.
Vintern har varit jobbig för dem och jag gissar att de gärna hoppat in och smaskat i sig alla de svällande knopparna som just nu finns på alla träd och buskar runt vårt hus.
 

De är så söta med sina bastklädda horn, det får jag allt medge. Men att få in sådana rackarns busungar i trädgården kan vara rent förödande för våra klena prydnadsträd. Jag vet nog hur de kan fila och stånga med de där små gulliga hornen. Av mina dyrt investerade träden blir ingenting kvar då, bara spillror.
 

Kvickt som attan satte jag iväg efter kameran och for ut på vår veranda. Samtidigt som jag knäppte mina bilder tog jag mig ett litet snack med de båda gossarna.
På andra hållet vankade pågarnas trötta moder förbi. Förmodligen dräktig sedan i somras.
Det är ganska fantastiskt med rådjurens fortplantning. Geten blir parad någon gång i juli, augusti och sedan ligger det lilla befruktade embryot bara i hennes livmoder och skvalpar och väntar. Fosterutveckligen stannar liksom av helt och den börjar inte växa igen förrän någon gång i januari, februari. Det här kallas fördröjd implantation.
Någon gång i maj, juni kommer de nya små kiden sedan  att få se dagens ljus.
 
 
Ja visst är det underbart med ett sådant rikt djurliv ända in på husknuten ... men gud nåde ifall de rör mina blommor ...
 

Rådjursfamiljen strövade bort till grannen och jag pep in igen till min kvällsmat.
Kvällsmaten bestod den här dagen av en sådan där fiskgratäng som jag brukar göra - gratäng a la Annika.
Jag kokar torsken försiktigt och lägger i mitten av en ugnssäker form. Klickar ut hemmagjord potatismos runt om fisken (självklart måste det vara hemmagjord mos tycker jag) Så gör jag en enkel dillsås och häller den över den kokta fisken. Så strör jag en smakrik ost över alltihopa. In i ugnen tills det fått fin färg. Enkelt och jättegott!
 

Kvällen bjöd på en underbar solnedgång.
Molnen såg ut som stora rosa bomullstussar. Men vill man hinna föreviga naturens skådespel så måste man allt vara snabb.
Jag skulle bara .... ja, någonting kom i vägen och när jag kom ut med min kamera så var de rosa tussarna försvunna. Fast jag bjöds ändå på en magisk vy, med den lilla månen som en liten smal skärva bara.
 

Dagens citat:
 
Jag hörde att man
kan göra chokladfondue
av överbliven choklad.
Men det gör mig konfunderad.
Vem fan har överbliven
choklad hemma?!
 
Ja, det här citat stämmer så bra in på mitt hem. Om det är något som har en försvinnande åtgång här hos oss så är det choklad. Ibland köper jag bara mörk choklad med hög kakaohalt för att det inte ska försvinna lika snabbt.
 
Ha en mysig dag och tack till er som kikar in här.
Kram Annika
 
 
 
Visa fler inlägg