Allmänt

När sjön ligger blank som en spegel.

Hejsan.
Det var en morgon i förra veckan som var lite extra härlig. En morgon då det var helt lugnt. Inte minsta lilla vindpust kunde anas.
Det var sådär extra vackert också och sjön låg blank och stilla som en spegel.
 

Innan vi kom ut så var hundarna i vanlig ordning helt galna och uppspelta.
Alla tre sitter de alltid på rad utanför badrumsdörren när jag gör mig iordning för våra promenader.
Mer optimistiska kamrater får man då leta efter.
 

Precis utanför fritidsområdet håller man på med skogsavverkning.
Ljust och fint tycker jag att det blir där.
Och vilken guldgruva i all den fina stocken.
Jag älskar skogsbruk, doften av färskt virke och ljudet av motorsåg ... men så är jag också en skogvaktardotter.
 
 

Skogen som finns runt sjön får dock inte avverkas.
Det området är ett naturreservat, och allt ska bara växa och dö i sin egen takt. Jag älskar att det är så!
 

Den här morgonen kändes det nästan trollskt där nere vid sjön.
Vattnet var blankt som en välpolerad spegel och de sista löven på träden lyste i de underbaraste färger.
 

Jag tror att det är så att man ser det man vill se ...
Den här morgonen såg jag många tecken på kärlek.
 
 
Snart är årets vackra höstskrud ett minne blott.
Jag älskar den här ljuvliga årstiden så mycket.
 

Jag som ju är sugen på lite julsmaker nu, har passat på att baka lite muffins med pepparkakssmak.
En mosad banan och lite citronglasyr gav kakorna en spännande smakupplevelse.
 
 
Receptet hittade jag i en liten bok som heter 500 muffins.
Som alternativ mosade jag en banan och rörde i äggsmeten. Jag hade bara vanligt vetemjöl och mitt farinsocker var mörkt, men det gick bra ändå.
Den kanderade ingefäran hoppade jag över och florsockret var lite klumpigt.... man tager vad man haver!
Gottigottgott!!
 
 

Dagens citat:
Vissa människor ser saker som
de är och säger varför?
Andra drömmer om saker som
aldrig funnits och säger
varför inte?
 
Hoppas ni tar tag i dagen och gör något spännande av den. Tänk ut något kul och säg "varför inte".
Kram Annika
 
 
 
 
 

Hög på endorfiner och svag för kapris.

Hejsan
Så är det min favoritdag igen. Måndag!
Jag gillar verkligen måndagar.
En dag att starta på nytt igen.
Bästa måndagen är då jag ger mig ut precis när dagen ljusnar och springer i min egen takt och mina egna tankar.
 
 
Att ge sig ut i naturen så här, i skogen vid en sjön, det måste vara som att bli frälst tror jag.
Att stanna upp i tystnaden och bara andas den friska luften, det måste vara det som är meningen med livet.
När jag springer där i min egen värld, funderar jag ...
.... Kanske hade människor mått bättre av att bara ställa sig på en brygga i skogen vid en sjö, istället för att knäppa händerna i en kyrka, lägga sig på knä i en moské eller sträcka händerna mot taket i ett tempel.
Kanske är det bara så enkelt för att få sinnesfrid.
För mig är det ofta det.
Naturen är min religion.
 

Här hemma sitter pälsbollarna otåligt och väntar när jag är ensam ute på mina springrundor.
Så då är det bara att kasta av den svettiga tröjan, på med en torr och ta ett varv med dem i lite mer snusvänligt tempo.
 
 
Jag älskar ju husmanskost. Det vet ni nog nu!
Det finns en sak som jag är väldigt svag för. Det är kapris.
Mmmmm ... jag tycker att det är så himla gott.
När jag varit på restaurang och beställt in schnitzel, så har jag sett människor med en lätt skrynkla på näsan försiktigt lyfta bort den lilla citronskivan med ansjovis och kapris som pryder det panerade köttstycket. Jag har förstått att det finns personer som inte är särskilt förtjusta i de små gråbruna kornen som är tänkta att ge lite extra krydda till maträtten.
Med mig är det tvärtom. Jag bara älskar kapris. Även om någon nog tycker att mitt intag är något överdrivet, så äter jag det med stor förtjusning.
Har ni något ovanligt som ni är lite galna i?
 
 
Mina döttrar
Från de olika hörnen av vår värld får jag lite små livstecken från mina två döttrar.
Andréa har fått vinter i Canada. Ingen sådan "mesvinter" som vi brukar få, utan rejäl vinter med massor av minusgrader. Sådär så snoret i näsan fryser till is och det känns som om köldskadorna är nära.
Så håller hon sin Irländska rumskompis lite i öronen vad det gäller städning, har jag förstått.
 

Emmy och Matilda har flugit över till den västra sidan av Australien, där de nu har fått jobb.
De ska arbete i baren  och köket på ett outbackhotell.
Fast jag får nog hålla med Emmys pappa - de hade platsat mycket väl som modeller också.
Fina goa Matilda och Emmy.
 
 
 Dagens kloka citat:
Det är inte det som händer dig som skadar dig,
det är din reaktion till det som händer
som kommer att hjälpa dig eller stjälpa dig.
 
Det där tror jag verkligen är sant.
Det är inte hur man har det - det är hur man tar det ....
 
En annan sak ...
På onsdag är det sista dagen att nominera sina favoritbloggare till Blogg.se-priset.
Gillar ni mig och min blogg så får ni gärna nominera mig.
Det kan man göra här. I den kategori ni tycker jag passar bäst ... min dotter skrev till mig att hon nominerat mig - till alla kategorierna. Men det behöver ni inte alls göra. Det räcker att välja en.
Jag tjänar inte ett korvöre på att blogga, det är bara en liten lustig hobby som jag har.
Uppmuntran ger såklart lite extra glädje och energi.
Min lön är att ni trycker på lilla hjärtat här nedanför. Det är det som är mätningen på hur väl just jag står mig gentemot andra i den här bloggvärlden.
Tack för ni tittar hit och välkomna en annan gång.
 
Ha en fin dag.
Kram Annika
 
 
 
 

Piffat till håret och bakat mjuk pepparkaka.

Hej hej
Hoppas ni alla har det bra och mår finfint.
I veckan har jag hunnit med lite sånt som man måste ta sig tid till mellan varven. Som att gå till frissan till exempel.
Att klippa sig får man göra på betald arbetstid - eftersom håret växer på arbetstid.... ja, det har jag fått lära mig av en kär gammal arbetskollega som genom åren bjudit mig på så många skratt! Tack för det kära H.H.
Nåväl kort och ljust blev mitt resultat.
 
(Fotograf: Stefan Hantverkarn Olsson)

Min syster har alltid påpekat att jag aldrig förändrar mig. Att jag alltid har haft samma frisyr i precis hela livet.
Och det är tråkigt har jag fått höra ...
Kanske jag inte gör sådär drastiska förändringar alltid - men lite skillnad har det väl blivit.... åtminstone kortare.
Mitt hår är ganska enkelt. Det bara finns där och jag gör sällan så mycket med det, mer än tvättar det då det behövs såklart, klipper och lite ljusa slinger.
 

Tänk förr, när jag var liten, då åkte damerna till frisören och "fick håret lagt".
Jag vet egentligen inte riktigt vad det där innebar. Kanske fick det sitt hår stylat och fixerat med spray ...
så det liksom låg där det låg sedan ... Högt och hårt.
 
Japp tiderna förändras. Nu ska man sätta i hårförlängning både här och där, samtidigt som generande hårväxt på andra ställen måste tas bort permanent.
 
Nog om hår!
I veckan har Stefan samlat ihop alla utemöbler som vi alltid förvarar under en jättestor presenning över vintern.
Det funkar bra, även om det inte är så snyggt.
 
 
Undertiden passade jag på att baka en enkel kaka till kvällsfikat.
En helt vanlig hederlig gammaldags mjuk pepparkaka fick det bli. Ibland blir jag så trött på att allt ska konstras till så mycket. Nytt och modernt. Kul ibland såklart. Men det enkla är oftast det goda, tycker jag.
Mitt recept kommer från boken "Sju sorters kakor" och heter Prästgårdens Pepparkaka..
 

Dagens citat:
Lita inte på allt du ser.
Salt kan vara förvillande
likt socker ibland.
 
Ha nu en riktigt härlig helg.
Kram Annika
 
 
 
 
Visa fler inlägg