Allmänt

Att åldras och bli gubbe.


Hejsan och gomorron.
 
En del har den underbara möjligheten i livet, att få åldras och bli gubbe.
Nej, jag syftar då egentligen inte på min käre make Stefan, även om han såklart också åldrats en smula sedan jag hittade honom i ett byggvaruhus runt millenniumskiftet.
Den jag menar och syftar på här, är min käre hund. Min store, underbara flatte Johnny.
 

Som de flesta hundar har han varit extra trött och slö den här sommaren. Det har väl egentligen inte varit särskilt konstigt med tanke på den långa heta sommar vi haft.
Johnny har dessutom haft ont i ena benet och stundom hoppat runt här på bara tre ben.
Ålderdom och artros tänkte jag och beställde medikamenter på nätet.
 
Jag höll Johnny i vila och gav honom ett dyrt dundermedel från Nya Zealand som görs på grönläppad mussla.
 

Om det är den grönläppade musslan som gjort verkan, eller det är en form av hundalzheimers som nu kommer smygande, det vågar jag inte med säkerhet säga... Men någonting har hänt. Johnny är pigg som en treåring igen. Och med en flatcoated retrievers mått mätt, så vill det inte säga lite.
Han har blivit som "100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann". Plötsligt, efter drygt nio år har Johnny börjat rymma från tomten. Första gången trodde jag det var en slump ... att en grind av misstag stått öppen eller så ...
Andra gången jag hämtade honom hos snälla människor i Gyllebo insåg jag att han själv tagit sönder nätet och rymt.Hans nos var blodig av allt knuffande på vårt stabila stängsel. Johnny var helt obekymrad om sin blodiga näsa och såg alltigenom lycklig ut.
 
 
På facebook bedyrade jag mina grannar att det här aldrig någonsin skulle hända igen. Heligt och dyrt försäkrade jag att det var sista gången de fått påhälsning av vår förrymde hund ...
Orden jag skrev på nätet hade inte mer än skickats iväg ut i cyberrymden förrän Johnny försvann som en avlöning igen.
 
Alla som har haft en hund på rymmen vet hur hemskt och otäckt det är. Man är inte bara orolig för vad den fyrbente vännen ska ställa till med för andra människor, såklart oroar man sig för sin älskade hund också.
 
Nu har vi återigen rymningssäkrat vår tomt. Men av den blodiga hundnosen att döma så har Johnny gjort några tappra försök igen när ingen ser...
 
 
Med en pigg hund och ett diskbråck som sakteliga börjar läkas ser jag fram emot en härlig löparhöst med min gamle vän igen.
Jag och Johnny har sprungit många mil, sida vid sida och kanske får vi möjligheten att lufsa på ännu en höst.
 
 
Fundersamt glor jag på burken med den grönläppade musslan och på den köttgryta jag precis håller på att tillaga åt min käre make....
Så kikar jag på Stefan där han ligger på rygg borta i soffan med sin stora gipsade fot i högläge ...
Skulle man våga testa på honom också ....???
 
Men så minns jag tiden då vi träffades .... nej, det orkar jag nog inte med just nu ...
 
 
 

Dagens citat:
 
Det enda sättet att leva länge är att åldras.
 
Ja man ska vara glad och tacksam för att man får åldras, det finns så många som inte får den möjligheten.
Och skulle ni se att Stefan följer med på våra löparrundor till våren när gipset tagits bort, ja då vet ni vad jag smugit ner i hans morgonkaffe.
 
Ha det fint och kram
Annika
 
 
 

Göteborg och Liseberg

Hejsan.
För ett par veckor sedan var jag och Stefan i Göteborg. Det var Stefan som skulle genomgå en operation av sin fotled.
Det var egentligen inte någon avkopplande och skön weekend, utan ett ganska drygt veckoslut måste jag nog erkänna. Vi hade inte den blekaste aning om hur lång tid allting skulle ta, eller hur länge vi skulle behöva stanna kvar efter operationen...
Men allt gick bra, trots att ingreppet tog lång tid. 
När Stefan vaknat upp ur sin Törnrosasömn, så valde jag att förlusta mig lite på Liseberg istället.
 
 
Såklart gick jag först upp till sjukhuset för att titta till min nyopererade make.
Med ett rejält morfinintag, några läckra smörgåsar och kaffe serverat på silverbricka, så såg det då inte ut att gå någon nöd på honom.... (annat ljud i skällan skulle det komma att bli på hemfärden, men det är en annan historia)
 
-gå du ivajj å åg karusellor elskling, ja har de fint här, sa Stefan, och kikade med suddig blick på den söta sköterskan.
 

Innan operationen hade läkaren planerat för att hämta benbitar från Stefans höft för att använda som byggnadsmaterial i fotleden, men som tur var hade han hittat tillräckligt med benbitar nere i foten. En bra sak i alla fall.
 
 

Eftersom vårt hotell låg alldeles intill entrén till Liseberg, så var det bara för mig att gå över vägen och vips var jag i lite mer feststämning.
Liseberg, here I come.
 

Där på Liseberg kan man vandra i timmar.
Där är så vackert med sina blomsterplanteringar och olika miljöer.
 

 
Efterhand som kvällen gick fylldes parken av festsugna familjer och sällskap. Det var allt ifrån gammal till ung.
Normalt hade jag älskat att kasta mig runt i de olika karusellerna, men det var liksom inte lika roligt att göra hissnande saker på egen hand. Jag nöjde mig med att iaktta alla andra som njöt av sina åkturer.
 
 
Efter några timmar siktade jag in mig på fiskrestaurangen där jag fick ett mysigt bord i en liten avskild del. När jag beställt mina blåmusslor och ett glas vitt vin satte jag mig tillrätta för att mysa med min goda mat både länge och väl.
Det var då jag la märke till min bordsgranne. En ensam man som var fullkomligt ur stånd att ta vara på sig själv. Redlöst berusad.
Det blev en ganska spännande måltid får jag väl säga...
 
 
Efter min spännande måltid vandrade jag en bra stund på Liseberg och njöt av kvällen.
Regnet hängde i luften, men väderguden var på min sida och insåg att jag var väldigt dåligt förberedd för just blött väder.
 
 
Nästa dag var det dags för Stefan att bli utskriven och han fick åka hem.
Värken hade satt in betydligt mer och hemresan till Gyllebo blev ett smärre helvete kunde jag förstå.
Jag rattade vår stora jeep så tryggt jag kunde och Stefan halvlåg vid min sida och knaprade morfintabletter i en jämn takt.
Det var skönt när jag äntligen svängde in i Gyllebo igen.
 
 
Tack till mina töser som trixat och knåpat för att få ihop sina tider för att passa våra djur den där helgen.
Ovärderlig hjälp!
 
Dagens citat:
 
Ditt sår är inte ditt fel,
men din läkning är ditt eget ansvar.
 
 
Nu väntar en långt rehabilitering på Stefan med åtminstone tre månader med foten i gips...
Japp, där är inget att be för, bara att kämpa på. Tillsammans ska vi nog ro detta också i land.
Ha det gott och kram.
Annika
 
 
 

En weekend i Göteborg.

Hejsan
Det har nu nästan gått två hela veckor sedan jag och Stefan var i Göteborg.
En helg i Göteborg tillsammans med sin kärlek, det kan ju förstås vara alldeles fantastiskt...
 
Men samtidigt som vi längtat efter att den här helgen skulle komma, så ville vi nog båda att den skulle vara över så fort som möjligt.
För helgen i Göteborg innebar inte direkt nöjen och förlustelser för oss. Det var en lite komplicerad steloperation av Stefans vrist som stod på vår agenda.
 

Då Stefan skulle vara på operationsbordet tidigt i gryningen så fick vi bege oss de drygt trettio milen upp till Göteborg redan på kvällen före.
 

På gångavstånd från sjukhuset hade jag bokat det billigaste hotellrum jag kunde hitta i Göteborg. Ingen lyx och flärd direkt, men rent och fräscht och helt ok.
När Stefan duschat flera gånger med de särskilda operationssvampar vi tagit med oss, så avslutade vi kvällen i hotellets sportbar med vars en pizza, innan det var dags att krypa till kojs.
 

Halv sju nästa morgon gjorde vi entré på sjukhuset som skulle ta sig ann Stefans fot.
Carlanderska sjukhuset med sina fantastiska byggnader och sin proffsiga personal.
 
-oj, sa sköterskan när hon kikade i sina papper, det är en lång operation som väntar, så han får höra av sig till dig när han vaknat ...
 
Jag kramade om honom och önskade lycka till.
 
 
 
Med vetskap om Stefans underliggande sjukdomsbild så var jag såklart ganska orolig och lite nervös. En lång narkos är alltid en risk och den vasculitsjukdom han har i botten och som påverkar hans inre organ känns lömsk och inte helt pålitlig tycker jag.
 
För att fördriva tiden vandrade jag runt i staden och såg Göteborg vakna till liv.
 
 
Som den förvirrade skånetös jag nu är, så yrade jag mest runt och höll på att bli både övercyklad och påkörd av spårvagnar som körde som om de stulit sina fordon.
Det kändes ändå lite tryggt att befinna sig på Skånegatan tyckte jag.
 

Det var en fin dag med höst i luften.
I Vasaparken blommade de sista rosorna.
 

På en gata kämpade räddningspersonal med en svårsläkt brand och uppe i backen satt en orädd skata och blängde på alla som passerade.
 

Min plan var att gå i affärer och shoppa lite kläder, men mina ben drog mig hela tiden på andra håll.
Jag hade helt enkelt ingen ro att gå i butiker när Stefan låg på operationsbordet.
Istället hamnade jag på en bänk vid den underbara näckrosdammen.
 

Länge strosade jag runt på stigarna i staden, i väntan på att telefonen skulle ringa...
 
 
 
Efter drygt sex timmar fick jag äntligen ett livstecken från min käre Stefan.
 
-jau e vagen nu...sluddrade han.
 
Såklart skyndade jag med genast tillbaka till sjukhuset.
Lättad kunde jag konstatera att så långt hade allt gått enligt planerna.
Hög som ett hus på morfin och med ett helt skrotupplag spikbleck och monteringsskruv inopererat i foten satt min käre make upp i sängen och försåg sig med god aptit av de goda lyxmackor de snälla sköterskorna serverat honom.
 
Ont i foten ... komma här och snacka om ont i foten....haha ...
(men han skulle bli annat varse...)
 
 
Att jag skulle få Stefan med mig från sjuksängen den dagen var då inte att tänka på.
Lättade över att operationen gått bra och Stefan togs om hand på bästa vis, planerade jag istället för en fartfylld kväll på Liseberg med mig själv.
Men det får ni läsa mer om i ett annat inlägg.
 
Dagens citat:
 
Vi vet inte vad
morgondagen kommer att
ge oss. Så var inte arg för
länge. Lär dig förlåta
och älska med hela ditt
hjärta. Oroa dig inte över
de människor som inte
tycker om dig. uppskatta
värdet av de människor
som älskar dig.
 
Njut och ha det gott.
Och gnäll inte, det finns alltid de som har det värre.
 
Kram Annika
 
 
Visa fler inlägg