Allmänt

Förälskad i Bali, del 2

Gokväll i stugorna.
Nu tänkte jag ta er med till Bali igen och på fortsättningen på min och min dotters semester för ett par år sedan.
Om ni vill?
Bali gav mig en alldeles särskild känsla. En känsla av lugn och tillfredsställeles och total avkoppling. Bali är en underbart frodig och grön ö, med ett fantastiskt folk.
Såklart besökte vi de karaktäristiska risfälten som liksom blivit Balis signum.
Så vackra att det fanns människor som valde att ha sina bröllop där, mitt i risodlingen.
 
 

Vi besökte även ett tempel. Ett underbart vackert tempel i gråbrun mossbeklädd sten som är så vanligt på Bali.
Både jag och Andréa blev tilldelade vars en sarong att svepa runt midjan. Bara lår var inget som var tillåtet där i templet.
 
 
Min söta och tuffa dotter har egentligen bara en sak i livet som hon inte gillar särskilt mycket och det är fiskar. Man kan nästan säga att hon har på gränsen till fiskfobi. Eller har haft, för hon har tålmodigt jobbat bort det mesta nu i vuxen ålder.
Såklart var det med en skräckblandad förtjusningen hon studerade den lilla damm i templet som formligen kryllade av guldfiskar. Stora, röda bamsingar.
 
 
Något vi båda gillade betydligt bättre än alla fiskarna i dammen, var de söta små valpar som tultade runt vid utgången från templet.
 

Den sista halvan av vår semester hade vi bokat ett rum på ett litet hotell långt ute på landsbyggden.
Det skulle visa sig att något gått fel med vår bokning och när vi långt om länge trötta anlände till hotellet ute på vischan var vårt rum dubbelbokat. Vi såg nog förfärligt trötta och slitna ut för de började genast att ringa och fixa allt vad de kunde där i receptionen... Som gottgörelse fick vi sedan ett alldeles eget lyxhus med full service där ute på det Balinesiska landet.
De där dagarna i den lyxiga villan skulle komma att bli några av mina bästa dagar i livet.
Som vi båda njöt.
 

Vi blev uppassade med frukost, lunch och middag. Vi kunde beställa fritt ur menyn, precis det som vi önskade, allting försökte de ordna åt oss.
Vi tog långa promenader ut på landsbygden.  Vi såg hur bönderna brukade sin mark och tog hand om sina djur.
 

Vi kunde starta vår dag med härliga joggingrundor, för att sedan slänga oss i poolen som vi två hade helt för oss själva.
Vi njöt av den magnifika utsikten, vi njöt av klimatet och av livet.
Jag strövade runt med min kamera.
Vi läste böcker, vi somnade i solstolarna, vi pratade, vi skrattade och njöt.
 

Allt det här fick vi som gottgörelse för att något gått fel vid vår bokning och vi betalade nästan inga pengar alls.
Så underbart, fantastiskt!
Och för min dotter som just då kämpade tappert med sina studier kom den här semestern nog helt rätt. Det var så skönt för mig som mamma att se henne få en stunds vila och avkoppling.
 
 
Dagens citat:
 
Jag ler eftersom du är min dotter.
Jag skrattar eftersom det inte finns något du
kan göra åt det.
 
Nu tror jag förstås att mina tre döttrar nog är ganska nöjda med mig som mamma.
Och det gör mig så varm i hjärtat.
Jag hoppas få chans att göra några sådana här resor till i livet. Helst med var och en av dem och till nya spännande platser.
Tiden går så fort, och åren rusar ...
 
Tack Bali för alla upplevelser. Jag åker väldigt gärna tillbaka.
 
Ha en fin kväll.
Kram Annika
 
 
 
 
 
 
 
 

Förälskad i Bali, del 1

Hejsan
Jag är en person som alltid försöker hitta det vackra i allting. Men det börjar bli svårt att finna vackra vyer att föreviga just nu. Den gråbruna, leriga naturen som Österlen bjudit på de senaste tiden ger inte mycket inspiration till fotografering och förevigande.
Istället ska jag idag bjuda er på sköna bilder från vår resa till Indonesien. Kanske minns ni när jag skrev om Komodo och vårt spännande besök där. Inlägget därifrån hittar ni här.
Efter vårt Komodoäventyr gick vår resa vidare till den fantastiska ön Bali.
 
 

Det var jag och min dotter som tillsammans gjorde det här äventyret.
Dagen då jag anlände till Bali med mitt flyg så var det deras stora dag som de kallar Nyepi. Den här dagen som även kallas "Den tysta Dagen" får inga människor vistas ute. Allting stannar av och endast några polismän och i undantagsvis ambulanser får vara ute. Bara de mest nödvändiga saker som sjukhus håller öppet, dock med begränsning.  Allting ligger helt öde och tyst. Den som skulle bryta mot dessa regler kan i värsta fall hamna i fängelse.
Jag hann precis ta mig till hotellet innan allting stannade av på hela Bali. Någon mat gick inte att få och allting släktes ner.
Det där var ganska speciellt, men jag gillade verkligen deras syn på det här. De menade att en gång om året skulle ön och naturen vila sig och vara fri från människan. Den skulle få en dag på sig att återhämta sig i lugn och ro.
När jag anlände med sista planet precis före starten före Nyepi, så var det alltså en väldigt speciell stämning.
 

Den där första dagen hade vi bokat hotell i förväg, jag och Andréa. Därefter tog vi dagarna som de kom och bokade rum och hotell efter hand.
 

Vi åkte runt på ön och besökte de där ställena som man som turist bör besöka.
Aptempel finns det några stycken av på ön. Vi hamnade i Monkey Forest vid Ubud. 
De här aporna som bor där är inte bara många till antalet, de kan vara väldigt närgångna och direkt oförskämda också mot sina besökare. Vi höll oss lite diskreta, för ingen av oss var intresserade av att behöva åka till doktorn för en stelkrampsspruta.  Trots det blev jag överfallen och dragen i håret.
Apjävlar, som Andréa uttryckte sig!
 

Ett annat litet djur som vi tyckte väldigt synd om var palmmården.
Det var på ett ställe där man kunde provsmaka och köpa världens absolut mest exklusiva kaffe. Det speciella med detta kaffe var att de små mårddjuren åt kaffebönorna som sedan plockades i deras avföring och rostades. Det var av jäsningsprocessen som startade i mårdens matsmältningssystem som sas skulle ge kaffet sin eftertraktade och särskilt goda smak.
Jag och Andréa smakade på det där kaffet, men vi köpte inte så mycket som en kaffeböna med oss hem. Jag tror inte att de små djuren där har det särskilt bra. Och vad kaffet beträffar så var det inte mycket godare än vanligt Zoega skånerost tyckte jag.
 
 
Vi strövade i tropisk regnskog.
Och såklart stannade vi till vid ett av alla de vattenfall som finns på ön. Så bedårande vackra.
 

För att inte trötta ut er alldeles så kommer fortsättningen på mina bilder från Bali i ett annat inlägg senare idag.
Så håll utkik efter del 2
 
Dagens citat:
 
Du kan inte förvänta dig att
bli gammal och vis
om du aldrig varit ung och galen.
 
Det svåra är att veta när man ska sluta att vara ung och galen för att istället bli gammal och vis ...
Jag fortsätter nog att vara sådär lite halvung och halvgalen ännu ett bra tag.
 
Ha en fin dag.
Kram Annika
 
 
 

En drömresa till Komodo - verklighetens Jurassic Park.

Hejsan.
För ett tag sedan skrev jag ett blogginlägg om Mitt Afrika. Ett inlägg om en fantastisk safaritur som vi gjorde för några år sedan.
Jag har fått så mycket positiv respons, och därför tänkte jag bjuda på ytterligare ett äventyr som jag och min äldsta dotter gjorde för ett par år sedan.
Ett äventyr då vi besökte den indonesiska ön Komodo, och fick uppleva de stora Komodovaranerna som lever där.
 

Vi har båda fascinerats av de stora jättevaranerna i många år, ja ända sedan Andréa bara var en liten tös.
De stora köttätande Komododrakarna lever enbart på ön Komodo och någon angränsande ö till i Indonesien. 
Det var i samband med ett volontärarbete som min dotter Andréa gjorde på Fijiöarna och Giliöarna, som vi gjorde slag i saken och uppfyllde vår dröm om att besöka ön och få träffa på dessa otroliga djur i vilt tillstånd.
 
Vi träffades på Bali och tog oss därifrån med flyg ut till ön Flores. Där hade min dotter fått tag på en guide som kunde ta oss vidare med en liten båt ut till Komodo.
 

Vi skulle ta oss ut till ön med den lilla träbåten. Förutom vår guide så bestod vår besättning av en kapten, en maskinist och en kock som fixade all mat åt oss.
Det blev en fantastisk båttur. Vi njöt så av den underbara naturen och det härliga vädret.
Spända och förväntansfulla.
 

På vår väg ut till Komodo fick vi vara med om en hissnande upplevelse.
Grabbarna i besättningen hade lovat oss att försöka hitta de ofantligt stora jättemantorna.
Det är de största rockorna som finns. De är fredliga och lever på plankton. De föder levande ungar.  
De är väldigt stora, ca 7 meter mellan vingspetsarna. Pga av sin storlek så kan de inte hållas i fångenskap, vilket gör att det inte är så vanligt att man får möjlighet att uppleva dessa djur.
 
Vi hade tur och plötsligt var det bara för mig och Andréa att dyka ner i vattnet. En lång stund fick vi sedan simma där i havet med dessa stora, vidunderliga djur. Fantastiskt och oförglömligt.
Sedan gick båtturen vidare med siktet inställt mot Komodo.
 

På båten såg grabbarna till att vi aldrig hann att bli hungriga.
Så mycket gott vi fick att äta och dricka.
 

Så plötsligt hade vi Komodo i sikte.
Där på stranden strövade en flock hjortar stilla fram. Hjortar som är Komodovaranernas byte.
 
 
Turister får lov att besöka ön och vistas där med en lokal guide.
Det bor lite drygt 1.000 personer där, och jag har hört att ön även benämnts som Jurassic Park ...
 

Några kineser var också på besök för att få se de ovanliga djuren, men av någon anledning tycktes de bli mer intresserade av min söta dotter.
- "I am not the dragon, you know" ... påpekade Andréa lite roat när de alla ville bli fotograferade tillsammans med henne.
 

Sedan började vi vår vandring ut i den spännande terrängen. Vi fick en hel del förmaningar. De där varanerna var ju inte att leka med.
Naturen var slående vacker.
Såklart sprang klumpiga jag och trillade och skrapade upp mitt knä - något som inte var helt bra förstod jag. De här varanerna är utrustade med ett helt otroligt luktsinne och kan känna en droppe blod på flera kilometers avstånd.
Jag skapade lockbete direkt kan man säga ...
 

Så fick vi plötsligt syn på vår första Komodovaran. I en förvånansvärt hög fart kom den sättande över stranden.
En härlig upplevelse som vi längtat sååå efter.
 
 

Som turist får man inte lov att stanna kvar på ön över natten.
Vi valde att sova på den gamla träbåten på ett betryggande avstånd från ön och de blodtörstiga djuren.
Nästa morgon startade vi med en underbar frukost.
 

Vi åkte sedan vidare till en annan ö, där det också levde komodovaraner. För såklart ville vi se så mycket som möjligt.
Där var det lika stränga restriktioner och försiktighetsåtgärder, och det var inte bara varaner man kunde träffa på ...
Ilskna bufflar fanns på ön. Och såklart allehanda dödliga kräldjur, ormar, spindlar och annat spännande.
 

Komodovaranen är ett mycket intressant djur. De kan tillexempel utföra jungfrufödslar, dvs de kan lägga livsdugliga ägg utan att de blivit befruktade.
 

Deras luktsinne är mycket gott och de kan upptäcka ett kadaver på 4 - 9 kilometers avstånd.
Deras saliv är ofta blodblandad, eftersom deras tänder nästan helt är täckta av tandkött som går i sönder då varanen äter.
Ett bett av en varan är giftigt, ungefär som en orm. Så om ett byte skulle klara sig undan ett angrepp, så kommer det troligtvis att dö inom kort, och då kommer varanen att genom sitt luktsinne följa efter pch vara redo att äta sitt byte då det dött.
 

För många år sedan såg jag en film om en kvinna som levde tillsammans med de här varanerna.
Så intressant och fängslande.
 

Efter några fantastiska dagar i varanernas rike, tackade vi för oss och styrde båten mot Flores igen.
På hemvägen gjorde vi många stopp för att bada och snorkla.
Vi stannade tex till vid den omtalade "Pink Beach", som inte längre ser särskilt rosa ut.
 

På hemvägen när mörkret föll stannade vi båten för att övernatta vid ett mangroveträsk.
Vi låg på våra madrasser uppe på båtens tak och blickade upp mot den vackra himmeln.
Som på ett givet klockslag fylldes hela skyn av flygande hundar. I tusental flög de upp från träsket och styrde kosan mot ön Flores. I några timmar låg vi där och bara uppfylldes av naturens fantastiska skådespel.
 

Nästa dag tuffade vi vidare med vår båt. Runt oss lekte pigga delfiner i vattnet.
Innan vi skulle avsluta vår fantastiska resa tog Andréa sig en lång snorkeltur med vår kapten som dykguide. På strandkanten satt en orolig mamma i över en timme och väntade, utan att se röken av de båda .... Till sist fick den lika oroliga kocken hoppa i vattnet med kläderna på ....men det är en annan historia ...
 
 
 
Så flög vi tillbaka till Bali där ytterligare äventyr väntade på oss.
Kanske blir det ett blogginlägg från underbara Bali en annan gång.
 
Dagens citat:
 
Resor är det bästa sättet
att utbilda sig på egen hand.
 
Har ni någon drömresa?
Jag har sååå många spännande platser jag skulle vilja komma till ...
Kanske kan det bli någon ny plats snart. Den som lever får se.
Ha det fint 
Kram Annika
 
 
 
Visa fler inlägg