Allmänt

Som ler och långhalm.

Gomorron
Åhhh, såg ni?
Såg ni att min blogg blev "kapad" igår. Det var min dotter Emmy som med min tillåtelse såklart, gjorde ett litet gästinlägg här.
Jag bara älskar hennes sätt att skriva och uttrycka sig.
Förr bloggade hon själv ganska mycket och vi var många som gillade att läsa hennes underbara, raka inlägg.
Tusen tack Emmy, och välkommen med fler inlägg hos mig ♥
 

Här hemma i Gyllebo går livet sin gilla gång.
Våra små pommisar... alltså, våra småhundar. De av rasen pomeranian. De är så himla roliga och söta.
De är som ler och långhalm, de två.
Där den ena är - där är också alltid den andra.
 
 
Ofta gnabbas de båda som syskon.
De fejtas, kivas och har sig.
Lilla Lykke är särskilt glad för att småbråka. Hennes taktik är att alltid vänta med sin mat tills alla andra ätit upp. Då morrar hon ilsket på alla och envar under tiden som hon skadeglatt sätter i sig sin egen portion. Det där är en illsinnad uträkning från hennes sida, det är jag helt övertygad om.
Vi har alla lärt oss hennes onda uppsåt nu och bryr oss inte särskilt mycket om henne längre.
 
 
För det mesta ligger de båda och myser hos Stefan i TV soffan på kvällarna när mörkret faller.
Men om han är borta, så ska ni inte tro att det duger med mig. Nej, då kryper de båda ihop tillsammans i ett hörn och myser för sig själv.
 

Det är som om de har delat in mig och Stefan i fack. Jag är i facket "aktivitet" och Stefan är den som hamnar i facket "mys och gos".
Nåväl, när det kommer till hundpromenader, då passar det med mig. Då är de båda helt med på noterna.
Och det finns inget härligare än att starta en solig morgon med ett gäng kompisar på promenad.
 

Såklart är hunden Johnny också med.
Han bryr sig inte så mycket om de små. Han är mer intresserad av att hitta på roliga saker med mig, eller så försjunker han i sin egen värld av goa dofter efter damer i mer passande storlek.
För honom är det som om småhundarna bara är jobbiga småsyskon.
 
 
Jag vågar knappt skriva det så här offentligt ... men jag längtar verkligen efter snö och vinter ...
Ja jag vet ... det här med väglaget ... Men jag är förberedd nu!
Jag har en fyrhjulsdriven liten bil, jag har vinterdäck med dubbar och i bilen ligger en nödväska med varma kläder. Så kom igen. För mig är snö och vinter välkommet nu.
Såklart, jag har full respekt för alla er som hatar snö. 
Det en sak som är bra. Vi behöver inte bråka och trätas om det där med vädret, för det blir ändå som moder jord själv vill.
 
 
Dagens citat:
Våga framföra din åsikt,
men kom ihåg att även du kan
ha fel.
 
Alla har rätt till sin åsikt, till sin tro och sina tankar.
Vad jag inte förstår är att människor ska börja bråka, kriga och slåss pga av varandras olika åsikter.
Varför inte bara rycka på axlarna, stänga öronen om det inte överensstämmer med sitt eget tänk.
Eller kanske lyssna och tänka efter för en stund - för det kanske ligger en gnutta tänkvärt i det där. Om inte, så är det ju bara att glömma bort.
 
Ha en fin dag.
Kram Annika
 
 
 
 
 
 

Kal P Dal och katten Felix

Hejsan
Här hemma hos oss bor det en gentleman.
Och då menar jag varken min man Stefan eller hunden Johnny. Nej den jag syftar på är vår katt Felix.
Vi har två katter. En vanlig bondkatt. Hon heter Judith och kom in i vårt liv genom en slump.
Så har vi då katten Felix. Han är en kastrerad main coon blandning som föddes på en rottweilerkennel.
Det är Felix som är gentlemannen i familjen. Med full respekt och hänsyn låter han alltid lilla Judith gå före till matbuffén.
Tålmodigt sitter han bara och väntar på sin tur.
 
Katternas lilla smörgåsbord står alltid uppdukat på vasken i mitt grovkök. Där får det vara i fred för hundarna och där gör det inget om katterna sitter på vasken och äter.
 

Kanske kan det vara så att katten Felix inte alls är någon gentleman ...
kanske är det så, att han bara är tidernas toffelhjälte!
 

I helgen har jag varit på en musiktillställning på Arenan i Malmö.
Det var en hyllning till en av mina favoriter från tonåren.
En hyllning till Kal P Dal.
Då när jag var fjorton år, då älskade jag alla hans låtar. Varenda text kunde jag utantill och jag var nog i himmelriket när jag fick se honom live på Tingvalla i Tomelilla.
Än idag finns det gulnande urklippet kvar i mina gömmer ....
 

Den här kvällen blev som en flaschback tillbaka till min ungdom.
Alla de gamla härliga, skråliga skånska låtarna kunde jag ännu texten till ...
"Jonnie, va gör du" - "Blåa Skor" - "SJ" - "Raka rör" ....
 
Det blev en härlig kväll med Pedalens pågar, Sven Melander, Danne Stråhed... mfl.  Sist men inte minst, Nic Schröder som gjorde ett fantastiskt uppträdande som Kalle Pedal.
En fantastisk kväll.
 

Ja det är nog så att ålder bara är en siffra. Trots att det gått mer än 38 år sedan jag nästan rockade röven av mig till den här galna musiken, så kändes det som igår.
 
Dagens citat:
 
Starkare är den kärlek som uppstår
ur längtan - än den som hålls
levande av minnen.
 
En kort stunds tillbakablick till gamla  tider får räcka. Nu längtar jag efter nya upplevelser och äventyr.
...fast det utesluter förstås inte att jag nu för tillfället spelar en lista på Spotify som heter "Till Mossan"...
Ha en fin dag.
Kram Annika
 
 
 
 

Vardagen rullar på igen.

Hej hej
När jag återvände ifrån mina övningar ute i fält blev jag så väl mottagen. Av Stefan såklart!
Men mest av de båda små hårbollarna, som inte riktigt visste hur de skulle visa sin kärlek. Söta Molly och Lykke.
Om det var mig eller hunden Johnny de saknat mest, vill jag dock låta vara osagt. Glada blev de i alla fall när vi kom hem
 
 
 
 
Precis innan jag åkte iväg på min militärövning var jag med lilla Molly på "nästräning", eller nosework som det egentligen heter. Det är helt enkelt att man tränar sin hund på att hitta och visa var en speciell doft finns gömd.
Vi tränar hos söta Jenny i Gladsax, och den här kvällen fick vi testa en ny särskild plattform där man övar upp markeringarna. Spännande tyckte alla hundarna. Även vi "hundmammor" tyckte det var väldigt roligt.
 

I början på veckan har vädret varit strålande. Men eftersom jag varit ute på äventyr, så väntade pappershögarna extra mycket på mig. Även lite andra "måsten" var inbokade med jobbet. Det fanns ingen tid för mig att hinna njuta det minsta lilla. Så kan det vara ibland.
Jag får helt enkelt bjuda på höstbilder från förra veckan då det föll ett stilla höstregn över Gyllebosjön. Det var fantastiskt vackert även då.
 
 
 Från världens alla hörn får jag små glimtar av mina tjejers olika äventyr.
Såklart blir jag glad för minsta lilla livstecken - för så är det när man är en mamma!
 

Dagens tänkvärda citat:
 
Ditt sätt att lyssna på andra
är avgörande för vad de
säger till dig.
Ditt sätt att tala till andra
är avgörande för hur de
lyssnar på dig.
 
Det där kan det säkert ligga en massa sanning i....
fast tiga är guld, tala är silver sägs det ju!
... och då borde "lyssna" vara platina, som väl är den ädlaste av metaller.
 
Ha en fin dag.
Kram Annika
 
 
 
Visa fler inlägg