Allmänt

Katten Judith och småfåglarna.

Hejsan.
Jag hoppas att ni har en mysig söndagmorgon, med eller utan frukost på sängen.
Här på bloggen handlar det lite då och då om husets djur. En stackare som sällan kommer på tal, är Judith. 
Varken på bild eller i text blir hon särskilt ofta omnämnd.
Lilla, fina Judith ...
Anledningen är att hon vill nästan alltid vara utomhus. Trots att hon har fri tillgång till hela huset, närhelst hon så önskar, så vill hon bara vara ute.
Hon är en väldigt speciell katt.
När man ser och hör henne så kan man tro att hon är extremt sur och arg .... och det är hon nog också!
 

Hur mycket Judith än fräser och spottar när jag tar upp henne, så vet jag att hon aldrig skulle ta ut sina klor, riva mig eller bita mig. Vi har ett speciellt band - hon och jag.
Judith var ca 10 dagar gammal när jag kom att bli hennes mamma. (Ett litet inlägg finns här.)
 
 
Innan vi hade Judith här i huset, så var vår trädgård alltid överfylld med mullvadshögar. Lika tråkigt varenda vår, att se de där jordhögarna.
Men så kom Judith och hennes första sommar som vuxen la hon inte mindre än sex döda mullvader vid ytterdörren. Sedan dess har vi varit förskonade och haft en fin gräsmatta 
Men i år har en liten rackare hittat tillbaka till ett hörn av min trädgård. Kanske har Judith tröttnat på att jaga mullvadar nu?
 

Anledningen till Judiths dålig humör är nog mest våra småhundar. Judith älskar hunden Johnny, men är inte särskilt förtjust i de andra två. Inte heller drar hon och Felix särskilt jämnt.
 
Något jag aldrig sett är att Judith tagit någon av våra småfåglar. Det är jag såklart glad för.
Jag älskar ju de där små fåglarna som kommer till mitt fågelbord. Jag är noga med att det finns buskar och snår i anslutning till fåglarnas matställe, så de har chans att rädda sig ifrån både katt och hök.
 

En liten fågel som jag tycker särskilt mycket om är den lilla rödhaken.
Det är som om den är lite kavatare och vågligare än alla de andra. Jag minns att just rödhaken var en av min mammas favoritfåglar, och såklart tycker jag om den av den anledningen också.
 

Pilfinkar har vi gott om. Det är den lilla gråbruna fågel som många så felaktigt kallar för gråsparv.
En lite oansenlig fågel som är väldigt vacker om man verkligen tittar efter.
 

Dagens citat:
 
Arbeta för en dröm
istället för beröm.
Försök att skapa uttryck
och inte bara ge intryck.
Sträva efter att vara
saknad i din frånvaro
hellre än att bli
märkt i din närvaro.
 
Jag önskar alla en skön söndag.
Kram Annika
 
 

Med hundspott på linsen.

Hej kära Blogg och alla ni söta läsare.
I helgen dammade jag av min gamla digitalkamera. Den som jag gett till Stefan, men som sällan används av honom. Mest har den fått assistera extrakamera. Men nu när mitt fina objektiv blivit stulit, så fick den komma till heders igen.
Jag och hundarna begav oss till slingorna i Gylleboskogen en tidig morgon. Där är så himla fint med vacker natur, skog och en massa frisk luft.
Det var så länge sedan jag använde den gamla kameran, och som alltid vill jag helst fotografera på "manuellt läge". Det var som om det kvittade hur jag ställde in bländare, slutartid och iso - bilderna ville bara bli suddiga.
 
 
Där i Gylleboskogen kan man välja på fyra olika distanser. Vi valde den blå slingan. den är 6,5 kilometer. Det är en lagom sträcka att gå för oss alla.
Hundarna var ivriga och glada. De älskar nya platser och dofter.
 

Där i skogen finns flera olika skjutbanor. En perfekt plats om man ville träna skottfasthet på sin hund.
Just den här  morgonen var det ingen skjutning ... i alla fall inte på banorna.
 

Vi mötte en jägare med en hund där i skogen. Han upplyste oss om att de nyss haft jakt i området, men att den var avslutad.
Men ... sa han, och drog lite på ordet ... det finns en påskjuten gris som de som bäst håller på att spåra upp ...
Jag är normalt inte rädd för vildsvin. Men skadskjuten gris och en massa små bjäbbiga hundar kändes inte som en bra kombination.
Vi stannade en stund och tog lite modellbilder på hundarna istället.
Jag kunde för mitt liv inte förstå varför jag inte fick någon rätsida på inställningen och suddigheten ...
 

Jag knäppte bilder och retade mig väldigt på att det aldrig blev riktigt bra. Suddigt och oklart. Mest i vänster sida av någon anledning ...
-Asch, tänkte jag, det måste vara kameran som är dålig, och jag är som är ovan vid den ...
Inte förrän vi kom hem i stugvärmen igen skulle jag komma att förstå varför det blev så suddigt.
På kameralinsen syntes tydligt ett stort kladdig märke efter en kletig hundtunga. Såklart hade hunden Johnny i ett obevakat ögonblick passat på att inspektera den nya attiraljen, som vi hade med oss ut på rundan.
Jaja, bilder blev det med lite hundspott på linsen.
 

Efter ett tag så glömde jag bort skadade grisar och vandrade vidare i den härliga skogen.
På sina ställen höll man på med skogsarbete. Jag älskar verkligen doften av nyhuggen skog.
 
 
Där i Gylleboskogen är det så mysigt med gamla träd, mossa och härlig natur. På andra ställen finns det små lärkplanteringar och granplanteringar.
En natur som ger så mycket härlig energi för mig och mitt lilla gäng. 
Någon skadad och ilsken gris såg vi inte röken av.
 
 
Dagens citat:
 
Äkta generositet är att göra något vänligt
mot en person som aldrig kommer att
upptäcka det.
 

Ha en fin dag
Kram Annika
 
 
 
 

När lånehunden har åkt hem.

Hejsan.
Under fem veckor i höst har jag varit hundvakt åt en söt, gullig liten hund vid namn Snowie. Hon är en pytteliten blandrashund med mycket pomeranian i. Det är min dotters hund, och hon har fått bo här de veckor som min dotter varit i både öst och väst - på Dominikanska republiken och i Thailand.
Nu har hon alltså åkt hem, den lilla hunden..
 
 
Snowie är en ganska ängslig liten hund som dessutom tycker att hon är lite finare än alla andra. En näpen dam som är något fin i kanten alltså.
Hon kan bara gå på jämna vägar och absolut inte på skogsstigar eller annan ojämn mark. Det där kan jag inte riktigt ta hänsyn till med en hel flock andra yrväder, så efter ett tag här med oss i Gyllebo så brukar hon inse att det är bara att hänga med.
 

Nu i veckan har hon fått åka tillbaka till sin egen familj och till byn med asfaltvägar igen.
Här hemma fortsätter livet som alltid. Full rulle alltså.
 

Det förstås - Johnny har varit sjuk. Min bästa vän har inte varit sig själv på några dagar. Han har kräkts och dessutom hoppat över måltider. När Johnny avstår mat, då är han sannerligen sjuk.
Nu har han fått en kur Losec, så nu har han piggat på sig igen.
 
 
Katten Felix är en sann vän. Troget har han legat i stolen sidan om Johnny och visat sina sympatier .... ja, det kan man åtminstone tro sådär vid första anblicken. Gullig är han trots allt.
 
 
Ja livet är som vanligt här i familjen igen, men jag saknar lilla Snowie!! .
Det är då märkligt hur en sååå liten hund kan skapa så stort tomrum ändå.
Snart är det sommar och sol och då vet jag en strand där hundar är välkomna året om ... vi har varit där förut ... jag och Snowie!
Dit tänker jag ta dem, hela gänget ... ja utom Felix då förstås!
 
 
Dagens citat:
 
Livet är inte att ha de bra korten på handen,
utan om att spela de korten man har väl.
 
Ha en fin dag alla kära NI!
Kram Annika
 
 
 
 
Visa fler inlägg