Allmänt

Höstkänsla i trädgården

Hejsan.
Oj vad det har blommat hemma hos mig i år. Egentligen är det bra konstigt, när hela sommaren har varit som en enda snustorr öken. Hos oss har det varit bevattningsförbud nästan hela säsongen.
De regler som då gällt  är att ingenting får bevattnas med slang, bara med vattenkanna.
 
-man kan ju ha slangen inge i kannan når man farr runt å vannar, sa Stefan, när han skulle hjälpa mig med bevattningen av alla mina krukor.
-ja så slipper man å lua fram å tibaga å hämta vann i itt kör. Man blir ju trett i skonkana au å renna po di vised å så slidor di po gresed....
 
 
 

Såklart har jag varit laglydig och inte trotsat bevattningsförbudet. De perenna blommorna som jag har i mina rabatter de har fått klara sig bäst det kunnat. En del har då mest bara torkat ihop, medan andra sett ut att älska det torra vädret.
Aldrig förr har min frilandshibiskus blommat så frikostigt som i år.
 
 
Min stora vita klematis, som växer mitt i tralldäcket, har varit översållad av vita gudomligt vackra blommor, och var den får sitt vatten ifrån det vet jag inte riktigt.
 

I fjor när Stefan var så dålig och låg på sjukhuset, fick han en underbar blomma av våra söta grannar. Det var en krukväxt med mörkröda blad och ljuvligt blodröda blommor. Nu har jag glömt bort namnet på den fina växten, men jag har i alla fall lyckats få den att övervintra i orangeriet. Och det får min gode make vara nöjd med.
 

Av min syster fick jag lite olika små plantor som hon förkultiverat. Jag har haft en skönt blandning av blommor i krukor både här och där. Bland annat sommarmalva, zinnia och luktärtor. Så härligt med alla underbara färger.
 
 
Så är det då de där änglarna...
Änglatrumpeterna som Stefan fått av vår söta granne. De tycks inte alls trivas med min omvårdnad. Trots att jag frikostigt ger dem både vatten och rikligt med näring, så ser plantorna fruktansvärt lidande ut. Hade det inte varit för att grannens änglatrumpeter är stora som små sparbanksekar och blommar så de skymmer nästan hela deras hus, så hade jag trott att det var Gylleboluften de är missbelåtna med.
Men jag har liv i dem, och några enstacka blommor har det blivit trots allt.
 

 
Dagens citat:
 
Ångra aldrig en dag i ditt liv.
Bra dagar ger dig lycka.
Dåliga dagar ger dig erfarenhet.
De värsta dagarna ger dig läxor.
Och de bästa dagarna ger dig minnen. 
 
Vi fick ju regn till slut. Även om det lär behövas rejäla regndagar för att naturens vätskebalans ska återställas.
Ha det gott och kram från mig.
Annika
 
 
 
 

Årets jaktpremiär.

Hejsan
Den 16:e augusti betyder rätt och slätt en vanlig sensommardag för de allra flesta människor.
Men för min käre Stefan och många av hans kompisar så är det idag startskottet för höstens alla jakter.
 
 

Den 16:e augusti är det premiär för att jaga råbock. 
Man får ju inte skjuta hej vilt på allt som springer på fyra ben i skogen och har horn. Bara det som är lovligt såklart.
Själv är jag alls ingen jägare, men eftersom jag äter kött, så har jag inga problem med att det dödas djur.
Jag följer gärna med grabbarna ut när det är jakt. Fast jag laddar min kamera istället för att ladda bössan.
Och för mig är alla djur lovliga precis alltid. Inte behöver jag bry mig om varken antal taggar eller kön. Bara att sikta och knäppa av. Och jag kan "skjuta" samma djur om och om igen ifall jag skulle få chansen.
 
 

Stefan och hans jaktkompis sitter såklart redan ute på sina pass och spejar efter att få sätta kornet på den första lilla olyckliga råbocken.
Jakthunden Sigge är förstås också eld och lågor, och hoppas att dagen ska sluta med att han får rusa runt med en liten trofé i trädgården.
 

Till alla jägare vill jag uppmana att sikta väl och inte skjuta  om ni inte är säkra på att verkligen få en fullträff.
Och till "mina jägare", Stefan och Kenta, vill jag säga En riktig skitjakt på er.
 
 
Och skulle nu jakten inte bli så lyckad så äter jag faktiskt hellre kräftor än rådjurskött... så vet ni det.
 
Dagens citat:
 
Om du inte trivs där du är,
flytta på dig. Du är väl inte ett
träd.
 
Ha det fint och kram
Annika
 
 
 
 

Nu återerövrar jag min strand.

Underbara Knäbäck.
 
Hejsan.
Den här sommaren har det varit helt galet. Ja nästan hemskt att besöka våra stränder här hemma.
Aldrig förr har jag sett så här mycket turister på Österlen.
Det är såklart bra, det förstår jag väl. Ja åtminstone för alla näringsidkare. Men långt där inne i mitt hjärta så trivs jag inte alls med det.
 
Den sista varma dagen som jag var ledig, steg jag upp i gryningen och gav mig iväg till den strand som jag undvikit hela sommaren. Mitt älskade Knäbäck.
 

På den lilla parkeringen fanns där bara en enda liten ledig plats kvar för min bil. Jag slängde ett sorgset ögonkast på den översvämmade soptunnan med ett stort glasberg av flaskor sidan om sig. Hur man kan åka till en sådan vacker plats och sedan bära sig åt som svin, det övergår mitt förstånd.
 
Tyst tassade jag ner för trapporna till den ljuvliga stranden.
 
 
 
Fylld av harmoni och vällust sjönk jag ner på min strandstol och slöt ögonen. Jag älskar verkligen den här platsen.
Platsen där jag vågade säga ja till kärleken, platsen vi båda tycker så mycket om. Knäbäckshusens strand.
 
 
 
 Men lagom när stranden var överfylld med människor så tornade regnmolnen upp sig på himlen.
Jag kände mig nöjd för dagen och packade raskt ihop mina saker. Jag hade fångat de bästa timmarna på dagen. Och allt sorl från människor överröstade ändå havets brus och mina egna tankar. Hemmets lugn lockade mer.
 

På trappan vände jag mig sakta om och blickade ner på stranden. Som vanligt hade vattnet börjat stiga som det alltid gör efter lunch.  Det där är ett naturligt fenomen, men jag vill gärna tänka mig att det är havet som själv schasar bort alla människor.
 

Om bara några veckor är platsen så gott som öde och tom. Då ska jag återvända med mina hundar och njuta till fullo. Kanske plocka skräp efter andra, för det förtjänar mitt vackra Knäbäck.
 
Dagens citat:
 
Om du tror att du inte
har någonting med jordens
problem att göra, då är du
ett av dem.
 
Ha det fint.
Kram Annika
 

Föresten .... allt det här bråket som råder lokalt här ... huruvida Ystad hör till Österlen eller ej ...
För mig får turisterna gärna tro att Ystad är en del av Österlen och åka dit där istället ... i alla fall  alla de som grisa ner så väldigt.
 
 
Visa fler inlägg