Allmänt

Spindelliljan och en sista snabbis hos Mandelmann.

Hejsan.
Oj, den där rubriken lät ju väldigt tokig. Såklart menar jag en "snabbvisit", och ingenting annat.
Förra helgen hade de öppet sin sista dag där på Djupadahl.
Jag och min dotter hade kärat ner oss i deras ljuvliga planscher, som Tova Mandelmann tecknat. Så den här sista öppetdagen passade jag på att köra dit och köpa vars två stycken affischer åt  oss.
Det finns 5 olika varianter. Jag valde de med kål och den med ätliga blommor. Amanda fick en med tomater.
Visst är de galet fina!?
 
 
Såklart strosade jag en sväng i trädgården som det här året haft väldigt många besökare.
Ankorna hade fått flytta till dammen där de brukar skörda sin vattenkrasse som sedan säljs i den lilla butiken. Jag kunde riktigt se hur glada ankorna var över att nu få fri tillgång till allting där i dammen och i hela trädgården. De liksom återerövrade sin gård.
 

Hos Linderödsgrisarna satt en kille med mikrofon. Han var i färd med att göra en intervju. Inte med varken Gustav eller Marie. Nej han spelade in vad grisen Linderöd hade att säga. Lite längre bort stod en fin stockholmsdam och glodde storögt med halvöppen mun.
Ja, man kan faktiskt undra vad grisen hade för uppseendeväckande historia att berätta den här soliga dagen på Djupadahl ...
 

När jag slank ut genom inträdesluckan tackade jag de underbara ungdomarna som jag nästan lärt känna under sommaren som gått.
På väg hem,  när jag var nära att köra  över en av alla de yra höns som alltid springer runt där på gården, slog det mig plötsligt varför det känns så bekant när jag är där på gården.
Det är ju som att vara hemma hos Pettson & Findus. Den där sagan mina barn älskade att lyssna på när de var små. Den som jag läste för dem kväll efter kväll när de skulle sova.
 
 
Jag har fått en väldigt vacker krukväxt av min svärmor Karin. Det är en spindellilja.
Jag har lyckats dela på den så det blivit två plantor av en. Nu var det åter dags att plantera om dem, och till min glädje hade den ena fått två små nya bebisplantor vid sin sida.
Klarar jag att få dem att överleva så är de utmärkta presenter till mina båda "blomstersystrar".
 
 
 
Om man får sina spindelliljor att blomma så har de väldigt vackra, vita blommor.
Ännu har jag inte lyckats så bra med mina exemplar, dvs jag har aldrig någonsin fått dem att få en endaste liten blomstängel. Men man ska aldrig ge upp hoppet.
 
 
När vi var på semester på Maldiverna minns jag att det växte just spindelliljor utanför vår bungalow där.
De var så fantastiskt fina!!
Så om jag inte lyckas få mina egna plantor att blomstra, så måste vi nog åka dit igen för att njuta av dem där.... Eller vad tror ni??
Ön Kuredu, som tillhör Maldiverna, var för övrigt en riktig paradisö. Det var  som om vi var mitt i en saga. Kanske blir det ett inlägg därifrån lite längre fram.
 
 

Dagens citat:
 
Vad du än gör,
gör det med kärlek.
Hur du än lever,
lev med känsla.
Hur du än talar,
tala gott, äkta och ärligt.
Hur du än älskar,
älska innerligt.
 
Ha en fin söndag och kram på er
Annika
 
 
 
 
 
 
 

Ensam hemma

Hejsan
Sedan länge var det bestämt att Stefan skulle iväg till Småland på älgjakt i en hel vecka.
Det innebar ju att jag skulle vara ensam hemma. Inga ungar, ingen man. Bara jag och djuren.
Jag måste erkänna att det där kändes lite grann som när jag var 11 år gammal och bodde ute i skogen på Christinehof och hela familjen åkte på semester. Alla utom jag. Jag bara älskade det!!
Lite samma känsla var det alltså nu när Stefan kysste mig och sa hejdå innan vi skildes förra helgen.
 

Jag minns att när jag var liten så var det många vuxna som undrade om jag aldrig var mörkrädd när jag var själv sådär i ett stort hus ute i skogen.
Nej, rädd var jag aldrig. För då, när jag var liten, så var alla människor snälla. Jag trodde definitivt inte på spöken och dessutom ansåg jag själv att jag var en superhjälte. Jag var övertygad om att jag var starkast, snabbast, vigast och näst intill odödlig. Så kunde jag ju prata med djur också, ansåg jag då.... och min förebild var Pippi Långstrump!!
Jag är fortfarande ganska modig och inte ett dugg mörkrädd. Fast jag har en lite annan syn på min egen kapacitet idag.
 
 
 
Jag och hundarna gick såklart runt vår sjö om morrnarna.
Det gör vi ju alltid, om vi är ensamma hemma, eller inte!
För det är trots allt lite skillnad att vara ensam hemma när man är 52 år eller man är 11-12. Nu börjar jag tillexempel inte tänka på allt förbjudet jag ska hitta på. Jag ger mig inte på att tjuvröka. Inte heller stjäl jag öl och smygdricker från intilliggande restaurang. Jag har väl inte heller någon tanke på att köra rally i ett vildsvinshägn med någon gammal bil, även om just det onekligen skulle vara ganska roligt!
 Nej, inget sånt hittar jag på - det är liksom inte så kul när ingen direkt förbjuder det!
 

Jag tycker att jag själv är en ganska redig kvinna och jag klarar det mesta på egen hand.
Men det är lite som att livet ska pröva mig ett snäpp extra när Stefan inte är hemma.
Det började med att något pep och larmade från brandvarnaren i tvättstugan. Typiskt!
Alla sensorer och grejer som sitter här i taket ingår i vårt larmsystem och det där har jag liksom inte så bra koll på. Det är ditsatt av Securitas.
Händig som jag är, monterade jag ner dem allihopa och bar ut i garaget. Där kunde eländet ligga och pipa istället tills Stefan kom hem. För det där hör till hans ansvarsområde, det har jag bestämt.
Såklart ringde de genast till Stefan från larmcentralen och förkunnade att det var sabotage på vår anläggning. Sedan ringde de mig. När jag försökte med mitt tredje lösenord, så sa en trött larmoperatör att vi nog skulle uppdatera oss lite på våra lösenord när min make kom hem ...
... fint väder var det åtminstone...
 

En kväll tänkte jag njuta av lugnet och ensamheten i vårt spabad. Ljuvligt skulle det bli.
Inne i huset hade jag förberett med att tända en brasa i kaminen. För att elda är jag synnerligen bra på.... det kan hända att någon till och med minns när jag förevisade eldstäder på en utställning i Simrishamns hamn för många år sedan ... brandmännen gör det nog, men det är en helt annan historia ...
 
Det brukar typ aldrig gå någon säkring här i huset. I alla fall ingen sådan där riktig propp i porslin med en färgad plupp i ändan som ska trilla av om något är "överspänt" .
Naturligtvis skulle det hända när jag kom upp ur badet. Våra närmsta grannar fick då glädjen av att se en blöt, frusen och naken kvinna med skallrande tänder, ränna ut i proppskåpet och krångla med nya säkringar hit och dit....
Badet var i alla fall skönt och efteråt blev det mys med fine Felix. Och det brann fint i kaminen. Inga eldsvåder här inte!
 

Och med en känsla av att vara 11 år gammal och full med bus, så får det faktiskt bli en liten fräckis idag.
 
Dagens fräcka citat:
 
Jag har hört folk snacka om klitoris ...
Jag undrar vad det är för skillnad
mellan det, jasminris och basmatiris?
 
Jag hoppas ni får en härligt busig lördag idag.
Kram Annika
 
... i morgon är jag nog mitt vanliga, vuxna jag igen....
 
 
 
 
 
 

En liten utflykt och kräftor på kvällskvisten.

Hejsan.
Förra helgen var vi på en liten utflykt.
Jag hade hört talas om ett ställe i den lilla byn Vollsjö, ett ställe som sålde roliga saker. Piratens bakficka skulle det heta, det hade jag läst någonstans. Optimistiska och glada for vi iväg. Någon adress hade jag inte kunnat hitta när jag sökte på internet.
-Vi får fråga oss fram, resonerade jag.
Nu skulle det visa sig att inte en kotte där i den lilla byn hade en aning om vad jag svamlade om ...
Damen på ICA drog sig till minnes att hon fått frågan förut, men tyvärr, även om hon var född i byn så visste hon inte var bakfickan låg...
 
Fast det gjorde inte så mycket att vi inte hitta den där bakfickan. Istället körde vi till heminredningsbutiken  Thuleslund. Galet mycket fint har de där. Fullsmockat med fina, dyra saker.
Stefan hittade en mysig hörna att vila i, medan jag och Amanda smög runt och kikade på allt fint man kan smycka ett hem med.
Om ni vill bli yra i bollen och få huvudvärk av alla intryck - åk dit!!
 
 
Jag var så sugen på att dekorera med lite pumpor här hemma i år.
Jag tror inte att jag haft någon pumpa här sedan flickorna var små. Då  hade vi stora, argsinta pumpor med lysande ögon utanför ytterdörren.
Men i år har här kommit pumpor igen.
På ett ställe utanför Fågeltofta kan man köpa både solrosor, sockermajs och just pumpor. Man väljer vad man vill ha och lägger en slant i en plåtbox.
Där stannade vi och handlade.
 

På kvällen var det dags för lite kräftor. Det var skönt, tyckte jag, eftersom det genast blev lite bättre plats i vår frys.
Stefan har köpt några paket kräftor lite då och då under hela sommaren. Och kräftpaket tar lite plats i frysen tycker jag.
-Kan vara bra att ha, som han säger.
Jag tror förstås inte att kräftor är det första vi tänker på om det skulle uppstå en nödsituation och vi skulle hamna i kris och svält.
Nåväl, det var riktigt mysigt med att sitta där, bara han och jag, och sörpla kräftor, äta lite kex och ost och bara må gott.
Hundarna var såklart också med. Självklart.
 

Dagens citat:
 
Om någon säger att du
inte kommer att klara av
att göra det du vill.
Gör som humlan.
Lyssna inte, flyg ändå!
 
 
Den här lördagen väntar hundträning i det gröna på mig och Johnny. Kanske har ni också härliga planer?
Ha det fint och en stor kram.
Annika
 
 
 
Visa fler inlägg