Allmänt

Det är på "hungar å ungar" man kan se att tiden går.

Hejsan.
Dagar läggs till dagar och vi tänker inte så mycket på det där, förrän något gör att man inser att en massa år har passerat, liksom genom ett trollslag. Känner ni igen det?
Det var precis ett sånt trollslag som drabbade mig när jag fick träffa en kär gammal vän i veckan.
Vår tyska vän, hunden Lilly.
 

Första gången jag träffade Lilly var för 11 år sedan. Det var en het sommardag.  Lilly kommer från Tyskland och hennes husse och matte hyrde huset sidan om vårt. Vår egen hund Leo och Lilly hade hela dagen sneglat på varandra genom staketet. På kvällen var det VM i fotboll. Sverige mot Tyskland. Till Stefans stora förargelse förlorade Sverige och han höll på att reta ihjäl sig. Arg som ett bi blev han ...
... den där kvällen slutade dock i alla vänskaplighet. Vi lärde känna Lilly och hennes familj och det blev en fantastisk kväll och våra hundar lekte som de bästa vänner och struntade så totalt i all annan fotboll än sin egen vältuggade boll.
 
Så här såg det ut, då för 11 år sedan ...
 
 
I veckan mötte jag så Lilly igen. Hon hade blivit en gammal trött dam i en mer lättskött frisyr.
Hennes matte och husse hade möjligtvis några fler gråa hår, men det var på Lilly jag mest la märke till tiden som passerat. 
 

I veckan har vi hunnit med lite hundträning också såklart.
Valpträning för lilla Lykke, hos bästa Jenny i Gladsax.
Förbudsträning var kvällens tema ... inget bra tema tyckte Lykke ...
 

Lite noseworkträning för Molly och Johnny här hemma. Såklart fick minstingen Lykke vara med för att titta på, eftersom hon är galet rädd för alla konstig saker som inte brukar finnas i vår trädgård. Det där kallas  "spökålder" och hos oss finns väldigt mycket spöken just nu.
 
 
Rackartyg är hon dock riktigt bra på, vår lilla Lykke.
Tillslut tröttnar Johnny och tar saken i egna händer ...
 
 

Dagens citat:
 
Att åldras är som att bestiga berg.
Man blir lite andfådd men man får en mycket
bättre utsikt.
 
Det där med att åldras och att bli äldre har aldrig varit något problem för mig. Jag har aldrig haft några ålderskriser, inte vad jag själv märkt i alla fall. Jag tycker alltid att jag befinner mig i den absolut bästa åldern man kan vara i.
Lite förvånad kan jag kanske bli över de små, fina rynkor som jag ibland får syn på när jag speglar mig. Fast det blir ju så, särskilt om man skrattar mycket så ansiktet liksom skrynklas ihop i tid och otid.
 
Kram på er.
Annika
 
 
 
 

64.860 kronor

Hejsan.
Hur har ni det? Har ni semester och ledigt nu?
Jag har full rulle med mina papper här på kontoret. Det är en hel del som jag måste ta igen, sånt som jag lagt till sidan när Stefan varit sjuk.
Men det är ok. Jag har ju så fritt och bra och jag styr själv min tid, även om det också kräver en hel del självdisciplin såklart.
En sak jag alltid prioriterar är som ni vet min morgonrunda.
 
 

Så måste jag ju berätta för alla som kanske inte redan fått reda på det ...
Resultatet på insamlingen som gjordes till förmån för ALS forskningen och lilla Simrishamn.
 
En fantastisk summa på hela ...

64. 860:00 kronor.

Så fantastiskt!!  För bara lilla Simrishamn.
Och jag vet att efter det att summan offentliggjorts har det trillat in ytterligare hundralappar till Ulla-Carins Lindquists stiftelse.
Tack till alla som bidraget.
Om insamlingen kan man läsa här
 
 
Samtidigt som mina tankar var hos min älskade kusin hela den här insamlingen, så gick mina tankar även till en annan underbar person. En känd Simrishamnsprofil för många av oss och jag kan inte låta bli att nämna honom nu. Jan-Olof Gustavsson. Han avled tragiskt i just ALS.
Jag glömmer honom aldrig!! Hans aldrig sinande leende,  hans vänlighet, hans skratt och hans stora kärlek för får ... Jag minns hans stora hjärta då han lånade en stor bagge av mig för att betäcka sina tackor med. Baggen Svartenbrandt som vi hade då jag bodde i Gårdlösa. Eftersom Jan-Olof var en av världens största djurvänner, så tyckte han synd om baggen. Svartenbrand hade ju inte tid att äta för alla damer han skulle uppvakta. Utan minsta tvekan fick han komma in i Jan-Olofs kök över natten. Underbara Jan-Olof ♥
 
 

Det är så ljuvligt med sommarkvällar. Jag njuter av att stilla strosa i min trädgård och njuta, iaktta och fotografera.
Vid den här tiden är det fullt av spindelnät överallt. Jag älskar att studera dem och fascineras över naturens finurliga skapelser.
Någon spindelfobi är jag inte född med. Den varan la min lillasyster beslag på istället. Hon blir stel av skräck bara hon ser ett fotografi på ett litet djur med åtta ben och tvådelad kropp.
 
 
Rosa blommor är jag svag för. Just nu blommar några i min lilla täppa.
 

Dagens tänkvärda ord:
 
Behandla dig själv
som om du vore din
bäste vän.
För då kommer din bäste
vän få det bästa av dig.
 
Ja, idag ska jag bjuda mig själv på lite extra gott och vara lite mer artig och tillmötesgående mot mig själv. Rent av fjäska lite för mig själv. Kanske ska jag överraska mig med något som jag inte alls är beredd på ... för det är ju de oväntade blommorna man blir mest glad för. Jag tror jag kommer bli överförtjust.
Ha en skön fredag.
Kram Annika
 
 
 
 
 

Nu börjar det ordna upp sig.

Hej.
Sådär ja! ...
 
Det var ju soligt och varmt i morse, men nu börjar det ordna upp sig igen....
Solen har försvunnit bakom tunga, mörka moln och regnet hänger minst sagt i luften.
Skönt! För ska man "hoppa små grodorna" ikväll så ska det ta mig tusen skvätta runt benen!
 
Ha en fortsatt härlig midsommarafton.
 
(så här kul hade mina barn det för en del år sedan)
 

Kram Annika
 
 
Visa fler inlägg