Allmänt

Bröderna Lejonhjärta, körsbärsblommor och ljuva minnen.

Hejsan.
Just nu blommor körsbärsträden som allra bäst här på Österlen. Ljuvligt är det.
Som alltid för det mig tillbaka i tankarna, till min barndom och de minnen som finns förknippade till just körsbärsblommor.
 

Säkert är det många av mina vänner och skolkompisar som har samma minnen som jag. Minnen från det där året då jag var 11 år och fylld med livslust, glädje och bus.
Det var det där året då det pågick en filminspelning i Brösarp. Ingen mindre än den underbara filmen Bröderna Lejonhjärta, skriven av Astrid Lindgren.
 

Källagården i Brösarp förvandlades till en körsbärsdal, och eftersom den bestod av äppelträd så krävdes lite hjälp på traven. De gamla äppelträden tuktades och en mängd körsbärsblommor av plast fästes upp i träden.
Skolbarn från trakten fick hjälpa till med det digra arbetet, men själv har jag inget minne av att jag deltog...kanske var jag på scouterna eller något annat viktigt som upptog mitt liv just då ...
 
 

Men jag minns den där tiden ändå. Tiden med alla de där körsbärsblommorna av plast...
När jag var i den åldern så fanns det såklart inga skoluniformer, men om man hade tagit en bild och granskat den nu, så hade man nog trott att jeansjackan var ett slags obligatoriskt klädesplagg för ungar i vår ålder. Det var vad vi alla bar på den där tiden, det ljuva 70-talet.
Och den här våren då Bröderna Lejonhjärtan var i sin körsbärsdal i Brösarp, så hade vi alla en vit körsbärsblomma fastsatt i knapphålet på bröstfickan. Ungefär som ett hemligt tecken att vi alla var från Brösarp.
 

Jag minns det där året så väl och när det sedan var fest i Alunbruket.
Det var en lokal festtillställning, dit alla åkte, gammal som ung. Egentligen var jag något för ung för att få vara med på dansen den natten, men eftersom jag bodde så väldigt nära så kunde ingenting stoppa mig från att vara där. Jag minns den där kvällen så väl eftersom överallt fanns kompisar med slitna jeansjackor och vita plastblommor i knapphålet. Jag var kär och förälskad, men minns inte riktigt i vem ... (men jag tror att det var du Per-Åke "Låda")
 
Jag minns att jag var ung, förväntasfull inför livet och  såååå lycklig!
 

Jag minns också att jag en kväll åkte med min bästa kompis ut till Brösarps backar, för att se på inspelningen. Det var en ljummen kväll då vi for från Christinehof i deras SAAB v4. Bilen hade växelspaken vid ratten och vi barn satt alla utan bälte i baksätet. 
Lite snopen blev jag när jag fick se en stor borg (tror jag att det var), stå uppmonterad. Byggnaden stod på ett ställe och taket ett långt stycke därifrån. Det var nog den tidens trickfilmning. Kanske var det för att man skulle kunna hoppa ner ifrån taket utan att slå ihjäl sig. För ifrån rätt vinkel så såg det ju faktiskt ut som om taket satt på byggnaden. Ja, kanske var det så ....
 
 
 
Det kan hända att mina vänner och skolkamrater har helt andra minnen och känslor ifrån den här tiden. Men så är det, vi är ju alla olika och alla har rätt att minnas och känna utifrån sina egna personer.
 
Kvällens citat:
 
Om du studerar de tre första
bokstäverna i ordet lektion
så förstår du att undervisning
skall vara rolig.
 
Det man lär sig med lust och glädje, det lär man sig för evigt.
 
Ha en fin kväll och kram från Annika ...
 
 
 

När lillan kom till jorden ...

Hejsan.
Den 1 maj 1988 är en dag som jag aldrig någonsin kommer att glömma.
Då när klockan var fem i åtta på morgonen så tittade hon ut, vår förstfödda lilla prinsessa. En liten tjej som vi trodde skulle vara en liten, spinkig, ljushårig bebis och som skulle passa till att heta Linn ...
Det blev något mycket bättre, det blev en svarthårig liten knubbig tjockis som fick namnet Andréa!
 

 
När jag var gravid med Andréa så var det inte som det är nu för tiden, att man gläder sig, förbereder sig och har stora babyshowerparty. Nej, då var det otur att köpa saker i förväg och man skulle för allt i världen inte ta ut någon glädje i förskott ifall något gick snett. Som om alltihopa bara skulle gå tillbaka och försvinna i glömska då.
När jag blev mamma för första gången hade jag nästan inte köpt en enda sak. En barnvagn var beställd, men att ta hem den var inte att tänka på, det fick vi fixa på hemvägen från BB ...
Med åren har jag lärt mig att istället ta ut så mycket glädje jag bara kan i förskott!! Alltid!
 

 
Jag och pappa Låke höll som bäst på att renovera den lilla avstyckade gård som vi köpt och jag jobbade på så mycket jag kunde.
 

På Valborg var det nog en vecka kvar till beräknad förlossning. Vi hade bjudit in släkt, grannar och vänner till ett majbålsfirande och jag minns att det var lite tungt att springa med alla saker ut till bålet den där kvällen.
Det blev en glad och lyckad kväll och jag var inte i säng förrän en bit efter midnatt.
 

Den där natten vaknade jag igen vid fyra tiden och klockan sex på morgonen anlände vi till Ystad BB, eftersom jag hade fått lite väl ont i magen och jag borde kontrollera det hela.
Där hamnade jag i ett förberedelserum för inskrivning, ombyte och kontroller.
Det skulle visa sig att jag inte skulle komma längre än dit, eftersom Andréa då hade bestämt sig för att det var dags att komma ut.
Fem i åtta kom hon och jag var den lyckligaste mamman i hela världen.
 

Att föda barn och bli mamma var det bästa jag gjort i hela mitt liv. Jag var liksom som klippt och skuren för det.
I alla fall sa hon det, den lite häpna barnmorskan som inte riktigt hann med i svängarna när min lillan kom till jorden.
Andréa var en underbar unge och jag minns att jag njöt av varenda sekund när hon var en liten bebis.
 

Andréa var en underbar tjej. Redan som liten hade hon båda fötterna på jorden, men med en räv bakom vardera öra.
Hon var lite "lillegammal" och hon lekte hellre med alla våra djur än med sina leksaker på rummet.
 
 
Det kom ytterligare två underbara tjejer in i familjen och Andréa blev storasyster. En roll hon passar så bra till. Hur hon var som storasyster lämnar jag åt Amanda och Emmy att bedöma, men jag vet att de idag älskar henne gränslöst.
Fortfarande är hon den beskyddande storasystern, även om hon har kvar sin busiga sida och ofta gör små retliga saker mot sina systrar.
 

Som tonåring var Andréa som de flesta andra tonårstjejer skulle jag tro. Hon gjorde förbjudna saker såklart.
Hon var redan då självständig och med sin svarta epatraktor for hon som 15-åring över hela Österlen.
 

Sin student tog hon i Ystad med ganska skrala gymnasiebetyg. Jag tror att hon på den tiden hellre busade med killarna och hade kul.
Och jag tycker väl också att om man inte får busa med killar när det finns roliga killar... ja när tusan ska man då få busa med killar ... Livet är liksom så kort.
 
 
Såklart har vi föräldrar hjälpt och stöttat henne i valet av utbildning och arbetsplaner. För den dagen kom då hon själv insåg att valet och ansvaret var hennes eget då det gällde sin framtid.
Med mycket envishet och kämparglöd läste hon in alla de missade betygen och ämnena på komvux under två års tid. Sedan började hon resan mot sin dröm - att bli veterinär.
Var hon står idag kan man läsa här.
 
 
Idag är hon en strålande vacker kvinna, och jag älskar henne precis lika mycket som den dagen då jag för första gången fick se henne och hålla henne vid mitt bröst.
 
Ett stort varmt grattis min älskade tös!!!
 
 
 Kvällens citat får bli Andréas älsklings citat.
Det där av " Det lilla Blå Tåget" ...
 
Det ska gå, det ska gå, det ska gå .....
 
 
 
Kram och ha en härlig kväll
Annika
 
 
 
 

Elna ♥

Hejsan.
Det här inlägget är till dig Elna♥
 
Elna är min dotters bästis alltsedan blöjtiden. Eftersom Elna och Andréa är födda nästan på samma gång så fyller de såklart också 30 år nästan på samma gång.
Elna är en fantastisk person, och såklart vill jag gratulera henne. 
Det fanns en kväll nu i helgen, då jag visste var hon befann sig ... det var då jag slog till och for dit med min blomsterkvast ... Hon och Andrea skulle på en överraskningsfest, och hade inte en aning om vad som skulle hända den där kvällen. Men jag visste ...
men mer om den där kvällen i ett annat inlägg ... kanske ...
 

Elna och Andréa har alltså känt varandra ända sedan de var 6 månader gamla. Det var när de dreglande för första gången fick ögonkontakt på distriktssköterskans BVC barngrupp i Smedstorp.
Både Elna och Andréa var försigkomna ungar med stark vilja och envishet. Såklart har deras temperament gjort att de rykt i luven på varandra både en och två gånger, men deras kärlek till varandra har alltid vunnit och de har alltid varit bästa vänner på ett rått men hjärtligt sätt. Nästan som systrar.
 
Såklart fick Andréa bli gudmor åt Elnas dotter, när den stunden var inne.
 

 
Jag skulle kunna skriva en roman om deras galna upptåg, och det kanske jag gör en vacker dag också ... Om deras egengjorda navelpiercingar, deras galna år med sina epatraktorer och deras tid i Australien ... ja listan kan göras hur lång som helst, och förmodligen vet jag knappt hälften ...
 
Elna är en underbar person och jag är så glad att fortfarande få följa hennes liv. Ärligare människa än Elna finns nog inte på denna jord ... hmmmm ... brutalt ärlig kan hon vara, för hon räds då inte säga sanningen hur jobbig den än må vara. För den egenskapen högaktar jag dig Elna! Underbara, fina Elna!!
 
Den dagen då jag fyllde 50 år och blev tant kom Elna med den vackraste blomsterbuketten av alla till mig. Så otroligt glad jag blev!!
För vilken ungdom minns sin kompis mammas födelsedag liksom ...
Tack Elna, vad du gjorde mig glad!
 

Såklart vill jag nu komma ihåg dig också Elna.
 
-det ska vara en färgstark bukett, sa jag när jag beställde buketten i blomsterhandeln.
För vad passar bättre till en färgstark kvinna.
 
De vackraste blommorna köpte jag hos Systrarna Blomster i Tomelilla. Helt osponsrat vill jag såklart göra reklam för en barndomskompis underbara lilla blomsteraffär.
Och visst blev det en bedårande bukett!!
 
 
Ett stort varmt grattis till min vän Elna, för jag envisas nu med att faktiskt kalla dig min vän också.
 
Jag är så grymt imponerad av dig.
Jag är imponerad av allt du kan och behärskar! Av din talang med bakverk och pralintillverkning, samtidigt som du inte rädds att ta ett tag i arbete på din fars gård och hjälpa till med tunga jobb som att verka gårdens alla kor. Du kör traktor som en hel karl och du uppfostrar din dotter med stort förnuft och massor av kärlek.
 
Grattis Elna, jag önskar dig all lycka i livet.
 

Dagens citat:
 
"Livet mäts inte i hur många andetag vi tar, utan i de stunder som gör att vi tappar andan."
 
 
 Och när de hör töserna var i tonåren handlade det inte om att tappa andan utan mer om att hålla andan...
Och kanske ska jag ge mig på författaryrket en gång i tiden...då tappar kanske någon andan.
 
Kram Annika
 
 
 
 
Visa fler inlägg