Allmänt

Kal P Dal och katten Felix

Hejsan
Här hemma hos oss bor det en gentleman.
Och då menar jag varken min man Stefan eller hunden Johnny. Nej den jag syftar på är vår katt Felix.
Vi har två katter. En vanlig bondkatt. Hon heter Judith och kom in i vårt liv genom en slump.
Så har vi då katten Felix. Han är en kastrerad main coon blandning som föddes på en rottweilerkennel.
Det är Felix som är gentlemannen i familjen. Med full respekt och hänsyn låter han alltid lilla Judith gå före till matbuffén.
Tålmodigt sitter han bara och väntar på sin tur.
 
Katternas lilla smörgåsbord står alltid uppdukat på vasken i mitt grovkök. Där får det vara i fred för hundarna och där gör det inget om katterna sitter på vasken och äter.
 

Kanske kan det vara så att katten Felix inte alls är någon gentleman ...
kanske är det så, att han bara är tidernas toffelhjälte!
 

I helgen har jag varit på en musiktillställning på Arenan i Malmö.
Det var en hyllning till en av mina favoriter från tonåren.
En hyllning till Kal P Dal.
Då när jag var fjorton år, då älskade jag alla hans låtar. Varenda text kunde jag utantill och jag var nog i himmelriket när jag fick se honom live på Tingvalla i Tomelilla.
Än idag finns det gulnande urklippet kvar i mina gömmer ....
 

Den här kvällen blev som en flaschback tillbaka till min ungdom.
Alla de gamla härliga, skråliga skånska låtarna kunde jag ännu texten till ...
"Jonnie, va gör du" - "Blåa Skor" - "SJ" - "Raka rör" ....
 
Det blev en härlig kväll med Pedalens pågar, Sven Melander, Danne Stråhed... mfl.  Sist men inte minst, Nic Schröder som gjorde ett fantastiskt uppträdande som Kalle Pedal.
En fantastisk kväll.
 

Ja det är nog så att ålder bara är en siffra. Trots att det gått mer än 38 år sedan jag nästan rockade röven av mig till den här galna musiken, så kändes det som igår.
 
Dagens citat:
 
Starkare är den kärlek som uppstår
ur längtan - än den som hålls
levande av minnen.
 
En kort stunds tillbakablick till gamla  tider får räcka. Nu längtar jag efter nya upplevelser och äventyr.
...fast det utesluter förstås inte att jag nu för tillfället spelar en lista på Spotify som heter "Till Mossan"...
Ha en fin dag.
Kram Annika
 
 
 
 

Another One Drives a Duster.

Hej mina kära vänner.
Minns ni att jag i april for iväg och köpte en sprillans ny bil?
För det hade jag själv nästan helt totalt glömt bort. Men det går att läsa om här .
 
I förra veckan ringde en kille och lät meddela "den är här nu"!
Min nya, chokladbruna Dacia Duster!
 

Det är såklart något alldeles särskilt med en ny bil.
Fast det här med bilar är inte längre något som jag är sååå intresserad av. Inte så att jag vill lägga hur mycket pengar som helst på det. En bil ska starta, rulla och den får mer än gärna vara fyrhjulsdriven.. för i smyg älskar jag ju snöstormar ... Med dessa egenskaperna så är jag ganska nöjd faktiskt!
 
Annat var det när jag fyllde 18 år och köpte min första egna bil. En röd Toyota Corolla.
Wowww .... så glad jag var för den där bilen. Begagnad med en massa skönhetsfel, men så fantastiskt fin i mina ögon.
Jag körde kaxigt omkring här på Österlen i en fart som var ganska mycket mer än den tillåtna. (usch ja, jag blir mörkrädd bara jag tänker på det... )
Jag kan än idag inte förstå hur den lilla skruttiga bilen kom upp i så hög hastighet. På den tiden fanns inga hastighetskameror, det enda man aktade sig för var om man skulle råka möta "Ola Polis"...
I den röda Corollans bakruta hade jag klistrat fast en gul dekal där det stod med röd text: "Rökare av marijana får en dålig banan"..... haha .... kom inte och säg annat än att jag var ganska smart redan då ....
Ja, vem minns inte sin allra först bil?
 

Nu hade alltså min nya bil kommit och var redo för leverans.
Jag hade fått bestämma allting själv. Allt från färg till utrustning.Och då hade jag valt att ta bort en massa onödigt lullull, saker som jag ändå aldrig använder ....
Farthållare ville jag inte ha, för farten kan jag hålla själv. Inte heller GPS var något jag tyckte jag ville lägga pengar på. Hastighetsmätaren gick inte att välja bort, och tur var kanske det.
En lagom bil till ett överkomligt pris helt enkelt!
 

Min kaffebruna Duster har jag valt att köpa i Sjöbo på Bil-Bengtsson.
Även om många sett ganska skeptiska ut beträffande den bruna färgen så är jag själv så väldigt nöjd.
Jag älskar ju både choklad och kaffe .... Brun kan aldrig bli fel.
Och tvätten sköter ju Stefan.
För se - jag tvättar hans kalsonger så tvättar han min bil. Avtalet sedan länge!
 
Jag kan varmt rekommendera den proffsige, unge kille som tog hand om min bilaffär.
Fråga bara efter Simon i Sjöbo.
 
 
Även om jag köpt en ny bil så är mitt bästa fortskaffningsmedel ändå alltid apostlahästarna.
Inget går upp mot att vandra i naturen. Gå, strosa, ströva ... Ljuvligt!
Bilen är ju bara ett redskap för att spara tid och kraft.
 
 

Dagens citat blir en gammal favorit:
En gammal indian sa en
dag till sitt barnbarn:
Två gamla vargar krigar inom
oss alla.
Den ena är rädsla och hat
och den andre vargen är
kärlek och fred.
Vilken varg vinner? frågar
barnbarnet. Den gamle
indianen svarade;
Den vi matar.
 
Hoppas ni får en fin dag.
Kram på er
Annika
 

p.s (=Påtänkte Senare)
Och om någon nu skulle möta mig i min nya bil så behöver ni inte heja på mig. Jag vinkar ändå aldrig tillbaka på andra bilar. Jag är urkass på just det. Jag tänker liksom bara inte på att det sitter andra chafförer i de bilar som jag möter, och långt mindre att det kan vara någon som jag känner... sorry.
 Och till "Ola Polis" och andra poliser som händelsevis läser min blogg, vill jag säga att jag numera är ett laglydligt fruntimmer i mina bästa år, så det är bättre att spana efter större förbrytare. 
d.s (=Den Samme)
 
 
 

Mitt Afrika

Hejsan
Vad kan man annat göra en höstdag i oktober - än att drömma sig bort?
Tillbaka till oförglömliga ögonblick.
Nu är det förstås inte ofta jag dagdrömmer, men av en händelse blev jag påmind om min och Stefans senaste semesterresa.
Det har redan hunnit gå hela fyra år sedan vi reste på safari till Serengeti i Tanzania. Jag och Stefan ♥.
Av mina semestrar och resor så är de tre resorna till  Afrika som gjort djupast intryck på mig. Gambia, Kenya och nu senast Tanzania.
 
Jag råkade klicka och hamnade i mappen "bilder från Tanzania" och insåg - några bilder förtjänar verkligen ett inlägg på bloggen.
Så därför hoppas jag att ni vill hänga med på en safarirunda genom mina favoritbilder den här morgonen.
 
 
 

Vi reste med ett bolag  som heter Andersons´s. Det är en byrå som är specialister på just resor i Afrika.
Både jag och Stefan var mer än nöjda.
Vår underbara guide såg under en hel vecka till att vi kom till de platser där det fanns mest chans att få de bästa naturupplevelserna. Han var en mästare i att läsa naturen, vädret, årstiden. Bäste William! Stolt som en tupp var han när han berättade att han fått äran att köra för vår svenska kronprinsessa Victoria på safari en gång.
William insåg snabbt att jag ville se allt. Inte bara "the big five". Jag njöt lika mycket av de små djuren. Fåglar, möss, harar .... ja, hela naturen fängslade mig!
Och så klart fick vi se "the big five" också!
 

Inget är väl så roligt att studera som just apor?
Vi har väl alla sett dem på zoo och djurparker kanske. Men att få sitta ute i naturen, i deras rätt element och studera dem i total frihet, det är något helt annat. Underbart.
 
 
Såklart var alla de stora kattdjuren också väldigt speciella att få se i frihet. Några av dem bar radiosändare i forskningssyfte. Jag gillade att man värnade väldigt mycket om nationalparken. 
Människorna där lever med djuren på ett annat sätt än vi är vana vid här. Att skjuta bort djur för att de är farliga är inget alternativ, istället flyttade man skolorna närmre byarna så det inte skulle försvinna så mycket barn på skolvägen.
 
Att studera dessa vackra djur i frihet tröttnade jag aldrig på. Jag hade kunnat stanna där ute i en evighet tror jag.
 
 

Ett speciellt ögonblick jag aldrig glömmer är när vi fick bevittna en öm kärleksakt där ute på Serengetis savann. Alla andra turister tröttnade efter ett tag på att studera det slöa lejonparet, men vår guide misstänkte att en parning skulle ske och vi bestämde oss för att stanna. Ett bra tag satt vi där ute, alldeles tysta bara vi tre och de sovande lejonen. Då plötsligt steg hanen upp, gäspade. sträckte sig och besteg sin hona.
Vilket ögonblick ♥ Efteråt vrålade han lite och gav oss en dimmig blick.
 

Vi fick också se de flesta av de mindre kattdjuren. Den väldigt skygga lilla Servalen visade sig och jag var så glad över att få se den och kunna knäppa några bilder på den.
 

Ett annat litet sött djur vi fick se på vår safari var den lilla söta dik-dik. Den minsta lilla antilopen som finns. Den var inte mycket större än en hare och såååå söt!
 

Vi bodde på lite olika platser under vår safari. Mitt favoritboende var i tältet ute på savannen.
Att ligga där på natten och höra buffelhjordar ströva intill tältet var en hissnande upplevelse.
 

Tack vare vår underbare guide så tror jag att vi fick den största upplevelsen man kan tänka sig.
Stefans favoritdjur därute på savannen var "Pumba". Och visst är  Afrika vårtsvin ganska festliga.
 

Från Serengeti åkte vi till det fantastiska Ngorongoro området. Det är en rund krater som är ca 2 mil i diameter. Där nere lever Afrikas djurarter i sitt eget ekosystem. Uppe från utkiksplatsen såg vi hjordar av bufflar och annat stilla ströva runt. På natten kunde vi sedan höra lejonens vrål då de försåg sig med ett nödvändigt skrovmål.
 En fantastisk upplevelse och hit återvänder jag mer än gärna.
 

Både jag och Stefan hoppas att kunna göra ytterligare någon resa till den här underbara platsen av vår jord.
Att få se alla fantastiska djur i sin rätta miljö känns så härligt.
Såklart har Tanzania och Afrika en mängd mörka sidor också. Som miljöproblem, tjuvskyttar och fattigdom ...
Fast här vill jag bara framhålla det vackra och underbara så njut av mina lilla bildbomb nu ...
 
 
 
 
Detta var bara ett litet axplock av alla de bilder jag knäppte. Efter safarin hade vi även en underbar vecka på ön Zanzibar med sol och bad. Fast det är djur och natur som sätter mest spår i min själ.
Jag hoppas att vi kan få chans att resa hit igen. Med vårt företag och ett gäng husdjur kräver det ganska mycket planering. Det kräver en hel del sparpengar som just nu inte finns. Stefan måste såklart blir frisk också ... men kanske någon gång igen ...
 
Dagens citat:
 
"De mest värdefulla platserna att få vara på i hela världen är i någons tankar, i någons böner och i någons hjärta."
 
Idag njuter jag av den fantastiska natur och miljö jag själv har runt husknutan.
Tacksam att ha tillgång till min egen magiska plats här i Gyllebo.
 
Ha en fin dag och kram.
Annika
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Visa fler inlägg