Allmänt

Att minnas ett slott och en sagolik barndom.

Hejsan
I veckan har jag haft ett alldeles särskilt möte. Ett möte med min barndomsvän. Min första kompis som jag spenderade massor av tid tillsammans med när jag var barn. Min granne och min vän Annelie.
 
Det var när de efterlyste personer som hade minnen ifrån Christinehofs slott, som jag tog mig i kragen och tog kontakt med min barndomsvän.
På det där slottet och i dess omgivningar har vi tillbringat hela vår barndom och en stor del av vår uppväxt.
Sådär långt ute i skogen hände det inte så värst mycket spännande saker, så vi fick helt enkelt se till att skapa lite action på egen hand. Och med ett helt slott som lekplats, fanns det massor att hitta på bara man hade fantasi. Och fantasi det hade vi i överflöd, så en massa bus och galenskaper hände genom åren. Förmodligen till många vuxnas förskräckelse.
 
 
På de senaste trettio åren har Annelie och jag bara setts en enda gång, och det var som hastigast på en marknad.
Nu hade vi bestäm träff för att hinna prata lite i lugn och ro, innan det var dags för oss att bli filmade med våra minnen på slottet.
På en välkänd plats för oss båda, sågs vi den här soliga dagen.
 

Och hon var sig precis lik. Lilla fina Annelie.
Efter en liten kaffetår tog vi en promenad runt Alunbruket. Vi vandrade på de vägar och stigar som för oss var så välkända. Stigar där vi som barn farit fram i vild fart sååå många gånger.  
 

Att träffa en bardomskamrat efter snart trettio år är bara så fantastiskt.
Det finns så mycket som finns gömt i minnet och i hjärtat. Så mycket som vi med små skratt hjälptes åt att påminna varandra om.
 
 
Tiden sprang så fort och snart var det dags för oss att köra den korta sträckan in till slottet. Den korta vägen då vi passerade båda våra två barndomshem.
En väg som är så väldigt vacker. Allén in till Christinehofs slott.
 
 
Väl inne på slottet var det dags för filminspelning. Det där hade vi förträngt lite grann. Att ensam sitta och prata i en halvtimme om saker som man mindes från slottet, var egentligen inget vi var sugna på, men vi är tuffa och gjorde det ändå.
Först ut var jag. Och så här bakefter minns jag knappt vad jag pratade om.
De där filmerna och dokumentationerna kommer att ställas samman och visas nästa år på ett vernissage på slottet.
Det blev väl som det blev, och jag pratade om hyss och bus som vi hittat på genom åren.
När det sedan var Annelies tur att filmas, så passade jag på att smyga runt och kika lite på vårt välkända gamla slott.
 
 
 
Efteråt fick vi välja något att äta. Såklart hade de glass som hette Pipers glass. Och såklart hade även greve Piper själv kommit för att berätta om sina minnen. För är det någon som bör ha minnen av slottet så är det ju såklart Calle Piper.
 
 
När jag och Annelie sakta vandrade mot parkeringen tänkte jag för mig själv att Calle Piper må vara den lagfarne ägaren till det här slottet, men i hjärtat är det vårt slott, mitt och Annelies. Vårt älskade Christinehof.
 

Tack min fina barndomsvän. Tack fina goa Annelie för att du tog dig tid att träffas och göra det här tillsammans med mig.
Vi ses snart igen.
 
 
Dagens citat:
 
En vän är den som vet allt om dig och ändå tycker
om dig.
 
Att man går skilda vägar händer många goda vänner. Livet kommer liksom emellan och det kommer saker i vägen. Men det finns inget som är så underbart som att ses igen. Att ta det där steget och verkligen träffas. Så underbart och härligt.
 
Ha en fin dag och kram
Annika
 
 
 

Bråda midsommartider.

Hej hej
 
(inlägget innehåller adlinks)
 
Ikväll har jag lite att stå i.
Jag ska klicka hem något på nätet. Något som kräver lite scrollande, lite extra prisjämförelser och granskningar. Det är något spännande och kul.
Ja, ni får helt enkelt vänta och se vad det blir till lite längre fram.
 
Jag vill ändå bara hinna att kika in här lite grann för att önska er alla en fortsatt härlig midsommar.
 

Jag hoppas att er midsommarafton blev precis så som ni önskade att den skulle bli.
Vår var fantastisk, och det blir lite mer om den i några inlägg längre fram.
 

 
Våra närmsta grannar hade också lite fest. En lite mer hejdundrande fest kan man säga. Och det tyckte våra små hundar var så väldigt spännande.
De satt liksom på första parkett och höll koll.
 
 

Nä nu måste jag koncentrera mig och se ifall jag hittar det jag söker. Det där perfekta köpet här på internätet. Det där som jag verkligen längtat efter att kunna klicka KÖP på ...
 
Kanske det kliar lite i ert lilla klickfinger också. I så fall finns här en helt underbar liten samling pinaler som jag hade gillat att få hem i ett paket.
Alltså det är något med de här kläderna som påminner om min ungdom ... slutet av 70-talet kanske??
 
 

This post contains adlinks from Adviral



Jeans / Topp / Örhänge / Bälte / Sko

 
 
Kvällens citat:
 
Oavsett vad du väntar dig så blir det
annorlunda.
 
Ett citat av Buddha. Men han menar nog inte att det behöver bli till det sämre alltid. Det kan faktiskt bli så mycket bättre än förväntat också. Ja, det förväntar jag mig alltid att det kommer att bli.
Ha det bra alla fantastiska läsare, nu måste jag klicka lite ...
Kram Annika
 
 

Är det inte mycket jobb?

Hej hej
Ja den frågan får jag titt som tätt.
Människor undrar om jag inte måste lägga mycket tid på mina hundars skötsel och pälsvård.
Nej, svarar jag alltid. Fast om jag nu verkligen tänker efter så är det ju klart att jag pysslar ganska mycket med dem. Allting är ju relativt och jag älskar att hålla dem fina och välskötta så jag tänker liksom inte på det som något som är arbetsamt.
 

Såklart kräver alla hundar att man kollar igenom pälsen, känner igenom dem efter skador, fästingar och annat. Kikar lite i öronen, lite i munnen ... ja lite överallt helt enkelt. Varje dag. Men det blir det ju automatiskt, eftersom man kelar och gosar med dem varje dag.
 
 
 

En gång i månaden har jag skönhetssalong här hemma. Då blir det ordningen på frisyren också.
Inte för att jag är någon särskilt bra hundtrimmare. Men jag tycker att det ser bättre ut när hundarna är välkammade och klippta. Särskilt noga försöker jag vara med tassar och klor. Det är så fint med hundar som har välputsade "fötter" tycker jag.
 
 
Beroende på väderlek och aktivitet så skiftar det ju lite hur ofta det badas och schamponeras såklart.
Men här hemma har jag ju så lyxigt så jag har ett speciellt hundbad till dem, så det är inte särskilt mycket jobb med att slänga hela gänget i badet.
En liten skymt av vårt bad kan ni kika på här.
 

När jag för snart 20 år sedan träffade Stefan, så undrade han om inte jag kunde klippa honom.
Jag hade bara klippt mina två terrierhundar förut, men hur svårt kunde det vara tänkte jag. Det var ju ungefär samma ...
 
-javisst svarade jag kärleksfullt, jag har klippt ... eeeh många....
 
Ja, med det resultatet förstod jag att jag gjorde bäst i att hålla mig till hundtrimning i fortsättningen.
Numera går Stefan på salong och klipper sina gyllene lockar, så ser jag efter de fyrbentas frisyrer här hemma.
 
 
Att sköta om sina pälsklingar är inget betungande för mig. Inte alls.
Betungande är det däremot när de inte riktigt är friska. När man märker att de inte mår bra. När de är sjuka men inte kan förklara hur de känner det.
Det där hände  med Johnny i veckan.
Han har hostat och harklat ett tag. Så plötsligt skrek han till när han böjde på nacken för att dricka. Detsamma hände när han senare skulle plocka upp en leksak från golvet.
Diskbråck i nacken var min första tanke.
 
 
Över telefonen konsulterade jag min veterinärdotter Andréa som visade på sig själv hur jag skulle undersöka hunden Johnny.
Hon böjde och tänjde på sina egna armar och jag härmade efter på hunden Johnny. Lite roat tänkte jag för mig själv, att det var ju tur för Andréa att det inte var tömning av analsäckarna hon lärde ut där över videon på Messenger ...
Jag kunde inte hitta något mer fel på stackars Johnny, så i väntan på en tid hos bästa veterinären Per, så fick matskålar flyttas upp för att skona nacken.
Man tager vad man haver ...
 
 
När vi så kom till veterinären så verkade nacken helt ok. Istället tror vi att det onda kom ifrån halsen. Med rejält svullna tonsiller och mycket slem i halsen kan symtomen kommit därifrån. Det förklarar ju också hans konstiga harklingar den senaste tiden.
Nu är det antibiotika som gäller så får tiden utvisa om vi gissat rätt.
 
 
 
Svaret på min fråga i början är:
-Nej det är inget jobb alls. Det är bara ett kärt besvär, som jag älskar.
Fast för någon som inte gillar hundar så hade det varit ett digert arbete.
 
Andra gillar fotboll och för dem är det inte jobbigt att ligga i soffan timme efter timme.
Vi är alla olika.
 
Dagens citat:
 
Teoretiskt sett kan män och kvinnor lära sig att
förstå varandra. Och teoretiskt sett kan man
fånga ål med lasso.
 
Ha en fin dag och ägna så mycket som möjligt av din tid åt sådant som du brinner för, då känns det inte som ett jobb, men försök att halvhjärtat visa lite intresse för andra familjemedlemmars hobbys också.
Jag håller i alla fall mina tummar för de där gulblåa pågarna som springer efter en rund boll på Tv:n just i dagarna. Men det är mest för husfridens skull.
Kram Annika
 
 
 
Visa fler inlägg