Allmänt

Mitt Maj 2018

 

Mitt Maj - har varit fantastiskt!
Den varmaste maj månaden i mannaminne.
Sakta, sakta har mitt diskbråck börjat läka.
Från vinter gick vi direkt till sommar och naturen exploderade.
Stefans fot blev förvisso sämre och sämre, men nu tror vi att en operation är nära. Försäkringskassan fortsätter att förnedra, jag fortsätter att skriva långa brev. Stefans kortisondos minskade och jag la märke till hur mycket starkare han trots allt verkade känna sig.
Jag kände mig fylld av energi och lycklig, sådär som man känner sig när man varit sjuk en längre tid och det äntligen ljusnar.
Jag åkte till en plats jag aldrig varit på förut. Jag träffade människor jag aldrig förut mött. Jag vågade och fick en fantastisk upplevelse och nya vänner. Tack till Sallys Hus i Örebro och alla ni andra som var där.
Nu hälsar jag juni månad välkommen. Min egen månad. En månad då en älskade dotter återvänder hem. En månad då jag ska träffa släktingar jag inte sett på länge. Jag ska hedra en älskad kusins minne, genom att gå för livet och mot fucking ALS... hoppas vi blir många i Simrishamn den 24/6...
 
Note myself: köp en liten flaska "Grönfri" och gör ren mamma Ingrids gravsten.
 
Löparstatistiken: 6 kilometer som avslutades med att jag snubblade och for på näsan i ramslöksbacken ... sen vågade jag inte prova mer ... men nu jäkelen är det snart dags ... hej juni - nu kommer jag springande tillbaka!
 
Ha det fint.
Kram Annika
 
 

Mina vinpotatis och det svårflörtade blåregnet.

Hejsan
Jag är så lycklig. Äntligen, äntligen blommar mitt svårflörtade blåregn.
Jag älskar blåregn, eller egentligen blåa blommor över huvudtaget. Min dröm är att ha ett blommande kejsarträd.
På andra sidan vägen, där vår lilla stuga ska byggas, där vill jag plantera just ett kejsarträd.
Om ni inte vet hur ett kejsarträd ser ut så får ni googla. Gör det, ni kommer också vilja ha ett likadant.
Men i år gläds jag åt mitt blommande blåregn.
 

Kanske minns ni att jag satte igång med en hoppfull odling här hemma för en tid sedan. En potatisodling i vintunnor. Inlägget kan ni hitta här.
Nu har det äntligen börjat komma upp lite grönt potatisblast. Woww ... jag blir så glad när det växer och frodas.
 
 
Lite gödning har de såklart fått. Men inte alltför mycket. Jag tog det som fanns tillhands här hemma. Lite blåkorn fick det bli.
Jag misstänker att man inte ska ge för mycket kväve, sådant som gör gräsmattan grön och tät. För inte vill jag ha stort frodigt blast bara. Det är potatisen under jord jag vill åt. Alltså plantans själva rotsystem.
Ja, om det är någon gång i livet man ska önska sig en stor, rejäl knöl, så är det väl när man är en potatisodlare.
 
 
Om det blir hemmaodlade vinpotatis i Gyllebo till midsommar, det kan jag inte riktigt utlova ännu.
Men jag vattnar, smågnolar och myser när jag strosar runt i min odling. Det är nog inte själva resultatet jag är mest intresserad av, utan det välbehag jag upplever av själva jobbet.
 
 
Dagens citat:
 
Den som har planterat ett träd
har inte levt förgäves.
 
Ha en fin dag och kram
Annika
 
 

Stefans kalas, med en servis som bär på många olika minnen.

Hej hej
I morse skrev jag ett inlägg om Stefans födelsedag. 
Det här med fester, party och stora tillställningar är inget han är så glad för. Han är fullt nöjd med det lilla enkla.
Men fyller man år, så blir det ändå lite fest såklart. För de allra närmsta.
 
Jag dukade lite fint och satte in syrener i vasen med måsen på. Den där danska servisen som jag samlat på sedan jag var ung, och som kommer fram när någon fyller år.
 

Förmodligen är servisen hopplöst ute och omodern, men det gör mig ingenting. För mig bär den på så många härliga minnen. Genom åren har jag fått delar av många personer som funnits i mitt liv.
Den först koppen fick jag av min första, stora och riktiga kärlek. En person som även Stefan känner mycket väl.
 
-"sluggojävel", säger Stefan med ett skratt, när kopparna är framme och vi påminns om var alla delar kommer ifrån.
 
Svärmor Karin får också något drömskt i blicken när hon pekar ut vilka saker jag fått av henne.
 
 

Såklart hade jag bakat en enkel jordgubbstårta till kaffet. Inget märkvärdigt, bara sockerkaka, vaniljkräm och grädde. Det kan nästan inte bli godare.
 
 
 I present hade Stefan fått lite nya kläder av mig. Snygg och stilig tycker jag att han ska vara.
 
-posera nu lite fint och håll in magen, kommenderade jag, när hela härligheten skulle förevigas.
 
Sedan skrattade vi båda så det knappt gick att ta fler bilder ...
 
 
 -nej, det blir nog bättre om du håller dig i parasollet ...
 
 
 
Själv hamnade jag också på bild när finklänningen åkt på.
 

Dagens gäster var svärmor Karin och min pappa Kurt.
Vi fick en mysig eftermiddag, med underbart väder, kaffedrickande och korvgrillning.
Jag tror inte att ett 62 årskalas kan bli så mycket bättre för en man som Stefan "Sniff" Olsson.
 

Kvällens citat:
 
Det är livet självt
som är den verkliga festen.
 
Ha en fin kväll och kramar från mig.
Annika
 
 
 
En kommentar
publicerat i Allmänt, Familj;
Taggar: danskt porslin, födelsedagskalas, jordgubbstårta, korvgrillning, måsenservis
Visa fler inlägg