Allmänt

Mitt April 2018


Mitt april har bjudit på ett kärt återseende ... en alldeles för kort vecka där jag tog tillvara varenda sekund med min äldsta dotter och hennes kompisar
 
Mitt april har även gett mig tillbaka tron på min egen kropps förmåga att läka sig själv. Jag fick uppleva en av de värsta smärtor i livet, men hade turen att till sist få en förstående läkare som verkligen ville hjälpa. Sakta blev jag mer och mer rörlig och därmed blev smärtan lättare att bemästra och min vardag blev lite mer normal igen.
Samtidigt drabbades Stefan av en fotskada som fort försämrades och en "förnedringskassa" som nekade honom sjukskrivning och istället hänvisade till Arbetsförmedlingen. Jag fick insyn i hur sjukt vårt svenska sjukskrivningssystem är.
 
Jag fick mer än en gång sända en tacksamhetens tanke till våra duktiga säljare på Länsförsäkringar, för att de varit noga med att ge oss ett bra skyddsnät. Utan det så hade vi nog varit lämnade åt råttorna ...
 
Jag åkte på en resa till Budapest med en kär vän, där jag samlade skön energi och hade riktigt roliga dagar.
 
Nu hälsar jag maj månad välkommen. En månad då jag ser fram emot att få träffa nya spännande kvinnor på en bloggträff, en månad då jag hoppas Stefan får sin fot opererad, en månad då vi pekar finger åt fk och visar att vi kan fixa livet ändå, en månad då jag kanske, kanske kan flyga en snabbis till Canada ... men bara kanske ... Välkommen maj.
 
Note myself: Tänka på var jag lägger min röst i höstens val ...
 
Löparstatisktiken ligger även denna månad på 0 kilometer. Trots det har jag lyckats göra mig av med de tre överflödskilona som helt fräckt smög sig på under vintern.
 
Ha det fint
Kram Annika
 
 
 

Mitt mars 2018


Mitt mars kan enkelt sammanfattas med två ord ... vinter och smärta.
Hela mars har jag mest tillbringat liggande på rygg knaprandes narkotikaklassade piller. Utanför fönstret har vintern rasat, och egentligen visste jag vad som väntade för så mycket domherrar som vi haft här, det har jag då aldrig sett förut. Såhär i efterhand så måste jag nog säga att det var en bra månad att klämma in ett diskbråck i.
Men nu jäklar är det framåt som gäller. Det kommer att ta tid innan jag är helt bra igen, det vet jag, man räknar med ungefär ett år ...men bannemej om det inte verkar som det vänder nu.
Så kom igen April - du är mer än välkommen.
 
Note myself: hejda dig nu kvinna och gör inget förhastat med kroppen.
 
Löparstatistik: 0 kilometer efter diskbråcket den 13 februari.
Så tillsvidare får jag räkna kilometrar på mina promenader istället. 
(tjejmilen i september är ännu ett mål och hastigheten har jag ju inte sagt något om ... eller....)
Promenadstatistik för mars: ynka 9 kilometer - men alltså är jag i gång igen!!!
 
Ha det fint och kram på er
Annika
 
...och tack till er som hjälpt och stöttat.
 
 
 
 

Mitt februari 2018


Mitt februari började alldeles fantastiskt.
Det började med underbara upplevelser, en massa roliga planer och hissnade ögonblick i naturen.
Men sedan "så spårade det" .... som min dotter Emmy nog hade uttryckt det hela ...
Men tja .. det är sånt som händer. Jag fick möjlighet att för första gången i mitt liv följa ett OS på TV, och det var riktigt roligt måste jag säga.
Nu hälsa jag mars välkommen och ser med tillförsikt framemot en skön vårmånad.
 
Note myself: Ibland känns det som man halkat ner till repets ände och hänger kvar på en tråd.
Man måste då slå en knut längst ner, hänga kvar och aldrig ge upp.
Jag har gjort den där knuten nu - målet är tjejmilen 2018!
 
Löparstatistik: 23 kilometer (till det sa stopp den 13/2) Nya tag så fort kroppen tillåter.
Kram på er.
Annika
 
 
 
Visa fler inlägg