Allmänt

Mitt Januari 2018


Mitt Januari har varit som livet är mest - en berg och dalbana. Som ett pärlband fyllt med underbara saker och lite mindre underbara saker såklart.
Som alltid tror jag på meningen med det som sker, även om man inte alltid ser den där meningen just i nuet.
Jag blev bestulen och av det lärde jag mig att vara mer försiktig i fortsättningen, Jag fick också erfarenheten av att det alltid lönar sig att vara helt igenom ärlig.
Jag har njutit lite mer av mitt eget sällskap och min ensamhet, men också av mötet med vänner och bekanta.
Naturen har gett mig kraft och energi, även om mitt utlovade vinterbad än så länge uteblivit.
Jag har börjat vänja mig vid den där biten som fattas i mitt hjärta. Den där längtan efter mina döttrar, de outtröttliga globetrottrarna.
 
Jag hälsar februari välkommen, med en planerad spavistelse, en ny omgång yoga och årets första möte med de där blomsterbrudarna. Med tillförsikt ser jag framemot att läkarna lyckas hålla Stefans sjukdom i schack och även komma fram till felet med hans fot.
 
Note to myself: Lita inte på att någon annan låser bilen. Var mer uppmärksam på främlingar och försvara alltid ditt liv, dina ägodelar och det du håller kärt med största möjliga våld.
 
Löparstatistik för januari : 60 kilometer sprunget.
 
Må gott och kram
Annika
 
 

En riktig myshelg.

Hejsan.
Jösses så glad jag blev av att få min blogg kapad. Ja, alla mina döttrar har min tillåtelse att göra gästinlägg här på bloggen. Det är en viss risk att ge dem fri tillgång hit, men livet blir så mycket roligare med lite risker.  Tack Andréa.
 
Oj vad dagarna rusar. Redan är vi halvvägs mot helgen och jag har helt glömt att skriva om hur mysigt vi hade det förra veckoslutet.
Asså, det kunde inte bli bättre.
En kväll med några av våra goaste vänner, årets första grillade ytterfilé och en skön stund ute i jacuzzin.
Bättre än så blir det inte!
 
Jag förespråkar enkelheten, så min middag blev grillat med en gräddig potatisgratäng till.
Men jag älskar också förrätter. Det är liksom middagens godaste tycker jag. Det behöver inte alls vara något märkvärdigt och svårt. En lite god kavring med kräftstjärtar blir hur bra som helst!
Mumsfillibabba!
 

Stefan sparkade igång grillen och jag tände alla våra miljoner levande ljus. Jag älskar stearinljus och hela vinterhalvåret envisas jag med att tända dem alla.
 

Vår katt Felix kan vara riktigt blyg då det kommer gäster hit till oss. Den här kvällen kände han på sig att någon skulle komma och han letade därför upp bästa gömstället i huset. Han dök helt enkelt ner i det stora kuddhavet i vår säng.
 
 
Så kom då våra kära vänner. Felix kröp längre ner bland kuddarna, Stefan kom in lagom med det nygrillade köttet och jag la undan kameran. Den här kvällen ville jag bara vara i nuet och njuta till fullo av mitt sällskap.
Och ja, de där vännerna vet bestämt vad jag gillar... blommor!
Kram och tack ♥
 
 
 Dagens citat:
 
De viktigaste personerna behöver du inte leta efter,
livet presenterar dem för dig.
 
Ha en fin dag och kram från mig.
Annika
 
 

Bloggen kapad igen!

Yo!

Nu är det dags för nästa dotter att överta bloggen för en dag. Mammas blogg behöver lite nya friska vindar och jag tänkte därför skriva några rader om vad jag gör om dagarna.

 
 

Sen 1.5 år tillbaka bor jag i Saskatoon, Canada. Det är håla i storlek med Malmö som ligger i Saskatchewan som är typ mitt i Canada. Den som trodde att Skåne va platt, har inte sett den Canadensiska prärien – här är det PLATT! Vi har varma sköna somrar (bättre än Sverige) men riktiga vargavintrar. Över jul hade vi en köldknäpp och temperaturen sjönk ner till nånstans omkring minus 35. Blåsten gjorde att temperaturen kändes som minus 40-45 grader och dom varnade för att man kunde frysa ihjäl om man va ute för länge. Just nu är det omkring härliga minus 10. Jag som brukar va himla pipig när det är kallt har börjat acklimatisera mig till det Canadensiska vädret. För åkte långkallingarna på tidigt på hösten, numera åker dom bara på om temperaturen går under omkring minus 20.

 

Jag flyttade till Canada efter skolan eftersom jag ville satsa på karriären (veterinär för dom som inte har koll på det) och hade sån tur och bli antagen till ett internship. Kort och gott så betyder ett internship att man jobbar röven av sig till urusel lön. Många undrar sig över vad det är för mening med det, men man lär sig otroligt mycket och det är inkörsporten till om man vill blir internationell specialist och jobba med dom stora grabbarna. Utbuden av bra internship är betydligt bättre på denna sidan av Atlanten. Förmodligen eftersom det skulle va högst olagligt i Sverige att ha folk som jobbar sååå mycket till sån ”polacka-lön”.

 

Familjen och mina underbara vänner där hemma va nog inte överdrivet imponerade när jag skulle flytta hit. Dom tyckte nog att jag hade farit runt i världen så att det räckte och blev över. Men dom har hela tiden varit stöttande och vill att jag ska göra precis det som jag själv vill. Och fastän att två tredjedelar av ”ungarna” i familjen är ute och far  i världen just nu så står vi varandra mycket närmre än många andra familjer tror jag. Så när jag nyligen kläckte nyheter om att jag söker om en 3årig specialistutbildning i USA så va dom fortfarande väldigt stöttande (och nog inte helt förvånade). Det är väldigt hård konkurrens om den slags utbildning så risken att jag kommer hem igen till hösten är betydligt större än att jag blir antagen. Den 12:e Februari får vi svar på hur det går och vart jag ska bo dom nästa åren. Pirrigt!

 

Jag delar lägenheten här i Saskatoon med en väldigt pratglad irländare vid namn Fergal. Han är underbar, men väääldigt stökig och slarvig. Jag har som mål att förvandla han till en ordningsam och ordentlig man inom loppet av ett år. Fergal är pojkvän till en av mina riktigt goda vänner som numera bor i New York. Jag är säker på att hon kommer att va oändligt tacksam om jag får ordning på hans hyfs innan dom två en gång ska flytta ihop. Fergal har tre marsvin som bor med oss eftersom han tar hand om dom för sin flickvän. Hippo, Raffiki och Mushroom heter dom. Dom stinker (eftersom han inte städar tillräckligt ofta) och är högljudda, men annars rätt så söta. Speciellt Hippo som är en ”skinny pig”, eller på svenska ”naken marsvin”. Hon har en gång haft våldsam öroninflammation och har därför numera huvudet alltid på sned. Så hon ser lite dum ut.

 

 

Nä, nu får det va slut skrivit. Ha det bra allihopa för det ska jag ha!

Och tydligen så är det obligatoriskt med en daglig dikt på denna bloggen. Så här kommer en som är värd att tänkas på.

 
 
- Andrea
 
Visa fler inlägg