Allmänt

Första advent och en dag på skjutbanan.

Kära Blogg
En helg full av aktivitet har nu nått sitt slut.
I skrivande stund sitter jag här,  värkbruten, trött och sliten och intalar mig själv att jag kanske borde lyssna lite mer på min dumma kropp och inte bara på allt kul som poppar upp i min knopp.
Nåja ...
Jag har hunnit med en mysig lördagsmorgon i pyjamas och fyr i spisen. Sedan blev det ett varv runt sjön. Jag har hunnit rigga till alla ljusstakar och fått upp dem och stjärnorna i våra fönster. Simsallabim så var det adventspyntat i Gyllebo.
 
 
 

Vi har vakat in den första advent. Det gjorde vi hos goa vänner i Tomelilla. Sulle och Lasse. Det blev grillad korv i bröd. En underskattad delikatess. Sedan värmde vi upp inför den stora julmånaden december, med att spela julklappsspelet. Alla vann och fick gå hem nöjda och glada och det gillar jag.
Ett stort tack till er som var med och gjorde kvällen så himla mysig, och särskilt till Sulle och Lasse såklart.
 

Hela söndagen har jag och hundarna varit på pistolskjutbanan. Såklart fick Molly hålla sig på behörigt avstånd så hon inte skulle bli rädd. Men hon tycks gilla den gröna världen lika mycket som Johnny.
Vi gjorde upp roliga banor. Vi sprang och sköt, vi satt på huk och sköt. Vi sköt snabbt, vi sköt på långt håll, vi sköt på kort håll. Vi sköt med höger hand och vi sköt med vänster hand. Ja, vi sköt så det slog härliga till.
Men ajajaj, vad min kropp straffar mig nu... kanske ska 50 åriga "käringår" inte kriga ....? 
 
 

Så måste jag även skicka ett stort, varmt grattis till Jimmy, som i helgen knep en tredje plats i sina formeltävling och därmed slutade på en välförtjänt femteplats totalt.
Grattis Jimmy!
 
(foto från nätet)
Så vill jag skicka en extra hälsning till min goa Emmy. Jag saknar dig, längtar efter dig ... men det ser ut som du har det bra, så njut allt vad du kan gumman.
 
 
Dagens kloka ord:
Jag vet, och du borde veta ...
att de största begränsningarna sitter i huvudet,
men där sitter också de största resurserna.
 
Med det säger jag kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
 

Black Friday

Kära Blogg
Efter att ha sovit som en stock precis hela natten, vaknade jag upp och insåg att jag missat tre alarm på klockan och försovit mig 1,5 timme. Jösses, man kan undra vad det var i den där pillan som doktorn skrivet ut.
Jag vickade och sträckte lite på mig och kände efter lite försiktigt hur kroppen mådde. Lite, lite mjukare i muskler och leder och lite mindre ont i rygg och höft. I alla fall inbillade jag mig det. Kanske var det mest en placeboeffekt, men det spelar ingen roll, bara det var en effekt liksom. Fy bubblan vad jag hoppas att detta nu kan hjälpa, ja eller åtminstone lindra.
Glad som en speleman "studsade" jag ur sängen och drog iväg med de otåliga hundarna ut i skogen.
 

Den här dagen var det Black Friday, eller Svart Fredag som jag tycker att man ska säga, särskilt när man som jag håller på att vricka tungan av mig när jag ska uttala engelska ord. Black Friday är ett fenomen som kommer från USA och började spridas där på 70-talet. Här i Sverige började vi apa efter i förrfjor och i år var det många affärskedjor som passade på med olika lockande erbjudande och tillbud.
Jag har i flera år tänkt investera i ett par nya thermobyxor. Ända sedan jag bantade mig och de gamla byxorna blev flera storlekar för stora har jag tänkt på det. Men det är liksom inget roligt att köpa svarta skidbyxor, men det är bara så väldigt bra att äga. Särskilt när det blir svinkallt. Den här fredagen slog jag till. Med lite extra rabatt så blev det ganska billigt ändå. Jag hade också beställt en liten flaska av en särskild parfym som Andréa rekommenderat. Den här dagen kom den och den var ljuvlig. Doft gör något med mig, det gör så jag mår så väldigt bra i sinnet. Lyx i vardagen.
 
 
 Eftersom jag kände mig ganska bra i kroppen passade jag på att ta en liten, nätt fredagsjogg. Det var underbart.
Jag har fått ännu en present av min fina underara dotter, Amanda. Det är ett "föryngringsserum" från Gildaskolan. Den ska vara rysligt bra. Jag tänkte därför passa på att påpeka att om ni framöver inte riktigt känner igen mig, så kan det vara för att jag börjat använda den här krämen.
Tusen tack lilla Mando!
 
 
På kvällen blev det himmagjord pizza och julmust. Vi fredagsmös för allt vad vi var värda.
 
 
"Å Mickey Mickey
hey Mickey du är
helt okej, hey Mickey!"
 
Erkänn att du inte bara läste, du sjöng också!
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 

Ett hopplöst fall.

Kära Blogg
Den här dagen hade jag fått en tid hos en reumatolog ända uppe i Båstad.
Det var en strålande morgon och jag hade egentligen helst varit hemma och smugit runt med min kamera ute i skogen tillsammans med Johnny och Molly.
Stefan hade tagit ledigt precis hela dagen för att köra för mig, och det hör då inte till vanligheterna.
 
 

När vi var framme i Båstad bjöd min älskade Stefan ut mig på ett "mysigt" ställe .... Statoil!
Nåväl, kaffet var gott och kakan också för den delen.
Tack för det Stefan!
 

Jag fick träffa en väldigt trevlig doktor där uppe i Båstad. Han lyssnade på mig och min historia. Så fick jag ta av mig min ena strumpa så han kunde vicka lite på min fot. Han vickade på handleden också och sedan fick jag ställa mig upp och tänja på kroppen hit och dit och berätta var det gjorde ont.
Nix, någon reumatisk sjukdom har jag då icke. Inte heller trodde han att det är ett diskbråck. Efter att ha synat mina medhavda röntgenpapper slog han fast att inte heller någon nerv var i kläm. Själv hade doktorn blivit opererad för ett väldigt smärtsamt diskbråck, så det så....
Men vad i hela friden är det då, undrade jag. All heder åt min doktor som vågade erkänna att han inte kunde ge mig något svar. Han visste inte helt enkelt. Lite besviken var jag över att inga prover togs. Kanske var han blyg, för när jag undrade om jag skulle ta av mig åtminstone byxorna så han kunde undersöka bättre svarade han bara nej, nej!!
Men han var som sagt väldigt trevlig. Jag fick till exempel veta vilken sorts hund han själv äger. Han har en sådan där cavalier king charles spaniel. En sådan där lite ovanlig i färgen "black and tan".  Jag fick se bilder på den lille älsklingen i läkarens smarta telefon. En sådan där hund som lätt får sjukdomen syringomyeli, men det ville jag såklart inte säga till honom. Man vill ju inte göra sin doktor ledsen.
 
 
Underbart att vara tillbaka i Gyllebo igen. Det enda för mig nu var att gå till en sjukgymnast. Alltså en BRA sådan sa doktorn. De tre jag redan varit hos kunde nog inte "ryggar".
Jag stoppade i mig ett av de nya pillerna jag fått utskrivet ... de mot reumatism, fast jag inte har det ... och slocknade som en klubbad oxe.
 
Jag tror att den bästa medicinen är att leva efter Andréas hälsogud Kalvin. och jag behöver bara bli lite bättre på en sak i hälsocirkeln ...
 
 
 
... SOVA!
 
Dagens kloka ord:
"Jag måste göra något" löser alltid fler problem än "något måste göras"
 
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
Visa fler inlägg