Allmänt

Värsta nobelmiddagen i Gyllebo.

Kära Blogg
Jodåsåatt ... den här dagen bjöds det på fina grejer här i Gyllebo. Nämligen helstekt fasan med calvadosgräddsås. Egentligen är inte fasan min favoriträtt. Men Stefan hade själv skjutit det arma djuret och vår vän Kent hade så fint gjort i ordningen köttet, så det var klart för grytan. Jag har aldrig i hela mitt liv tillagat en fasan förut, men någon gång ska ju vara den första. Gottigottgott blev det, särskilt såsen.
Katten Felix satt storögt på golvet och glodde och dreglade, han mindes nog den där dagen år 2012, när han själv sprang ikapp en sådan delikatess...
 

Tidigare på dagen förberedde jag lite söta saker som ska medföras till Komstad på nyårsafton. Det blir säkert också väldigt gott!
 
 
Min söta dotter Amanda håller på att göra ett stort projektarbete i skolan. Hon har valt att skriva om kokosolja. Ett bra tag har jag hört henne prata om oljans många fördelar och när hon var hemma senast, så berättade hon att hon läst om att det möjligtvis kan ha en inverkan på våra hjärnor och vara bra mot alzheimers sjukdom också. Man kan "googla" fram massor av information om detta. En tesked om dagen av oljan kommer jag nu försäkerhetsskull att stoppa i mig framöver.
Jag passade också på att inhandla en bukett ljusrosa tulpaner. Jag älskar ljudet av dem.
I vårt badrum har någon skickat kärlekstecken till mig genom en porslinsblomma som normalt inte har hjärtformade blad. Tack för den hälsningen .... eller så är det bara moder natur som snubblat lite.
Så blev det soffmys och filmtajm på kvällen.
 

Dagens kloka ord:
Det är inte alla som kommer att förstå din livsresa.
Det är ok! Du är här för att leva ditt liv, inte för att få alla andra att förstå.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 

En mellandag i vardagens tecken.

Kära Blogg
För många människor är det ledigt mellan jul och nyår, men icke för mig. På mitt kontor kallade de mest akuta arbetsuppgifterna på mig. Stefan spikade upp de sista små listerna på Lillebo och de söta gardinerna kom på plats. Nu väntar den lilla stugan bara på lite vacker röd färg och såklart vitt på knutar och fönster.
För tredje gången blommar nu min fantastiska amaryllis som jag fått av söta Kerstin. En underbart vacker vit blomma.
 

Jag har ju helt glömt bort att nämna den jättebraiga julklapp jag fått av mina döttrar. En fotfil som brummar och är elektrisk. Jag har de senaste åren fått de mjukaste babysfötter man kan tänka sig genom daglig vård av mina små fossingar. Nu blir det så mycket enklare. Tusen, tusen tack mina flickor.
Så måste jag såklart tacka min syster för de julgåvor jag fått av henne. Först och främst en underbar kroppslotion. Jag älskar kropsskrämer. Så fick jag de sötaste, gulligaste små tomtar man kan tänka sig. Tack söstra min.
 

På eftermiddagen var vi på XL. Det var Stefan som behövde en sladd och var lite kaffesugen också tror jag. Jag satt på kontoret och tröskade på med mina tråkiga papper. Såklart var jag inte särskilt svårbedd om att följa med.
Det var tur, för där på XL investerade jag i boken om min vän Thomas och hans resa på de sju haven. Egentligen är det hans föräldrar som gjorde resan och skrivet boken. Thomas var bara en liten tonårspåg på den tiden och hade den stora turen att få hänga med. Boken handlar om hur de sålde allt de ägde och hade, sa upp sig från sina trygga arbeten, så köpte de en liten segelbåt och gav sig ut på sitt livs resa. Underbart!! Så skulle jag också vilja göra....
(kanske minns ni min vän Thomas som jag skrivet om tidigare, om hur han cyklade Österlenrundan fast det egentligen var omöjligt) Om honom kan ni läsa här:
 
 
På kvällen kom Amanda hit en liten stund. Lilla Snow ska bo i Gyllebo över nyår medan hon och Jimmy kommer att fira nyår i London.
Jag och Amanda hade en mysig stund. Vi småpratade, läste lite i boken om mormor Olga och njöt av lite mamma/dotter tid.
Gott Nytt År min älskade tös.
 

Dagens kloka ord:
Livet är för kort för att gå omkring och tänka på människor som inte behandlar dig väl.
Ta den tiden och tyck om dig själv istället.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 

Saknad och längtan.

Kära Blogg
Så var då julen över och förbi för denna gången, även om gran och tomtar får stanna upp ett bra tag ännu här i Gyllebo. Inte förrän den 13 januari åker hela rasket ner igen. Först till Knut, då dansar jag julen ut.
När all rusch och julstök nu var över och lugnet la sig över mig och vår lilla stuga igen - då sköljde det som en stor slemmig saknad och längtan i mig. Jag hade kunnat ge vad som helst för att samla mina egna ungar för en enda kväll. Jag hade kunnat sätta mig på ett plan till Australien för att fylla det där tomma hålet i hjärtat, och kanske mellanlandat i både Tomelilla och i England och dragit iväg med mina underbara små vänner.
Japp precis så melankolisk kände jag mig denna "Menlösa Barns Dag". Det hjälpte inte att köra ut med kameran på Österlen och jaga vilda djur. Det enda djur jag lyckades fånga var en "måsjävel" som flög över en svart, geggig plöjning, och förmodligen är det inte en mås heller, utan en trut.
En ny tanke och idé började gro i mig ... tänk om jag skulle ...
... ta flygcertifikat!?
 

(Så följer lite bilder som jag utan skam och skuld helt fräckt stulit från min dotters blogg. Älskade Emmy med fina goa Matilda i Australien, de upphör aldrig att förvåna oss)
 
 
 
)
 
Dagens tankeställare:
På facebook behöver du bara posta en ledsen smiley och alla frågar vad som hänt.
Medan i det vanliga livet kan du se ledsen ut eller gå gråtandes genom gatorna och ingen intresserar sig för det.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
Visa fler inlägg