Allmänt

Vårt gemensamma ansvar.

Hej
En morgon då jag i sakta mak gick min runda runt sjön så kunde jag se hur fint "någon" gjort vid badplatsen här i Gyllebo.
Jag kände djup tacksamhet och bestämde mig för att nästa år, då jag är frisk i ryggen, då ska jag vara en del i detta städgäng.
 
 
Tidigare i veckan kund man följa en debatt på en intern facebooksida, där människor uppmanade "någon" att röja upp då det var skräpigt vid bryggorna och soptunnan var överfull. "Någon" behövde städa upp ...
Jag undrade för mig själv vem de menade att denne "någon" egentligen var ... Kan denne "någon" helt enkelt inte bara vara "jag själv" eller "du själv" ...
För vems jävla ansvar är det att hålla rent i naturen, den natur som är allas vår gemensamma?
För mig är svaret uppenbart! Var och en tar sin egen skit med hem!
 

Men så finns det puckon som inte kan läsa, eller inte ens förstå innebörden av en text.
Den soptunna facebookskrivaren åsyftade var inte en vanlig soptunna, utan en plåttunna avsedd för engångsgrillar. Där kastar man sin grill för att den inte ska riskera att sätta fyr på andra sopor.
Ett tjugotalmeter därifrån står en stor vanlig soptunna, dit man kan gå och kasta övrigt skräp. Ja, om man orkar det förstås...
Ja, jag blir mest ledsen av så nonchalanta människor!
Nu är det städat och snyggt igen.
 

Jag vandrade vidare ut i skogen och den bedårande naturen, fylld av tankar och funderingar.
Den natur som är så sagolik vacker och dit alla är välkomna.
Backen med blåsipporna står nu som vackrast, och det är med glädje jag konstaterar att det aldrig varit så blått i den där backen förut.
 

Dystert kostaterade jag att det för varje år som gått blivit allt grisigare på rastplatserna efter sommarens helger. Jag kan inte för mitt liv förstå hur man kan åka ut i skogen och ha picknick och njuta av den underbara plats som vår svenska natur är, och sedan bara lämna all skit kvar. Värst är de som packar soporna i plastpåsar, knyter och bara gömmer bakom något träd.
Att man förväntar sig att komma till en underbar plats och sedan lämnar den som en soptipp.
De här människorna kunde ju istället åkt direkt ut till Måsalycke (vår lokala soptipp) och ha sin picknick där. De tycker jag.
 

Att plocka upp hundbajs ute i skogen känns direkt onödigt tycker jag. Så länge det inte ligger på vägen eller stigen såklart, för ingen vill väl få det under skon förstås. Sparka ut det i kanten, eller använd en pinne...
Mina hundar är ganska blyga och går långt ut i buskarna, där jag kan lägga en hög löv eller gräs över, så försvinner det som en del av naturen.
Men så finns det de som envisas med att vara ögontjänare och plockar upp bajset i en plastpåse för att sedan kasta i närmsta buske.
Hur tänker man, jag förstår inte??
 

I vår sommarby kom en debatt upp om att det kastades hundbajspåsar i andras soptunnor. Någon tyckte att det var direkt respektlöst ... Var och en får tycka vad den vill om den saken. Jag tar hem mina bajspåsar för att inte göra människor upprörda. Skulle jag däremot hitta skräp eller aluminiumburkar kastade i  vårt fina område, då kastar jag dem obönhörligen i närmsta tunna, för det är faktiskt det som tunnorna är avsedda för. De tunnor som vi inte äger, utan som är avsedda för vår gemensamma renhållning.
Vad jag däremot tycker är respektlöst, är att låta sina stora hanhundar pinka på alla postlådor i vår underbara sommarby. Min Johnnyhund har fått lära sig att sådär gör man inte. Inte heller pinkar man på andras staket, häckar eller husgrunder.
 
 
Jag önskar att vi går en härlig vår till mötes och att vi alla hjälps åt att hålla rent i vår natur.
För vems jäkla ansvar är det?
Ja såklart, det är ditt, mitt och allas!
 
Så vill jag tacka "någon", alltså Östra Vemmerlövs underbara byalag, som gjort vår badplats så fin och redo för en härlig badsäsong.
TACK!!!
 
Dagens citat:
 
Vår vision är ett
samhälle där alla vill göra
rätt för sig. 
//Skatteverkets Hemsida
 
Ja tänk om det verkligen vore så!
 
Ha en fin dag och kram på er alla
Annika (renhållningspolisen i Gyllebo)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Tångdala Lönnkrog och frodig ramslök

Hej hej
 
Tångdala lönnkrog och frodig ramslök. Alltså, vilka vårtecken!!
Här på Österlen är det två kära saker som jag ser fram emot när våren kommer.
 
 
 Även om det varit lite grått och småregnigt så kan man se hur allting våras till nu i skogen.
I backen vid sjön är det snart alldeles grönt och frodigt av ljuvlig ramslök.
När resten av familjen sov sin skönhetsömn så smög jag och hunden Johnny oss ut tidigt i gryningen.
 
 
Det var nästan lite mystiskt och trolskt i skogen den här morgonen med sin dimma och lite tysta stämning.
Bland ramslöken blommade den märkliga vätterosen, som jag nämnt här på bloggen förut. Den där växten som är en parasit och som saknar klorofyll.
 
 
Tångdala Lönnkrog
Alltså Peters underbara pizzor på Tångdala Lönnkrog!! Det finns inga andra pizzor som är som dem.
Vi passade på att åka dit en kväll i helgen, innan det var dags för Andréa att åka tillbaka till Canada igen.
Det är alltid så mysigt att komma dit till Peter.
Bäst är att åka dit när vädret tillåter att man sitter ute. Fast den här kvällen fick vi sitta inne i Peters lilla länga, där vi samtidigt kunde njuta av all hans konst.
 
Har ni aldrig varit på Tångdala Lönnkrog, så måste ni bara åka dit!
Välj en ljummen sommarkväll då ni bara kan sjunka ner i en av hans trädgårdstolar , lyssna på den speciella musik han alltid spelar och njut av lugnet, den avkopplande miljön och de härligt goda pizzorna.  
 
 

Dagens citat:
 
Vi slösar ofantligt mycket energi på
händelser som vi inte kan påverka.
Vi tänker på det som varit men kan inte
göra det ogjort. Vi skapar många gånger
vår framtid baserad på vår dåtid, fast det
inte har fungerat. Vi oroar oss för
framtiden fast vi inte vet hur den
kommer att se ut. Vi tittar bakåt och
framåt men aldrig inåt och på det som
sker mitt framför näsan på oss.
 
Ha en fin dag och kram
Annika
 
 
 
 
 
 

Är det vad du verkligen vill?

Hejsan
Nu när min äldsta dotter var hemma de där ynka få dagarna, så hade hon så väldigt mycket att göra.
Hon planerade in en massa och skulle hinna med allt, vara alla till lags ... Jag insåg att det kom ju nästan att bli omöjligt.
När hon skulle baka en tårta så undrade jag lite försiktigt om det var vad hon verkligen ville göra de få dagar hon var hemma i Sverige ...  ja, för då skulle hon ju naturligtvis baka den där tårtan, men annars ...
Såklart var det inte det hon helst ville göra. Hon ville hellre åka en runda till havet. Havet som hon saknat så mycket under det halvår hon varit borta!!
 
 
Hon och jag startade dagen tidigt i ottan.
Jag var inkallad på årets militärövning, men till min stora sorg var jag tvungen att åka till Revinge för att sjukanmäla mig istället. Andréa körde för mig dit och vem passade väl bättre än hon, till att besiktiga Johnny när han den här dagen både mönstrade in och ut.
Hoppas alla mina härliga gröna kompisar har haft en bra övning på fältet ...
Nästa gång är vi med igen!!
 
 
 
Fast det finns någon mening med allt som sker ... nu fick jag en eftermiddag tillsammans med Andréa istället.
Och såklart väntade en promenad längs havet på oss.
 
 

Vi stannade bilen på norra parkeringen i Vitemölla och vandrade i sakta mak norrut.
Framme vid Klammersbäck tog vi en skön paus. Min rygg tillät inte den vanliga marschtakten, men jag var så lycklig över att kunna vandra med, och lite smärta får man tåla.
 
 

Där vid Klammersbäck, det lilla ensamma trädet och den vinpinade stolen är det så himla vackert.
Jag kan nästan aldrig se mig mätt på den vyn. Jag tror nog Andréa också njöt av en stilla stund där under det lilla trädet.
 

Vi diskuterade lite om vi skulle vända tillbaka till bilen, men jag ville ju så förtvivlat gärna dra ut på den här stunden.
Jag bet ihop och efterhand som vi vandrade så klingade smärtan av.
Vi passerade den lilla fiskestugan Stenören och vandrade ända bort till Verkeåns utlopp i havet. Den där platsen som är den vackraste jag vet.
 

Efter att ha vilat en liten stund vandrade vi tillbaka igen.
En sagolik stund, som jag njöt av för fulla muggar.
 
 
 
Jag fångade dagen tillsammans med min dotter, och är så glad att vi valde en stund vid havet.
De flesta av hos har en förställning om att vår tid här är oändlig, evig att vi har obegränsat med tid framför oss. Det är inte riktigt så. Jag tänker ofta på att välja det roliga framför alla "måsten". De där måsten är dessutom ofta skapade av mig själv, och ingenting alls som är ett måste egentligen. Om man gör det roliga först, så kan man göra det andra sedan.
 
Dagens citat:
 
De som dog igår hade
planer för i morse. Och de
som dog i morse hade planer
för i kväll.
Ta inte livet för givet.
 
På ett ögonblick kan allt
förändras. Så var förlåtande
och älska med hela ditt hjärta.
Du vet aldrig när den
chansen inte längre finns.
 
Ha en fin dag.
Kram Annika.
 
 
 
 
 
Visa fler inlägg