Allmänt

Tranorna är här.

Kära Blogg
En söndag med frost på marken.
Tidigt, tidigt, vandrade jag och hundarna runt sjön. Det är den bästa tiden tycker jag. Det var alldeles stilla och tyst, ja förutom ett gäng hackspettar som trummade i de döda träden så det ekade genom hela skogen.
Vid slottet stod familjen Alpacka och glodde nyfiket. De är så söta med sina TPT tänder (tänderna på tork).
Ett jättegäng ankor flög hals över huvud iväg när vi kom fram till hundbadplatsen vid slottet.
 

Så är de då äntligen här igen. Våra älskade Gyllebo-tranor. Om det är samma tranor som alltid, kan jag inte riktigt bedöma, men jag vill gärna tro det. Jag älskar dem, dessa ståtliga fåglar med sin mjuka dans och sina underbara läten.
Det är början på våren.
 

Hela helgen har vi jobbat på med vår renovering. Jag har målat och fixat det som min kropp tillåter, och i skrivande stund inser jag att jag nu får betala dyrt för det. Jag har smärtor till max, men Stefan har idag klätt på mig, så nu går det igen ....
 
Helgens höjdpunkt har varit kontakten med mina älskade döttrar.
Amanda och Andrea. Men vem är vem????
 

Lilla galna Emmy och Matilda.
 

Dagens ord:
Tänk ej före eller efter.
Var inte frånvarande eller omedveten, ångerfull eller orolig.
Sitt tacksam och öppen i livets soffa, ty livet ska upplevas här och nu.
 
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 

Kiviks Musteri och en liten titt hos svärmor.

Kära Blogg
Den här morgonen låg det ett tunt, tunt skikt av is på delar av sjön. Det såg ut som det finaste kristallglas.
En vacker morgon.
 
 
Jag och Stefan körde en runda till Kivik för att köpa äppelmust på Musteriet. De har en uppsjö av olika produkter där, men vi gillar mest deras gamla, hederliga äppelmust.
Vi tittade också till svärmor Karin som varit lite sjuk den senaste tiden. Alltid när jag kommer till svärmor Karin, så går jag därifrån med någon liten sak som jag fått. Den här gången fick jag hennes gamla rävmössa. Åhhh, den blev jag så glad för. Jag minns att även min egen mamma Ingrid hade en sådan när jag var liten. För ett tag sedan fick jag hennes underbara gamla handväska från 50-60 talet. Ja, nu är jag snart en riktigt liten tant!
 
 

Dagens ord:
Vi vet alla att spegeln inte kan ljuga ...
Vi ska bara vara glada över att den inte skrattar ...
 
Kram och Hejdå Bloggen
 

En doft av vad som komma skall.

Kära Blogg
Den här dagen bjöd på en förkänsla av våren. En av mina grannar hade hört tranorna anlända till Gyllebo och min och hundarnas vandring var alldeles underbar, i skogen, under solen.
 

På ett ställe i skogen hade skogshuggarna gjort den mest fantastiska lilla träbänk man kan tänka sig. Jag och hundarna satte oss i solen en liten, liten stund och bara njöt av nuet.
 

När våren står för dörren och solen tittar fram, lockas allt fler människor ut i vår vackra natur. På gott och ont.
Det finns människor som är mer korkade än andra. Sådana som inte begriper att man inte ska och inte får skräpa ner i vår natur. Jag blir alldeles galen och rosenrasande arg på dessa huvudlösa folk ....
 
 
Följande bilder är lovligt lånade från internätet. De gör mig så ledsen och förtvivlad ....
 
 
Tack för lånet internet.... om bara människor kunde lära sig och förstå ....

Den här vackra dagen slog jag ihop mina pärmar och stämplade ut från mitt kontor. Istället passade jag på att hälsa på mina kolleger - snickarpågarna. Just nu bygger några av dem ett förråd och carport i Baskemölla, vid det där underbara huset som vi äntligen har sålt. Pelle och Tobbe såg ut att ha det riktigt gott där i solen den här dagen. En fantastisk fredag helt enkelt.
 

På hemvägen passade jag på att titta inom på XL, min gamla arbetsplats. Det var nästan på dagen fem år sedan jag för sista gången tackade för mig och gick ut genom dörren som byggförsäljare.
Allting är nästan sig likt, som om tiden hade stannat. Nyberg har lite mer silver i håret bara. Luffis är sig på pricken lik. Madde, Anders, Henrik ... ja det är nästan bara den nya kaffemaskinen jag inte känner igen längre.
Allt känns vant och hemtamt, och det gillar jag.
Världens bästa bygghandel helt enkelt!
 
 
Det min kropp just nu klarar av är målning med små rörelser. En svagt bruten vit färg, som jag älskar och aldrig tröttnar på. Ncs: s1002-G50Y.
Renoveringen i Gyllebo går sakta, sakta framåt!
 

Efter att ha försökt att jogga min lilla runda och dystert fått avbryta, tycker jag att Ratatas text passar som dagens ord:
 
Alla mina drömmar, var blev de av?
Jag lär mig leva vidare, med det jag har.
Alla mina drömmar, som ingen tycks förstå.
Jag låtsas att jag glömt dem, och sen fortsätter jag att gå.
 
Kram och Hejdå Bloggen
 
 
 
 
 
 
 
Visa fler inlägg