Allmänt

En färgglad farsdag.

Hej hej.
Dagarna springer iväg och jag har ju alldeles glömt bort att visa vilken färgglad familj jag har.
Det var förra helgen som vi samlades i Brösarp för att fira Fars-dag tillsammans. 
Ingen dag kunde väl passa bättre än självaste Kurt-dagen.
Grattis pappa Kurt.
 

Pappa Kurt hade beställt en kaloribomb i form av en galet god smörgåstårta. Enkelt och så gott.
Vi lät oss alla väl smaka.
 

Lite presenter blev det också såklart.
Jag köpte ett presentkort på Brösarps gästis - för bor man i byn Brösarp på Österlen, så tycker jag att man då och då måste unna sig deras himmelskt goda "äggakaga". Såklart ska pappsen gå på gästis tycker jag.
Han fick även lite blomster av min syster. En sprakande, färgglad bukett, som matchade allt annat färgglatt den här dagen.
 

Minst färgglada den här dagen var väl kanske jag och lilla hunden Snowie.
Men glada var vi allt ändå, även om vår färgskala var mer åt det diskreta hållet.
 

Min käre make missade allt vad farsdag heter det här året.
Istället var han i Småland med sin bössa hela helgen och jagade vilda djur.
Fast det där var ganska bra, för frysboxen ekar inte så tom längre ...
... och visst klär han bra i sin bössa - den där Olsson!!
 
(en gammal bild på oss från glada ungdomsdagar på 1800-talet ... ㋡ )

Dagens citat:
 
Endast en moster
kan ge kramar som en mor,
bevara hemligheter som en syster
och dela kärlek som en vän ...
 
Det viktiga är inte att man firar någon speciell dag, eller så.
Det viktiga är att man samlas och träffas för en stund tycker jag.
 
Ha en fin dag
Kram Annika
 
 
 
 
 
 
 

Emmy kapar bloggen

Hallihallå alla läsare!
Idag är det fru Annikas minsting som står för poesin. Direktsänt från Australien.
Jag och Matilda har rest längst hela östkusten nu och gjort alla turistsaker som finns att göra; dykning, fallskärm, camping, båtturer, vandring, osvosv. Men, sen började plånböckerna nästan lida av anorexia så vi bestämde oss för att det fick vara slut på det roliga. Så vi flög över till västkusten där vi fick ett jobb i en liten by som heter Corrigin. Det är en fin liten by med 900 invånare. Två affärer, ett café och en pub. Det är mer än vad Smedstorp har så jag skulle nästan vilja kalla detta för stadsliv. Jag jobbar i köket som Kitchenhand/servitris och Matilda jobbar i baren. Det går sådär för oss. Det är ett väldigt stressigt ställe under lunch och middag. Kocken som jag jobbar med bryter väldigt mycket på indiska och jag själv bryter på svenska, så vi har lite svårt att förstå varandra. Plus att han pratar med sig själv så jag vet inte riktigt när jag borde lyssna och när jag borde ignorera honom. Menmen! Instressant är det i alla fall. Nästa vecka sa chefen att han ska byta runt oss så då måste jag lära mig baren också. Önska mig lycka till, det kommer jag behöva. Gud bevara mig väl, säger jag bara. 
Hursamhaver! Nu måste jag tyvärr avsluta detta inlägg för tiden börjar rinna iväg och jag och Matilda ska byta om och sticka till jobbet igen för våra kvällspass. Hoppas det blir en lugn kväll. 
 
Mami ville se bilder på hur vi bor nu så jag lägger upp lite bilder på vår ungdamslya här som vi delar med två andra tjejer:
 
 
Tackar så mycket alla mammas läsare för att ni stod ut med mitt babblande i detta inlägg. Sist men inte minst vill jag hälsa till alla i min käraste familj som jag saknar så innerligt. Tillochmed Andréa. Älskar er ♥
 
Dagens citat:
Not all who wanders are lost.
 
Var snälla mot varandra och borsta tänderna två gånger om dagen. Puss och kram!
/Emmy

En extra tanke till våra kära som lämnat oss ♥

Hejsan
I helgen har det varit Alla Helgons Dag.
Dagen då vi minns lite mer och tänker på de som stått oss nära.
 
Vädret var milt och lite grått den här röda lördagen.
Vid sjön rådde ett sådant lugn den här morgonen. Som om moder natur ville visa oss alla sin respekt.
 
 

Jag och Stefan tog en tur till handelsträdgården och valde ut några vackra gravsmyckningar.
En till min mamma Ingrid, och en till svärfar Nisse.
 

Sedan bar färden vidare till Brösarps kyrkogård där min mamma har sin viloplats i en liten vacker backe, med utsikt ut mot min gamla småskola och bort mot kyrkan.
 

Mitt dåliga samvete gnagde lite grann. Som grus i skon ungefär.
Jag var pinsamt medveten om att det var ett tag sedan jag tagit mig tiden att besöka hennes plats.
Skuldmedvetet drog jag bort de döda sommarbegoniorna som blivit mjuka av årets första frost. Rensade bort ogräset som växt upp över kanten på hennes vackra natursten.
Men så kunde jag nästan höra hennes röst ... "det är ok, Annika .... jag vet att du haft mycket " ...
För så är det - ingen kommer någonsin att kunna förstå - i alla fall ingen lika bra som ens egen mamma♥
Och nu har hon fått fint igen.
 
 
 Sedan körde vi vidare till den vackra Mellbykyrka och dess bedårande gravplats.
Här vilar min svärfar sedan 10 år tillbaka.
 

Även svärfar Nisse fick ett litet smyckat hjärta vid sin sten.
Den där stenen som sönerna tagit vid hans absoluta favoritplats i livet. En plats nära havet, där han som ålafiskare älskade att vara.
 
 
På kyrkogårdarna kom och gick människor med blommor och mosskransar hela tiden.
Det är något högtidligt med just den här helgen, när man minns lite extra och hedrar dem man mist.
 

Så har det ju varit Halloween också i veckan 
Något som min mamma Ingrid inte var helt förtjust i. Jag vet att hon inte gillade att det sammanföll med den lite mer allvarsamma All Helgonadagen. Amerikanskt trams ansåg hon, när barnbarnen kom dragande med sina utstyrslar.
Men jag tror faktiskt att hon drog lite på smilbanden ändå, det där året då min dotter slog alla rekord i halloweensminkning....
Allt som hennes älskade barnbarn gjorde hade hon alltid överseende med. Precis så som en mormor ska vara.
 
 
På kvällen kom en bild från min fina dotter Amanda...
... mormor är ju värd de finaste blommorna i hela världen, sa hon ...
 
 

Ha det gott nu  mamma Ingrid och svärfar Nisse.
Och det är ju så, att de vi mist finns inte där på de kalla kyrkogården - de finns i våra hjärtan. För alltid!
 

Dagens citat:
 
Varje handling av
villkorslös kärlek ekar i
evighet.
 
Till Camilla.
En stor, varm tanke till dig, min älskade kusin, som lämnade dina nära och kära på tok för tidigt. Minnet av dig är så nära och levande, som om du var här igår ... Jag glömmer dig aldrig♥
En "maja-lykta" brinner ofta för dig här hemma hos mig. En alldeles speciell lykta som minner om dig ... ♥
 
Hoppas ni alla har det bra och har funnit lite tröst i att minnas och hedra just era kära som lämnat er.
Livet måste gå vidare för alla oss som finns kvar här på jordklotet, för så är det menat.
Kram Annika
 
 
 
 
 
 
 
Visa fler inlägg