Att åldras vackert.
Hejsan.
Det finns ingenting som åldras så vackert som tulpaner. Graciösa, stolta och med en värdighet, vecklar de ut sig i sin skönaste form. Till och med när de står med ena foten i döden är de vackra tycker jag.
Jag vet såklart att tulpaner inte har fötter, och att det inte heter att en tulpan står med en fot in i döden, men eftersom de bara har en stjälk så passar det bättre att skriva just så.
Ljuvliga är de i alla sina former.
De här tulpanerna har min Stefan köpt.
I mina ögon är det kanske inte den vackraste färgkombinationen i världen, men eftersom det är just han som valt dem så blir de så vackra ändå.
Fast när jag tänker efter riktigt, så vet jag ju att han inte valt utifrån färgen. Han har med all säkerhet inte lagt ner någon större kraft eller energi alls i valet av vilka som egentligen var vackrast eller som skulle passa hemma hos oss. Han har helt enkelt bara tagit två buntar, eftersom det stod just "2 buntar tulpaner" på handlelappen som jag skickade med honom.
Men fina är de ändå!
Oj oj ... jag undrar om det är fler än jag där ute i världen som känner sig lika vissna, gråa och trötta nu vid denna årstiden.
Jag längtar sååå efter våren då jag kan sätta mig med min kaffekopp i trädgården och sticka näsan mot solen.
Frosten här i Gyllebo har gett vika för regn och slask igen.
Det är som om allting på kroppen mer eller mindre slokar och visar med stor tydlighet att vädret inte är på topp. Håret blir småkrylligt, frissigt som svinto och vill envist inta samma form som på en pudel. Naglarna flisar sig och bryts och ögonlocken tycks ha fått större känning av gravitationen och den hänger tung ner mot jordens dragningskraft.
Det finns bara tre råd nu:
1. Vistas så mycket det går utomhus.
2. Undvik speglar.
3. Drick mycket vatten.
Dagens citat:
Jag är inte riktigt säker på
att det där med att vara perfekt
och högpresterande riktigt
är min grej.
Ju äldre jag blir ju säkrare är jag på att jag nog faktiskt duger precis som jag är.
Liksom alla människor duger precis som de är. Så länga man är snäll mot sina medmänniskor.
Och duger man, ja då är ju allting perfekt. Livet är perfekt!
Kram på er från
Tröttannika
Intressant namn det där svinto, jag tänker var har man fått namnet från!?! Svin to, måntro? 😀 Grisarna hud måtte vara väldigt "rabbeda".... 😂. Bara en enkel analys så här på lördags morgonen.... Kram Lena