Mor nu är våren kommen mor...
Hejsan
Ja som genom ett trollslag blev det verkligen vår. Ja, nästan sommar kan man ju säga i början av veckan.
Så ljuvligt.
Jag tog hundarna med mig ut i solen. Mitt mål var "ramslöksbacken". Jag ville se hur långt våren hunnit komma där. Solen strålade och jag märkte att jag fått alldeles för mycket kläder på mig. Långkalsongerna kliade på låren och min tjocka mössan fick hamna i ryggsäcken.
Det är helt fantastiskt att se den där ramslöksbacken nu på våren. Fast allt annat är nervissnat och dött så blir den här alldeles grön och frodig först av allt. Och doften - den är oslagbar!
Och nog var den på väg alltid!
När jag kommit ända ut hit, på andra sidan sjön, då var det liksom lika bra att ta hela varvet runt sjön. En liten smula längre blir det, men min rygg kändes ganska ok den här morgonen och jag kunde ta det så nätt.
När jag kom fram till badplatsen stannade jag till och tittade förundrat ut över den spegelblanka sjön.
Slottet speglade sig så vackert i vattnet och allt såg så vårligt ut.
Så gick mina tankar bakåt i tiden. Med exakt sju dagar mellan fotona så var skillnaden väldigt stor.
Det är knappt man kan tro det!!
Ja ingen äger väl en sådan urkraft som vår natur.
Lycklig fortsatte jag på vandring, så tacksam att kunna uppleva just den här dagen.
Så kom jag till blåsipssbacken. Den här morgonen lystes den upp av blåa små sippor. Äntligen var de här, mina älskade blåsippor.
Försiktigt sjönk jag ned på knä med min kamera.
För er som älskar blommor bjuder jag på en bildkavalkad i blått, och för er andra så gäller det nog bara att scrolla.
Ja, det är något alldeles särskilt med blåsippan. Den är så skör och på samma gång så urstark.
Den är vild och vacker och här hos oss är den fridlyst. Det är med glädje jag kan notera att just i den här backen verkar det som om den förökar sig år från år, vilket gör mig så glad.
Så vet jag ju hur mycket min mamma Ingrid älskade den här blomman. Hennes sista år var jag ute med kameran för att ta en bild och skicka till henne. Jag minns hur glad hon blev eftersom vintern varit lika seg det där året 2013, och hur väl hon behövde våren och värmen.
Dagens citat:
Om du fastnat
i att tänka på den
tid du förlorat,
förlorar du
den igen.
Njut av dagen och var inte så oroliga ifall det är fredagen den 13:e. Oro är aldrig bra. Det som händer, det händer oavsett om man oroar sig eller inte.
Kram Annika
