Första hjälpen och pistolskjutning.
Hej hej
En tidig morgon förra veckan smög jag upp tyst för att springa min runda. Jag ville hinna dricka mitt älskade kaffe innan dottern Andréa vaknade upp ur sin djupa Törnrosasömn. Det där med hennes morgonhumör kan vara lite si och så, och då tycker jag alltid att det är bäst att låta henne sova och vara för sig själv tills hon kommit i rätt stämning? Oftast kan hon vara så ilsken så man gör klokast i att väcka henne genom att försiktigt peta på henne med en lång pinne.
Det skulle visa sig att hon inte alls sov när jag kom tillbaka från mitt morgonpass. Nej, hon var i färd med en akutinsats i köket. Ett upplivningsförsök på min arbetsbänk där jag tänkt njuta av kaffet.....
När jag steg in i köket var det rena intensivvårdsavdelningen där jag hade tänkt sätta mig med mitt hett efterlängtade kaffe.
Det var två björktrastar som av någon oförklarlig anledning försökt att göra ett kollektivt självmord, genom att kallblodigt flyga huvudstupa rakt in i ett av våra fönster.
Såklart kunde min veterinärutbildade dotter inte låta bli att försöka rädda livhanken på de två stackars fåglarna. Stetoskopet kom fram i ilfart och alla tänkbara kroppsdelar undersöktes noggrant.
Men även om det finns utbildad räddningspersonal på plats, så går inte allt liv att rädda.
De båda björktrastarna somnade stilla in sida vid sida, där på min arbetsbänk.
Sedan gick livet vidare och vi rensade svampen som en gullig granne kommit med kvällen innan.
Mums för kantareller!!
I helgen har jag varit på pistolträning i Revinge.
Eftersom jag är hundförare i hemvärnet så kräver det att man kan hantera och skjuta med sitt vapen och då måste man såklart träna. Vi hundförare är beväpnade med pistol, vilket jag tycker är väldigt skönt. Lätt och smidigt.
Jag är långtifrån den vassaste skytten som försvaret har att tillgå, men jag tränar så mycket jag har möjlighet till. Och jag lägger alltid störst vikt på säkerheten. Träffar gör jag också ibland.
Mina proffsiga skjutledare är alltid så gulliga och positiva. De gör träningen rolig hur skjutresultaten än blir.
De kan konsten att lyfta oss och se saker från en fördelaktig vinkel. Att stärka självförtroendet gör oss alla till duktigare soldater.
Och som alltid när jag kör till Revinge mötte jag de lyckliga kossorna på fälten.
Med största möjliga frihet strövade de lojt fram vid vägkanten. Precis som alla kor skulle haft möjlighet att göra.
Dagens citat:
Tro inte på allt du hör,
Det finns alltid minst
tre sidor av varje historia.
Din, deras och den sanna.
Hoppas ni alla har någon som peppar och ger er ett bra självförtroende. Jag tror att det kan göra att vi alla klarar lite mer än vad vi annars skulle ha gjort. Någon som peppar och ser saker man gör från en bättre vinkel. Det är guld värt, något alla borde ha.
Ha en fin dag.
Kram Annika
