Run Forrest run.
Hej hej
Finns det något skönare än att springa i ett ljummet höstregn? ...
Ja, det finns det!! Att springa i ett ljummet vårregn tillexempel.
Ända sedan jag gick ner i vikt för 7 år sedan (lite bilder här), så har jag hållit igång med min springning.
Då i början var det såklart motigt och tungt. Jag sprang och gick, flåsandes som ett lokomotiv.
Nu njuter jag av varje steg. Jag till och med längtar efter rörelsen innan jag gett mig ut.
Anledningen att jag överhuvudtaget började att jogga var att jag höll på att utbilda min hund Johnny till tjänstehund i försvaret. Själv skulle jag göra en kortare militärutbildning och kravet var då att man kunde springa. 3 kilometer på 18 minuter
-"Hur svårt kan det vara"`, tänkte jag och började träna ...
Och ja, det gick.
Ända sedan min högstadietid trodde jag att jag var en sådan person som inte var född med "springtalangen". Jag hade aldrig någonsin joggat någon längre sträcka utan uppehåll. Och definitivt aldrig njutit av det.
Nu skulle det dock visa sig att jag faktiskt kunde springa, och jag skulle komma att älskad det.
I början tog jag tiden, mätte sträckor, kollade pulsen. Jag förbättrade mina resultat och dokumenterade allt.
Ett år sprang jag hela 150 mil, vilket är i genomsnitt 4 kilometer/dag. Galet stolt var jag!
En annan gång chockade jag mig själv genom att ensam köra och anmäla mig till ett halvmarathon på "Österlen Lyser" en dag i november. Sedan sprang jag de 21 kilometrarna med pannlampa i mörkret på Österlen och kom in på en tid av 2 timmar och 24 minuter.
Då hade jag aldrig någonsin sprungit längre än 12 kilometer och tänkte att dubbelt så långt kan väl inte vara några problem.... Det var en mör Annika som kom i mål i Borrby den där mörka novemberkvällen!
Idag springer jag 3-4 gånger i veckan 6-8 kilometer. Jag tar ingen tid, för jag är inte särskilt snabb ändå. Men jag springer och mår himmelskt av det!
Jag springer helst direkt på morgonen. Då känns det som om hjärnan inte hunnit vakna och insett vad det är kroppen tar sig till egentligen. Efteråt är jag full av sköna endorfiner och huvudet känns kristallklart när jag slår mig ner för att ge mig i kast med dagens arbete.
Jag önskar att alla haft möjligheten att få börja sin dag såhär.
Såklart blir det en massa hundpromenader också, som ni ju vet. Och när alla fått sin dos av motion så infaller ett sådan lugn här på kontoret. Alla intar sina favoritplatser, och jag kan jobbar på. Jag känner mig så mycket mer effektiv.
Lilla Lykke har hittat sin bästa plats - framför mig på skrivbordet.
Jag älskar vardag och rutiner.
Och det godaste som finns är ju vardagsmat, tycker jag.
Alltså, en god värmande soppa nu på hösten slår väl nästan allt.
Jag har ett recept på en härlig fisksoppa som min mamma brukade göra. Den gör jag ganska ofta här hemma.
Den är fylld med morötter, purjolök och torsk. Jag kryddar med mycket timjan och tomatpurén ger den dess härlig färg. Till det gratinerar jag några varma ostsmörgåsar av ostskalkarna som annars bara skulle kastas.
Mums!!
Dagens citat får bli av Forrest Gump:
Livet är som en ask choklad,
du vet aldrig vad du kommer att få.
Åhh vad jag älskar den filmen om Forrest Gump.
Och om ni tror att ni också är sådana där personer som saknar spring-genen, så vill jag uppmana er, ge det en chans.
Har ni inga direkta fysiska krämpor som hindrar, så testa. Om jag lyckades komma igång när jag var 46 år gammal, då kan nog de flesta göra det.
Såklart förstår jag att alla människor inte kan, av olika själ. Men jag tror också, att det i likhet med mig själv, finns massor av personer som kan, fast de vet bara inte om det själv. Kanske behövs bara en spark i baken, för mycket sitter i huvudet, i ens inställning. Man kan springa i alla väder.
Jag lovar, det gör så väldigt mycket för välbefinnandet och hälsan.
Mirakel händer varje dag,
vissa människor tror inte det,
men det gör det faktiskt!
//Forrest Gump
Kram Annika
Vilken viktresa, vilken inspiration! Tack! Precis vad jag behöver, både inspirationen och viktnedgången. Doktorn har sagt minus 15 kg, och det vill jag ju självockså. Raska promenader är min grej, men jag har slarvat med dem. Ni ska jag ta mig i kragen!
Jag håller med, soppa är fantastisk mat. Man kan göra så mycket gott!
Må så gott! Kram Yvonne