Naturen smyger inpå vår husknut.
Hejsan och gomorron.
Först av allt - TACK för alla hjärttryckningar på mitt inlägg igår. Det är lite som min lön för mödan, och igår fick jag så många.... Så tusen tack ni som tryckte ♥.
Men det är såklart helt ok att bara hänga här inne och läsa också. Så välkomna idag igen.
Hoppas ni har det bra såhär i adventstider.
Vi här på Österlen har i vanlig ordning barmark, vått och grått. Men vi är så vana vid det så jag tänker liksom inte riktigt på det. Ena dagen är det lite frost, för att nästa vara vått och geggigt igen.
Hemma hos oss bor det tre rådjur. Jag gillar dem - sådär...
Visst är de jättefina, söta och härliga att se på när de strövar runt vid vår tomt.
Men jag har nog sett hur de går här och blänger på mina blommor och buskar som jag har i min trädgård. Förmodligen har de redan full koll på alla de vackra tulpanlökar som jag satte tidigare i höst. Tulpanknoppar som ju är en delikatess för små rådjur.
-Alltså - ni skulle våga ... Då är det krig!!
På ett ställe här i Gyllebo har jag sett att man matar de söta rådjuren när vintern är här på riktigt.
Snällt och omtänksamt såklart. Men då man väljer att lägga foderplatsen någon meter från vägen, tycker jag att det är ett synnerligen dumt tilltag. Så mata gärna rådjuren, men välj att gå långt ut på ängen eller ut i skogen och lägg en foderplats där. Det hade kanske skonat mina blomster litegrann också.
Vi får väl se om det blir några fina tulpaner hemma hos mig till våren ....
Så skulle jag ju vila efter min operaton, och inte ut och vandra med min store luffs, Johnnyhunden.
Men det håller ju inte. Det visste jag ju från början egentligen.
Såklart går jag mina promenader med Johnny.
Vi har haft ett allvarligt samtal om att inte dra i koppel, om att inte göra de där jämfotahopp i tid och otid och om hunduppförande i största allmänhet. Johnny har lovat, heligt och dyrt - att sköta sig exemplariskt. Alltså går vi i skogen precis som vi brukar, trots operation och sjukskrivning.
Enda skillnaden är att småhundarna får gå en liten runda för sig själv, eftersom det blir lite lättare att styra upp det hela med bara en hund i koppel, istället för tre.
Ja livet går sin gilla gång här hos mig.
Så måste jag tacka er alla. Alla ni som röstade på mig i nomineringen till årets bloggare i lite olika kategorier.
Jag blev inte en av de lyckligt utvalda i år...
Men vet ni, det gör mig alls ingenting. Det räcker med att ni är här.
Den största vinsten är egentligen att få fotografera, skriva lite knastexter och sätta ihop till blogginlägg. Extra kul är det såklart att ni där ute vill titta in här och läsa lite då och då.
Så TACK mina gulliga läsare. Min blogg är för mig, dig och oss!
Dagens citat:
Försök aldrig tvinga
någon att göra plats för
dig i deras hjärta.
Är din kärlek obesvarad -
vänd dig om, sträck på
dig och gå därifrån.
Viktigast är att göra plats för sig själv i sitt hjärta. För DU är den viktigaste personen i DITT liv.
Glöm aldrig det.
Om man ber någon att uppge namnet på de tre viktigaste personerna i sitt liv, så brukar det grunnas och funderas ett bra tag innan svaret kommer. Och nästan alltid har de ändå glömt den absolut viktigaste personen i sina liv - sig själv!
Ha en fin dag
Kram Annika
Go'morron! Kloka ord och vackra foton - det är din blogg, det! Tack och varm kram till dig!
/Yvonne