En transportsträcka.
Hej och gomorron
Japp så är det dags att sparka igång en ny vecka i den mörka novembermånaden.
På min morgontur runt sjön är det inte ofta jag möter någon nu, och det är så skönt.
Jag får ha mina tankar i fred liksom. Ingenting som avbryter.
Fortfarande går korna i betet och dräller. Bonden har kört ut lite halm åt dem. Nu vet jag inte om meningen är att de ska äta av det där, eller det bara är för att de ska ha något varmt och torrt att ligga på.
Hunden Johnny och jag hade gärna sett att hagen blev tom snart, och ledig för oss att spåra på.
Det är inte utan att jag nästan har börjat längta lite till advent och juletid redan.
Jag brukar inte känna såhär, men i år tycker jag nästan bara att november månad är som en transportsträcka till december ska börja.
Jag längtar efter att få börja med lite julstök. Inte så mycket så det blir ett tvång och bara precis det som jag gillar och tycker om.
Jag önskar jag haft hela familjen lite nära och jag kan inte låta blir att drömma mig tillbaka fem år i tiden - till den där julen som var mamma Ingrids sista ...
Men det är meningen att man ska leva här och nu, så därför njuter jag av den månad som är, och gläds över vad livet ger.
Men lite julstämning längtar jag allt efter ....
I Canada har Andréa nyss fått snö och jag tycker mig kunna höra en svag melodi ...
Jingle bells, jingle bells
Jingle all the way
Oh, what fun it is to ride
In a one horse open sleigh
Jingle all the way
Oh, what fun it is to ride
In a one horse open sleigh
En liten konstig längtan har fötts i mitt hjärta ....
Jag längtar efter att få fira julen i New York ... jag som aldrig någonsin varit i Amerika (mer än en kort mellanlandning) Och egentligen känner jag mig inte alls bekväm i storstäder.
Nix, i år får det allt bli i Gyllebo! ... men ett annat år kanske ....
Dagens citat:
Jag älskar flygplatser för att
samhällsreglerna inte gäller.
Ät pizza och drick en öl klockan 7
på morgonen i mjukisbyxor.
Ingen bryr sig.
Hur känner ni inför julen?
Ångest, glädje?
Hursomhelst - gör något bra av den, för det finns inga måsten, bara möjligheter!!
Kram Annika
Märkligt - ingen text alls i ditt inlägg här hos mig...
Men vackra foton!
Många gillar inte november månad. Grått och trist säger de. Ja... Kansk det. Men låt oss hjälpas åt att göra den mindre trist i så fall! Så tänker jag. Tänd ljus. Le mot dem du möter. Visa hänsyn. Det ska jag försöka med!
Må så gott! Kanske ser jag texten nästa gång jag tittar in!
Kram / Yvonne