Kärleken till porslinsblomman - #växtkärlek
Hej i stugorna.
Hemma hos mig har jag lite olika sorters porslinsblommor. De är ett arv efter min älskade mamma Ingrid, som dog för 4 år sedan.
Hon var tokig i dessa porslinsblommor ... eller hoyablommor som porslinsblomssläktet faktiskt heter på riktigt.
När jag fick ärva en del av hennes blomstersamling blev jag så glad och tog det på största allvar. Efter hand har jag dock lyckats döda några sorter. En del av dem är ganska kinkiga, medan andra är mycket lättare och tåligare.
Jag har nog fem sorters olika hoya kvar från min mammas samling. Det är blommor som trivs hos mig och accepterar min behandling. Jag tar alltid lite nya skott som får stå på tillväxt. Sedan brukar jag dela ut plantor till de vänner som jag vet vill ha. Det är ju bra att dela med sig, tänker jag ... om något skulle hända mina egna blommor så kan jag alltid tigga tillbaka ett litet blomsterskott.
När de blommar så är det så vackra, och man förstår varför de kallas just porslinsblomma. Man ska tänka på att inte nypa bort de vissna blomsterklasarna, utan låta dem själv trilla av. Det är för att de blommar tydligen från samma ställe nästa gång också.
Visst är de fina - de exotiska porslinsblommorna!
Kanske ska jag också börja samla på lite fler sorter.... fast det får nog allt vänta tills jag är pensionär och får mer tid över. Tills dess vårdar jag ömt de plantor jag har efter min älskade mamma. ♥
Ja detta är en av mina stor blomsterkärlekar. #växtkärlek när den är som innerligast.
För mig är det liksom både sorg, saknad, glädje, kärlek och en massa minnen. Allt på en och samma gång.
Kram från mig
Annika
Älskar också hoya. Så vackra! Trodde det var typ en svår blomma till jag fick en av en kompis. Jag har 3 sorter hemma. Men är sugen på att börja samla på dem också. Om jag ändå hade plats! :P