Utflugna ungar och markarbete
Hejsan och gomorron
Mina dagar lunkar på och den underbara våren är i antågande. Den kommer med stormsteg nu.
Våren får mig alltid att känna det som om jag svävade på rosa moln.
Och så lägligt var himmeln alldeles rosa den här kvällen. Jag var helt enkelt tvungen att försöka fånga den magiska upplevelsen. Men som alltid är ju verkligheten bättre - såklart!
Tänk om någon hade berättat!
Om någon bara hade förberett mig ...
För nästan 30 år sedan förändrades mitt liv. Totalt. Jag blev mamma. Det bästa som hänt mig!
Allt har sedan dess handlat om ungarna. Alla val har styrts med tanke på dem och deras bästa, så som det måste vara. Som alla föräldrar gör. Inget konstigt med det.
Men så plötsligt flyger de bara iväg ... långt iväg!
Tänk om jag visst vilken tomhet, sorg och saknad det skulle bli.
Såklart är det meningen att unga människor ska bilda sig sina egna liv. Men det kunde åtminstone stannat kvar i samma kommun .... eller helst i samma land .... gärna i samma världsdel ...
-"Canada minst ett år, Australien ett par år ... jobba på Cypern ett tag" ...
Jag är just nu evigt tacksam att det ännu inte går att bo på planeten Mars.
Älskade ungar ♥
Nåväl ... jag roar mig så gott jag kan ... Och det går faktiskt ganska bra!!!
Jag har tillexempel sprungit ett varv runt min älskade sjö, tillsammans med min trogne följeslagare, hunden Johnny.
Många kissestopp behöver han numera, min fine hund. Jag låter honom glatt pinka på ramslöken som många vid denna tiden skövlar i vårt fina naturresarvat ...
I Gyllebo är det full rulle. Det byggs så det slår härliga till. Flera tomter intill är nu skogade och klara för nya hus.
Vi håller på att förbereda för att kunna flytta den lilla vedboden en snäpp till sidan. Vi ska nämligen bygga ett annat, större hus på tomten och såklart vill vi ha kvar den härliga lilla boden med sitt vackra grästak.
Lite skogning och markarbete blev tisdagens projekt.
Inne i stugan låg katten Felix i godan ro. Katter vet hur man "gillar läget". Själv strosade jag ut i min trädgård. Kikade till min ljuvliga julros och plockade in lite påskliljor.
Dagens tänkvärda:
Ibland kan en människa som
är många mil bort ifrån mig
få mig att må bättre än människorna
bredvid mig.
Min dag är fullbokad och Stefan ska på cytostatikabehandling.
Idag biter jag ihop ... för sådana dagar är det ibland.
Full fart framåt - till attack!
Ha en fin dag alla ni.
Kram Annika
Together forever, never apart. Maybe in distance, but never at heart. <3