Allmänt

En nationaldag på hjärtintensiven i Lund.

Hej och gomorron.
Vilken vacker nationaldag vi och vårt underbara land fick. Strålande sol och sommarvärme.
Jag gick hela dagen i ett orosmoln. Så som det är när ens älskade ligger sjuk på en intensivavdelning på lasarettet.
Men vad finns mer att göra, än att surfa med på livets vågor och göra det bästa möjliga av varje situation.
 

Min morgon startade jag med min älskade hundar och en tur runt Gyllebosjön. En vacker morgon med slöa kor i hagen, surrande myggor runt hundarnas nosar och en symfoni av vacker fågelsång.
 
 

På ett ställe hade en gammal torr gren hamnat gränsle över en annan ... nästan så det såg ut som ett verk av en människa.
När vi tog en paus för att föreviga de små hårbollarna blev vi alla överfallna av ilskna myggor. Tåligt satt de alla tre kvar på mitt kommando medan jag snabb som en vessla knäppte mina bilder.
 

Stefan
Stefan hade haft en tuff natt. De skulle nu centrifugera hans blod och byta ut hans blodplasma. För att göra det skulle tre rör sättas in i halspulsådern. Tänk er själv, det måste väl vara som att stoppa in fingret i en öppen kran ... Hela natten kämpade man på med att få det där till att hålla tätt. Det slutade med att hjärtat tröttnade och fick flimmer och dåliga värde.
 

Min underbara mellandotter, Amanda, körde för mig in till Lund. Ja, jag är inte längre någon vän av stadstraffik och tog gladeligen emot hennes erbjudande. Det ska nog lundaborna vara tacksamma för ...
Det var en trött och medtagen Stefan vi mötte på övervakningsavdelningen. Vi stannade bara en liten stund, sedan fick han vila sig.
 

Jag och Amanda gick ut i solen och satte oss på en bänk för att äta lite lunch. Jisses vad hungrig man blir av oro. Ett par ankor höll oss sällskap där i solen.
 

När vi kom tillbaka till Stefan så hade en jättemaskin också kommit dit. Det var som rena "science fiction", sa Stefan.
En van sköterska kopplade med slangarna hit och ditt och plötsligt satte allt igång.
Allt blod skulle nu gå genom den stora maskinen och delas upp och tillsättas med ny plasma. Har han tur så får han min "blodgivarplasma", då blir han säkert pigg och kry tror jag.
 

Dagens ord:
Lägg din hand i min,
så är vi starka tillsammans.
Så är vi svaga tillsammans.
Så är vi tillsammans.
 
Jag älskar dig Stefan.
Dig och vår lilla familj ♥
 
 

Även om det emellanåt känns lite grann tufft, så finns det alltid de som har det så mycket värre.
Jag försöker tänka som det Lilla Blå Tåget ..."det ska gå, det ska gå ....
 
Jag hoppas ni alla får en bra dag. Snart är det helg igen och vi är mitt inne i den ljuvligaste årstiden man kan tänka sig.
Kram på er.
Annika
 
 
 
#1 - - Anonym:

Usch, inget vidare för någon av er...😟😓 men som du själv skriver, det ska gå, det ska gå...!,
Kramar till er och hälsa Sniff så mycket.

Svar: Nej, lite påfrestande är det allt. Man får fokusera på nuet och inte tänka allt för mycket, så går det, dag för dag. Skickar hälsningen vidare och en stor kram tillbaka till dig..
Annika Olsson