En söndag i lugnt tempo.
Kära Blogg
Min söndag bjöd på en dag då jag nästan var smärtfri!! Med smärtfri menar jag att det "bara" kändes som sådan där träningsvärk man får när man gjort ett dunderträningspass som kroppen inte är van vid. Den där smärtan som känns varje gång man rör sig, fast hjärnan säger att den är av godo, så därför känns det helt ok .... ungefär så kändes det den här dagen. Jag svävade runt lite extra .... ja till och med hundarna svävade kändes det som.
Stefan var ute med sina jägarkompisar den här dagen och jag tycker allt att det är lite konstigt att sådana där moderna jägare måste köpa sin korv i affären. Jag tycker mer det skulle vara som fiskarna ... egen fisk på grillen liksom.
Jag håller på att välja ut fotografier och redigera dem för att göra 2016 års fotoböcker. Jag har kommit till maj månad. Underbart. Tänk allt detta fantastiska som naturen kommer att bjuda, allt det har vi nu i vänten. Här kommer några smakprov på bilder som får vara med i mina böcker.
Sen kom Stefan hem och ordningen var återställd. Han i soffan och jag vid spisen.
Dagens vackra ord:
Vem som helst kan älska en
ros, men det krävs mer för att
älska ett löv. Det är vanligt
att älska det vackra, men
det är vackert att älska
det vanliga.
Kram och Hejdå Bloggen
