Allting har ett slut.
Kära Blogg.
Allting måste ta slut någon gång. Även trevliga solresor till Mexico.
Jag hoppas att vi alla fått små, fina minne att spara i våra hjärtan. Min kropp har visat sig från sin sämsta sida måste jag säga, men jag är väl kanske inte tjugo längre, som jag emellanåt så gärna velat tro.
Jag har försökt trotsa det onda och att svingat mig likt Tarzans Jane i träden som förr. Svindlande härligt!
Vår sista dag tillbringade töserna vid poolen, medan jag själv irrade runt på stan efter den där tröjan jag så gärna ville ha, men aldrig hittade tillbaka till.
Sedan packade vi och drog på oss vinterkläderna igen. Efter ett tårfyllt farväl, vinkade vi farväl till Andréa. Jag sa på återseende om 8 månader och vi andra flög hemåt igen. Via Philadephia och London tog vi oss till sist fram till Kastrup, där Jimmyboy också så lägligt hade landat med ett plan från Spanien. Vi trängde in oss i hans bil och styrde kosan mot Österlen.
Hemma igen blev jag välkomnade med blöta pussar, viftande svansar, julskinksmörgås och ett litet paket från guldsmeden Lancing.
Tack älskade Stefan för du tagit hand om allt och unnat mig den här semestern.
Älskar dig♥
Kram och Hejdå Bloggen
Ja nu är jag hemma och kan läsa din blogg.Förstår både Stefan och dina djur blev överlyckliga när du kom hem.god Jul Annika.