Mitt 112.
Kära Blogg
Den här morgonen blev inte riktigt som jag tänkt.
Mina morgonpromenader har den senaste tiden känts tyngre och tyngre. Ungefär som om jag höll på att åldras med blixtens hastighet. När jag tänkte på att jag för bara ett år sedan glatt joggade 3-4 mil i veckan, förstod jag att kroppen inte mådde särskilt bra just nu.
Jag noterade lite suddigt, att det förberetts lite inför helgens stora motortävling.
Efter bara en kort runda, vände jag och hundarna och gick hem igen.
När hela världen snurrade och halsen och bröstet sprängde som om jag just genomfört någonslags ultralopp, då ringde jag sjukvårdsupplysningen. Kvinnan lyssnade på mina symptom och sa: ring 112.
Jag ringde Stefan som kom hem ... det är mitt 112!!! Han tog mig till akuten.
En massa prover togs. Blodtrycket pickade på i ett högt tempo, men allt annat var normalt ...
Mest sannolikt är att jag inte tålt min medicin.
Läskig upplevelse.
Resten av dagen gick för min del i lugnt tempo.
Dagens tänkvärda:
Tro på dig själv, även om ingen annan gör det.
Kram och Hejdå Bloggen
Hoppas du mår bättre i dag.Kram Kram.