Lucia.
Kära Blogg.
Ända sedan jag var en liten tös har jag tyckt om Lucia. Alla de underbara sånger man sjunger - jag bara älskar dem.
Min ena dotter kom för ett par veckor sedan hem med en hälsning från sin pappa, Lars-Åke. Han hade uppmärksammat att det i år är hela 30 år sedan jag var Luciakandidat i Tomelilla. Jösses min gud ... !!! Jag som inte känner mig mycket äldre än just 30 ...
Nåväl, vad passar då bättre i "Minnenas Arkiv" denna veckan, än en tillbakablick till det där Luciafirandet år 1985.
Det var min granne, Elna, som skickat in mitt namn som förslag till Tomelilla. På den tiden var det rysligt populärt att vara med och vi var minst ett 30 tal förväntansfulla töser som provsjöng och blev intervjuad av en jury.
Jag hade turen med mig och blev utvald till en av de 7 kandidaterna.
Vi blev alla fotograferade av Fotograf Glenmarks i Tomelilla. Bilderna hamnade i skyltfönster och såklart i tidningen. Min pappa Kurt var väldigt missnöjd med min bild och ville att jag skulle kräva att få ta ett nytt foto. Själv tyckte jag att min bild var bra, det var liksom så söt jag kunde bli helt enkelt.
På julskyltningsdagen fick vi kandidater presentera oss på en scen på torget. Vi hade fått härliga konstgjorda pälsar i ceriserosa och kornblått att ha på oss vid vår uppvisning och intervju. Än i dag har jag min fina päls kvar. Just den här kvällen blev det ett underbart härligt snöfall som täckte alla besökare med glittriga snöflinger.
När omröstningen var räknad och klar, stod det klart att en rar tös vid namn Annelie Stridberg blivit vald till årets Lucia. Och jag kan helt ärligt säga att jag var fullt nöjd med att vara en av hennes sex tärnor.
Vi lussade för en lång rad företag och inrättningar under ett par dagar och kvällar. Särskilt stämningsfullt var det när vi gick i simhallen med ett annat litet Luciatåg simmandes sidan om oss nere i bassängen. Vi hade en duktig ledare med oss, Ing-Christine, som även såg till så att vi alla var fina och håret låg som det skulle.
På den här tiden var alla företag väldigt generösa och vi överöstes av presenter från alla ställen vi framträdde på. Det var underbara dagar som jag med glädje sparar i mitt minne.
Året innan, 1984, blev jag faktiskt vald till Lucia. Det var när jag gick på lanthushållsskola i Tollarp, och att just jag blivit framröstad till den ärofyllda uppgiften att vara Lucia i lilla Tollarp kom som en fullständig överraskning. Men det, det är en helt annan historia.
Men aldrig har jag väl varit en sötare Lucia än år 1970 ... så allvarlig och lite sorgsen.
Snipp, snapp, snut - så var den tillbakablicken slut!
Vad roligt att få läsa och se den här tillbakablicken! :-)