Bröderna Lejonhjärta, körsbärsblommor och ljuva minnen.
Hejsan.
Just nu blommor körsbärsträden som allra bäst här på Österlen. Ljuvligt är det.
Som alltid för det mig tillbaka i tankarna, till min barndom och de minnen som finns förknippade till just körsbärsblommor.
Säkert är det många av mina vänner och skolkompisar som har samma minnen som jag. Minnen från det där året då jag var 11 år och fylld med livslust, glädje och bus.
Det var det där året då det pågick en filminspelning i Brösarp. Ingen mindre än den underbara filmen Bröderna Lejonhjärta, skriven av Astrid Lindgren.
Källagården i Brösarp förvandlades till en körsbärsdal, och eftersom den bestod av äppelträd så krävdes lite hjälp på traven. De gamla äppelträden tuktades och en mängd körsbärsblommor av plast fästes upp i träden.
Skolbarn från trakten fick hjälpa till med det digra arbetet, men själv har jag inget minne av att jag deltog...kanske var jag på scouterna eller något annat viktigt som upptog mitt liv just då ...
Men jag minns den där tiden ändå. Tiden med alla de där körsbärsblommorna av plast...
När jag var i den åldern så fanns det såklart inga skoluniformer, men om man hade tagit en bild och granskat den nu, så hade man nog trott att jeansjackan var ett slags obligatoriskt klädesplagg för ungar i vår ålder. Det var vad vi alla bar på den där tiden, det ljuva 70-talet.
Och den här våren då Bröderna Lejonhjärtan var i sin körsbärsdal i Brösarp, så hade vi alla en vit körsbärsblomma fastsatt i knapphålet på bröstfickan. Ungefär som ett hemligt tecken att vi alla var från Brösarp.
Jag minns det där året så väl och när det sedan var fest i Alunbruket.
Det var en lokal festtillställning, dit alla åkte, gammal som ung. Egentligen var jag något för ung för att få vara med på dansen den natten, men eftersom jag bodde så väldigt nära så kunde ingenting stoppa mig från att vara där. Jag minns den där kvällen så väl eftersom överallt fanns kompisar med slitna jeansjackor och vita plastblommor i knapphålet. Jag var kär och förälskad, men minns inte riktigt i vem ... (men jag tror att det var du Per-Åke "Låda")
Jag minns att jag var ung, förväntasfull inför livet och såååå lycklig!
Jag minns också att jag en kväll åkte med min bästa kompis ut till Brösarps backar, för att se på inspelningen. Det var en ljummen kväll då vi for från Christinehof i deras SAAB v4. Bilen hade växelspaken vid ratten och vi barn satt alla utan bälte i baksätet.
Lite snopen blev jag när jag fick se en stor borg (tror jag att det var), stå uppmonterad. Byggnaden stod på ett ställe och taket ett långt stycke därifrån. Det var nog den tidens trickfilmning. Kanske var det för att man skulle kunna hoppa ner ifrån taket utan att slå ihjäl sig. För ifrån rätt vinkel så såg det ju faktiskt ut som om taket satt på byggnaden. Ja, kanske var det så ....
Det kan hända att mina vänner och skolkamrater har helt andra minnen och känslor ifrån den här tiden. Men så är det, vi är ju alla olika och alla har rätt att minnas och känna utifrån sina egna personer.
Kvällens citat:
Om du studerar de tre första
bokstäverna i ordet lektion
så förstår du att undervisning
skall vara rolig.
Det man lär sig med lust och glädje, det lär man sig för evigt.
Ha en fin kväll och kram från Annika ...
