Allmänt

Mitt April 2018


Mitt april har bjudit på ett kärt återseende ... en alldeles för kort vecka där jag tog tillvara varenda sekund med min äldsta dotter och hennes kompisar
 
Mitt april har även gett mig tillbaka tron på min egen kropps förmåga att läka sig själv. Jag fick uppleva en av de värsta smärtor i livet, men hade turen att till sist få en förstående läkare som verkligen ville hjälpa. Sakta blev jag mer och mer rörlig och därmed blev smärtan lättare att bemästra och min vardag blev lite mer normal igen.
Samtidigt drabbades Stefan av en fotskada som fort försämrades och en "förnedringskassa" som nekade honom sjukskrivning och istället hänvisade till Arbetsförmedlingen. Jag fick insyn i hur sjukt vårt svenska sjukskrivningssystem är.
 
Jag fick mer än en gång sända en tacksamhetens tanke till våra duktiga säljare på Länsförsäkringar, för att de varit noga med att ge oss ett bra skyddsnät. Utan det så hade vi nog varit lämnade åt råttorna ...
 
Jag åkte på en resa till Budapest med en kär vän, där jag samlade skön energi och hade riktigt roliga dagar.
 
Nu hälsar jag maj månad välkommen. En månad då jag ser fram emot att få träffa nya spännande kvinnor på en bloggträff, en månad då jag hoppas Stefan får sin fot opererad, en månad då vi pekar finger åt fk och visar att vi kan fixa livet ändå, en månad då jag kanske, kanske kan flyga en snabbis till Canada ... men bara kanske ... Välkommen maj.
 
Note myself: Tänka på var jag lägger min röst i höstens val ...
 
Löparstatisktiken ligger även denna månad på 0 kilometer. Trots det har jag lyckats göra mig av med de tre överflödskilona som helt fräckt smög sig på under vintern.
 
Ha det fint
Kram Annika
 
 
 
Visa fler inlägg