Vad hände med lilla Lykke - svaret på gåtan.
Hej hej
Jag tror mig nu vara säker på vad som egentligen hände min lilla hund Lykke.
Då när hon plötsligt bara skrek till en morgon i trädgården.
Då när hon och hennes kompis Molly sprang och busade och jag för en stund tittade bort. Då när hon sedan låg och flåsade en hel dag med smärtor i bakdelen och mot ryggslutet. Mer om det kan ni läsa här.
Jag har varje dag varit extra noggrann med att visitera och genomsöka min lilla hund. Hennes tecken liknar inte alls de som en hund med diskbråck har, och hon leker lika vilt och springer precis som vanligt igen.
Nu när jag kammar och pysslar om henne, så är hon precis som vanligt igen.
Nu när jag kammar och pysslar om henne, så är hon precis som vanligt igen.
Men redan då när allt hände, så hade jag en svag tanke om att det kunde vara ett stick av något slag. Hon verkade rädd och snodde runt och jag grubblade på om någonting bitit henne.
Redan samma dag som allt hände så badade jag av henne nätt och försiktigt ifall det kommit någon broms eller elak myra in i hennes päls. Men inte kunde väl en liten insekt göra så väldigt ont en hel lång dag i så fall??
För någon dag sedan gick jag i trädgården, ungefär på den plats där Lykke började skrika. Det var då jag såg dem. Bålgetingarna.
Uppe i den söta lilla fågelholken hade de tagit över boet sedan fåglarna flyttat ut och var i full färd med att bygga igen hålet som de tydligen tyckte var för stort. Utanför svärmade några stycken lite halvslött.
För en tvåkilos liten hund kan nog ett sådant stick kännas rejält mycket!
Bålgetingar är ganska vanlig här i Gyllebo. De är inte lika aggressiva som de vanliga getingarna och de går inte lika lätt till attack. Deras bo kan bli ganska stora, ja nästan som fotbollar.
Vi är rädda om våra bålgetingar och har hellre dem än en stor svärm vanliga getingar.
Min mamma sa alltid att ett bålgetingstick var mycket farligare än ett vanligt getingstick. Hon pratade om att sju stick dödade en häst.
Men jag tror egentligen inte att det är så mycket värre eller farligare. Men såklart om man är allergisk och överkänslig, som min mamma var, fast då är inga getingstick särskilt bra....
Fast jag letat som en galning igenom hela Lykkes päls så har jag inte direkt kunnat hitta något stick eller svullnad. En enda gång tyckte jag att jag kände som en liten knuta, men som den livliga lilla hund hon nu är så sprallade hon till och for runt.
Livet tuffar på som vanligt här hos oss. Småhundarna mår bra och njuter av livet. Bålgetingarna får bo kvar i sin holk för de är trots allt väldigt fredlig små liv.
Ja det förstås... Johnnyhunden har börjat halta på en baktass. Som om han får ont när han varit i vila, då når benet inte riktigt ner till golvet när han går.
Kanske en ålderskrämpa, kanske något annat, kanske bara en sträckning, men jag tror att det gör ont i hans knä....
Ja alltid är det något när man lever med ett gäng djur.
Så passar det väl med lite tips på att slippa stressen...
Fyra sätt att minska din stress:
- Släpp tron på att du måste finnas där för allt och alla.
- Allting måste inte göras perfekt.
- Be om och acceptera hjälp från andra.
- Sortera ut vad som verkligen är viktigt.
Om det andra inte löser sig så är det ingen katastrof.
Ha det fint och kram på er.
Annika
