Den objudne gästen.
Hejsan.
De inlägg på min blogg som handlar om våra husdjur, de handlar nog oftast om våra tre hundar.
Men hemma hos oss bor faktiskt även två katter. Det är katten Judith och katten Felix.
Det här inlägget kommer att handla om katten Felix.
Han är en underbart härlig maincoon-blandning. Han kommer från Lunnarp där han är född på en rottweilerkennel.
Det måste vara därifrån hans starka självkänsla kommer från tror jag.
Felix är en väldigt social herre. Han älskar att vara i händelsernas centrum, men ändå alltid på säkert avstånd, som en tyst observatör.
Dessutom är han expert på att hitta de platser i huset där han egentligen inte är så önskvärd.
Våra djur får i princip vara i hela vårt hus, men Felix har en slags fingertoppskänsla för att hitta rena och nya platser och saker. Som en osynlig radarantenn.
Om jag köper en ny filt, så kommer Felix direkt uppklampande på den. Eller om jag bäddar med nya lakan, då lägger han sig omedelbart där.
Om någon glömmer ett nytt klädesplagg på en stol, nog tusan lägger sig Felix direkt där och hårar ner.
Dessutom kan Felix prata, eller egentligen hörs det mer som om han gnäller och klagar.
Om man inte är tillräckligt snabb med att öppna dörren och släppa in honom när han varit ute, då kan han föra ett väldigt liv och oväsen. Det är ett beklämmande läte som hörs att komma från ett väldigt plågat djur.
Ibland försöker jag att nonchalera honom, men det är inte alltid lätt att motstå hans beklagande toner.
I helgen var vi inbjudna till våra gulliga grannar på en bit mat.
I början av kvällen satt vi ute och njöt av kvällen. I ögonvrån kunde jag se hur Felix patrullerade runt deras tomt. När vi sedan flyttade in för att dricka kvällskaffet inomhus, då strosade Felix helt ogenerat bara rakt in genom den öppna dörren och upp i deras soffa.
Han såg ut som om det var den självklaraste sak i världen att han också var bjuden på kaffe. Där satt han sedan och klöste lite lätt med klorna i deras nya, fina soffa alltmedan han åt vispgrädde ur en egen kopp.
Jag önskar att jag hade ägt hälften av den kattherrens självkänsla och självförtroende.
Utan så mycket som ett tack, spankulerade Felix sedan bara ut igenom dörren igen. Ja, jag tror nästan till och med att jag hörde en dov kattfis när han sakta gled ut i sommarnatten igen.
Dagens citat:
En spinnande katt och en varm
öppen spis gör vintern uthärdlig.
Även om det långt ifrån är vinter just nu, så gör en spinnande katt alltid livet lite mer angenämt att leva tycker jag.
Tack våra fina grannar för ni tagit Felix till era hjärtan och låter honom fortsätta att tro att det är han som äger världen i allmänhet och hela Gyllebo i synnerhet.
Ha det fint och kram från mig.
Annika
