Behöver man fira födelsedagar?
Hejsan.
-vi kan väl träffas, gnällde jag på mina båda döttrar för en tid sedan.
-ni har ju inte varit hemma och firat varken min eller Stefans födelsedagar i våras, fortsatte jag min jämmervisa.
-asch, jag tycker inte att man ska fira födelsedagar, svarade en av mina töser trött, det är inte så viktigt tyckte hon.
Kanske är det så, kanske har hon rätt, kanske bör man inte fira födelsedagar...
När jag var ung så gillade jag inte alls det där med uppvaktningar. Jag var inte van vid det, eftersom vi inte hade det som tradition i min familj. Men nu har det liksom svängt lite grann.
En enda gång om året så är det faktiskt roligt att bli lite ihågkommen, att få lite extra uppmärksamhet. Om inte annat så känns det kul att familjen tar sig tid att komma för just min skull, att vi träffas och äter en enkel tårta ihop.
För en vecka sedan fyllde "fader vår" år. Alltså min egen pappa Kurt. Till och med han, som alltid hävdat att födelsedagar inte var till för att firas, även han tar nu betydligt mer seriöst på den där dagen.
Kanske är det för att när man blir äldre så börjar man sakta förstå, att dagarna med familjen inte alls är oändliga. Så då gäller det ta mig tusan att fira så mycket det bara går.
Kvällens citat:
Vad som är väsentligt ändras med åren.
Ikväll ska jag fira att sommaren är underbar, för det är en väsentlig sak tycker jag.
Ha det gott alla och en stor kram.
Annika
Jag är inte heller van att fira .Men jag vill bara ha mina kära nära.Det behöver inte vara något vi firar bara få rå om varandra!!! Kram.