Spindelliljan och en sista snabbis hos Mandelmann.
Hejsan.
Oj, den där rubriken lät ju väldigt tokig. Såklart menar jag en "snabbvisit", och ingenting annat.
Förra helgen hade de öppet sin sista dag där på Djupadahl.
Jag och min dotter hade kärat ner oss i deras ljuvliga planscher, som Tova Mandelmann tecknat. Så den här sista öppetdagen passade jag på att köra dit och köpa vars två stycken affischer åt oss.
Det finns 5 olika varianter. Jag valde de med kål och den med ätliga blommor. Amanda fick en med tomater.
Visst är de galet fina!?
Såklart strosade jag en sväng i trädgården som det här året haft väldigt många besökare.
Ankorna hade fått flytta till dammen där de brukar skörda sin vattenkrasse som sedan säljs i den lilla butiken. Jag kunde riktigt se hur glada ankorna var över att nu få fri tillgång till allting där i dammen och i hela trädgården. De liksom återerövrade sin gård.
Hos Linderödsgrisarna satt en kille med mikrofon. Han var i färd med att göra en intervju. Inte med varken Gustav eller Marie. Nej han spelade in vad grisen Linderöd hade att säga. Lite längre bort stod en fin stockholmsdam och glodde storögt med halvöppen mun.
Ja, man kan faktiskt undra vad grisen hade för uppseendeväckande historia att berätta den här soliga dagen på Djupadahl ...
När jag slank ut genom inträdesluckan tackade jag de underbara ungdomarna som jag nästan lärt känna under sommaren som gått.
På väg hem, när jag var nära att köra över en av alla de yra höns som alltid springer runt där på gården, slog det mig plötsligt varför det känns så bekant när jag är där på gården.
Det är ju som att vara hemma hos Pettson & Findus. Den där sagan mina barn älskade att lyssna på när de var små. Den som jag läste för dem kväll efter kväll när de skulle sova.
Jag har fått en väldigt vacker krukväxt av min svärmor Karin. Det är en spindellilja.
Jag har lyckats dela på den så det blivit två plantor av en. Nu var det åter dags att plantera om dem, och till min glädje hade den ena fått två små nya bebisplantor vid sin sida.
Klarar jag att få dem att överleva så är de utmärkta presenter till mina båda "blomstersystrar".
Om man får sina spindelliljor att blomma så har de väldigt vackra, vita blommor.
Ännu har jag inte lyckats så bra med mina exemplar, dvs jag har aldrig någonsin fått dem att få en endaste liten blomstängel. Men man ska aldrig ge upp hoppet.
När vi var på semester på Maldiverna minns jag att det växte just spindelliljor utanför vår bungalow där.
De var så fantastiskt fina!!
Så om jag inte lyckas få mina egna plantor att blomstra, så måste vi nog åka dit igen för att njuta av dem där.... Eller vad tror ni??
Ön Kuredu, som tillhör Maldiverna, var för övrigt en riktig paradisö. Det var som om vi var mitt i en saga. Kanske blir det ett inlägg därifrån lite längre fram.
Dagens citat:
Vad du än gör,
gör det med kärlek.
Hur du än lever,
lev med känsla.
Hur du än talar,
tala gott, äkta och ärligt.
Hur du än älskar,
älska innerligt.
Ha en fin söndag och kram på er
Annika
Hej hej!
Men ååå vilken vacker...jag har aldrig ens hört talas omen spindellilja förut..;)
SÅ måste jag säga...WOOOOW vilket ställe du bor på!! Så så vackert...
skulle också vilja ha en sjö att gå runt och en sån där fin bänk runt ett träd..;)
Kram o ha en fin dag!
Katarina