Allmänt

Åbergs trädgård och en livboj åt Stefan.

Hej hej.
Redan är det onsdag och jag har ännu inte hunnit skriva om allt trevligt som vi haft för oss i helgen.
Vi har varit på Åbergs trädgård. Där är alltid så himla mysigt tycker jag.
Vårt ärende den här gången var att hitta ett par lämpliga krukor till våra änglatrumpeter.
 

Det är verkligen mysigt att strosa runt där på Åbergs och titta på alla underbara blommor.
Såklart passade vi på att ta oss en fika i deras härliga café. Laxbakelse och en kopp kaffe i skuggan under ett träd. Man kan inte ha det bättre!
 
 
Där är så mycket fint som man vill lägga i kundvagnen, men den här dagen fick det bara bli det som stod på inköpslistan minsann.
 
 
Jag hittade ett par krukor som kanske kommer att bli för små inom kort, fast då har jag nya planer för de där krukorna. Men ska inte blommor ha det lite trångt om "fötterna"?
Även en svartöga åkte med hem, för vad kan väl passa bättre i den stora, tomma, kornblå krukan?
#växtkärlek
 

Så kom Emmy hit. Hon hade med sig en underbar present till Stefan från mina tre töser.
En livboj!
Ingenting kunde väl passat bättre åt honom, nu när han leker med sin krokodil dagarna i ända!
 

Dagens tänkvärda ord:
 
Den stora kärleken
byggs av många små
kärleksfulla handlingar.
 
Ha en riktigt skön onsdag och tänk på de där små kärleksfulla handlingarna!! De kan liksom aldrig bli för många.
Kram på er
Annika
 
 
 
 

Grönt är skönt.

Gomorron.
 
"Allt som är grönt, grönt - tycker jag är vackert..."
Ja, jag har alltid varit lite svag för färgen grönt. Lugnt och lättsamt att vila blicken på. Behagligt som självaste naturen.
Och vackert grönt är det just nu i skogen. Det är sådär fräscht, ljusgrönt - ja nästan lite limegrönt ute nu.
Kanske är det den gröna färgen som gjort att jag förälskat mig så väldigt i den söta lilla lövgrodan.
 
 

Det var när jag i förra veckan skulle hämta mina militärsaker i friggeboden som mina ögon kom att falla på något litet grönt på gräsmattan ...
Tänk, där var han igen, vår söta lilla lövgroda. Mitt på gräset låg han och tryckte och efter en stund fick jag lyfta upp honom i det lilla prydnadsträdet så ingen hund skulle göra den lilla grodan någon skada.
Jag blir så lycklig över att den lilla grodan tycks trivas här hos oss.
 

Gröna fingrar
 
Kanske är det så att jag fått aningens lite grönare fingrar med åren.
Just nu blommar min saintpaulia helt galet mycket. Jag kan nästan inte tro det själv.
Det måste väl ändå kallas #växtkärlek.
 
 
Dagens citat:
Du kan inte alltid påverka
hur andra behandlar dig eller
vad de säger om dig.
Allt du kan göra är att
ändra på hur du reagerar på det.
 
Människor får tycka och tänka precis vad de vill om mig, det spelar mig inte så stor roll egentligen. Så länge jag är mig själv och gör det jag själv tycker om, så mår jag bra.
Min uppmaning till er alla är att bara försöka vara er själva. Att göra det ni själv gillar så länge det inte sårar någon annan. Ni alla är helt enkelt bäst på att vara just den personen ni själv är! Var och en av oss är helt unik, tänk på det.
 
Redan är det veckans sista arbetsdag, och jag hoppas att ni får en riktigt härlig onsdag.
Jag har ett bokslut att jobba lite med innan jag håller litet ledigt.
 
Kram på er.
Annika
 
 
 

Lagt på hullet, lilla gullet ....

Hej hej.
 
I min trädgård har några väldigt försenad blommor nyss slagit ut.
De två frodiga snöklockorna som jag hade i mina blomkrukor i fjor.
Jag brukar alltid ta vara på alla lökar som jag har i blomstergruppor och krukor. Dessa planterar jag sedan ut i rabatterna och på så vis får jag glädje av dem många år framåt.
 

De andra blommorna kommer också en efter en och slår sakta ut. Visst är det roligt med perenner som man nästan glömmer bort under vintern.
 

Många träd, vilda som odlade, blommar också som vackrast just nu.
Riktig #växtkärlek i min trädgård.
 
 
När jag var hos min nya läkare för en dryg vecka sedan fick jag två underbara ordinationer. Mera yoga och jag fick mycket gärna fortsätta att jogga regelbundet. Jag älskar ju mina springrundor i skogen.
Det var någon gång när jag var 45 år som jag började att springa. Innan dess hade jag aldrig lyckats springa någon längre sträcka i följd. Inte ens en enda kilometer.
I början av 2000-talet, när jag träffade Stefan la jag på mig en hel del "kärlekskilo" och kände mig efterhand rejält mullig.
Men något hände. Jag kom igång med min löpning och 20 kilo rann bort med en del förändringar i kosten.
 
Jag bara älskar att springa i mitt lugna tempo runt sjön....
 

Med rätt kost och motion mår man ju såååå mycket bättre ....
 
Så här såg jag ut med mina kärlekskilo. Och visst hände det att jag fick frågan: "lagt på hullet lilla gullet"?
 
 
Med 20 kilo mindre blev mitt liv så mycket lättare på många vis. 
 
 
Dagens citat:
En människa består av 65% vatten,
resten är inställning.
 
Såklart får jag jobba lite för att inte kilona ska krypa på igen. Men jag känner mig så mycket friskare och kryare med min lättare kropp.
 
Jag hoppas ni alla mår riktigt bra såhär på veckan sista dag. Ta hand om er och er hälsa!
Och man behöver inte träna löpning för att få sin motion, en promenad duger väldigt bra, det med.
 
Kram på er alla
Annika
 
 
Visa fler inlägg