Mitt September 2018
Mitt September har varit lite öst och lite väst, lite upp och lite ner, lite sött och lite salt.
Det har varit lite skratt och lite gråt.
Jag och min dotter sprang en tjejmil i Stockholm.
Jag var med Stefan i Göteborg där en avancerad operation äntligen blev av.
September har varit en månad som mest rusat förbi med jobb och problemlösningar. Fast jag har bestämt mig för att bara visa alla "goa grajjer" för er här på bloggen, så en del lämnas dithän.
I oktober väntar ännu ett Stockholmsbesök på mig. En kväll med nyfunna härliga bloggvänner och det ser jag verkligen fram emot. Och såklart blir det en tripp med mina Ullaredstöser.
Jag och Stefan ser med stor tillförsikt på vår framtid. Vi håller tummarna för att hälsan ska vara med oss lite mer framöver.
Löpningen
Lite smått har min löpträning kommit igång igen, och det känns helt fantastiskt. Jag har lyssnat på kroppen och tagit det lugnt... men en runda är alltid en runda ... och i September har det blivit 67 sprungna kilometer för mig.
Ny investering i Oktober får bli nya löparskor tror jag.
Note myself: You must find the courage to leave the table if respect is no longer being served.
Ha det bäst kära ni. Själv ska jag ta ett beslut på om jag ska lyssna på kroppen eller knoppen, hjärnan eller hjärtat ...
Välkommen Oktober!
Kram Annika
