Alltid nära - åtminstone i hjärtat.
Hej hej
Några av er vet att jag har en dotter som far och flyger över jordklotet och som just nu bor i USA.
Egentligen är hon den allra största anledning till den här bloggen från början.
Jag ville aldrig riskera att hon skulle glömma sitt land, sitt Österlen, sin barndomsbyggd och sin familj.
För ett tag sedan fick jag äntligen möjlighet att prata med henne i telefon.
Sådana dottersamtal ger mig så mycket energi att det hade räckt till att driva min gamla Volvo ända till Kiruna om det skulle behövts ...
Nu närmar sig julen igen, och det är en evighet sedan jag hade mina töser samlade hemma i Sverige.
Jag minns med glädje det året jag fick fira lite jul med dem alla i Mexico.
Andréa var som alltid tomte, utklädd med vad vi hade att tillgå. Och som vi skrattade!!
Underbara unge, som alltid bjuder på sig själv!
Inte heller i år kommer jag att kunna träffa min äldsta dotter.
Jag glädjs förstås över att våra möten inte kan räknas i kvantitet, utan istället är det kvalitet i allt vi gör tillsammans.
Jag glädjs över att hon verkar få en fin jul där hon ska fira, och det är gott nog för mig!
Ja, alla ni föräldrar som har era barn inom rimligt avstånd i Sverige eller i Europa, jag hoppas att ni alla förstår hur lyckligt lottade ni är. Ni som har möjlighet att få träffas några gånger om året åtminstone. Att kunna fira jul och födelsedagar tillsammans är ju guld.
Min tös mår bra och kämpar för att nå sina mål och sina drömmar.
Det är egentligen det som betyder mest för en mamma.
Kvällens citat:
Jag läste att man kunde
göra chokladfondue av
överbliven choklad
och nu är jag helt förvirrad...
Vem fan har överbliven
choklad hemma?
Tips:
Julklappar jag önskat jag kunnat skickat till dig i år Andréa...
Ett par stövletter som hon hade älskat finns här.
Träningskläder såklart - som de här.
Förmodligen hade Andréa älskat att överraska oss alla på julen, klädd den här.
Ha en fin kväll.
Annika
Först så blev det dagens skratt här utav citatet. Jättekul. Det där att träffa sina barn, ja det vet jag något om. En av mina söner bor typ 10 mil bort men vi ses inte så ofta ändå. Det beror på omständigheter men jag förstår hur du tänker. Sen tack för att du alltid svarar när jag lämnar en kommentar, så roligt och värmande. Kraaaam Pia