Prisa Gud för internet.
Hej hej
Minns ni att jag nämnde att vi var samlade hela familjen den där kvällen då vi hade välkomstfest för min dotter.
Min lilla dotter som anlände hem efter ett år på resande fot.
Någon undrade kanske om jag rent glömt bort att jag faktiskt har min äldsta dotter kvar i Canada ...
Nix, pix - henne glömde jag inte bort. För Andréa ser minsann till att hon inte kan bli bortglömd.
Lagom till middagen ringde min telefon med en ilsken signal. Det var Andréa som telefonerade över internet.
-Hej hej, kvittrade hon med en sömndrucken stämma.
-Jag vill också vara med på er middag, sa hon bestämt.
Och så fick det bli!
Undertiden som jag dukade fram vår kvällsmat så kröp Andréa ur sängen och fixade till en frukost åt sig där borta i Saskatoon.
Vi skiftades om att prata med henne där genom min smartphone, och när vi blev trötta på henne så ställde vi henne bara på bordet.
När alla satt sig till bords här i Gyllebo så hade någon placerat Andréa i vitrinskåpet. Fast när jag råkade stänga dörren om henne så blev det ett himla liv. Där inne ville hon minsann inte vara för där kunde hon ingenting höra.
Sedan fick hon stå på bokhyllan hela kvällen ända tills batteriet var slut. Vi turades om att prata några ord med henne och hon kunde hörda vad vi sa. Hon åt sin frukost, vi käkade kvällsmat och vi kunde allihopa få vara tillsammans för en liten stund.
Jag älskar internet. Det gör livet lite mer uthärdligt för en mamma till globetrotterungar.
Kvällens citat:
Jorden är rund
för att det inte ska
finnas gränser.
Ha en goer kväll.
Annika
