gylleboannika.blogg.se - Gislövshammar en grå vinterdag.

Gislövshammar en grå vinterdag.

Gomorron

Idag tänkte jag ta er med ut i ett vackert, vemodigt grådis på Österlen. Till Gislövshammar.

Det var en dag efter nyår som vi sakta strosade en runda där ute på den charmiga lilla udden som ligger mellan Skillinge och Brantevik ungefär.

Det finns en låt som heter "Vintersaga". Det är den här platsen som jag alltid ser framför mig när jag hör stroferna i den sångtexten "Insnöade vägar nånstans på Österlen" och "gårdarna släcker sina ljus" ...

Nåväl, vi parkerade på den söta lilla plätt som är byns parkeringsplats. Där hade någon satt upp ett viktigt meddelande på en lyktstolpe. Kattungar till salu.

Jag och Stefan vandrade i sakta mak ner mot vattnet. Stefans fot vill inte bli bra, så vi tog det i hans takt. En takt som var bra, för då hann vi njuta lite bättre och se lite mer.

Som på de flesta platser på Österlen så finns det hus som Stefan varit med om att fixa till. Antingen byggt eller renoverat. Såklart även här. Stefan pekar och berättar. Jag njuter av naturen och förundras över att han kan komma ihåg allting.

Det är så himla sött och charmigt där ute på Gislövshammar tycker jag. Även om det såklart är sorgligt att nästan alla husen står tomma och "bara" är sommarhus.

Mina tankar flyger iväg och jag undrar en massa ... hur var det när människorna bodde här permanent. Kanske som en egen liten Bullerby, med barn i husen och en levande by även på vintern. Ungar som samlades för att åka skridskor eller ha snöbollskrig ... Kanske var det så.

Längst ute på udden finns en skylt som förklarar vad det är man ser där och lite om byn.

På 1800-talet fanns här en stenindustri där man högg ut kvarnstenar och det kan man se spår av än idag ute i vattnet, i form av ett 40 tal runda fördjupningar.

Ute i havet står en ensam fiskare. Nu efter nyår får man tydligen dra upp lax igen, så är reglerna sa Stefan.

Jag ber Stefan ta en bild på mig. Inte för att jag är särskilt fin eller till min fördel heller den här dagen. Det är för att få en personlig prägel till mitt blogginlägg. Så som jag själv vill ha något när jag läser. Jag vill se vem orden kommer ifrån.

Som alltid tjafsar vi lite om kamerainställningen och så ... Sedan skrattar vi och strosar vidare.

-"usch, jag blev inte bra", muttrar jag som alltid ... fast det är så jag ser ut tänker jag och rycker på axlarna.

Vi strosar tysta vidare.

Ute över havet lyfter en flock gäss.

-"ser du dem" undrar Stefan och pekar.

Det är knappt att det går att fånga i kamerans lins. Allting ser grått ut.

Vi hoppar över ett taggtrådsstängsel och rundar den lilla byn.

Solen försöker tränga igenom de tjocka molnen och vi blickar bort mot Skillinge.

Snart är vi tillbaka vid bilen igen. Det fick räcka med tanke på Stefans onda fot och det kalla disiga vädret som känns att tränga igenom ben och märg.