Från Stenören till Haväng
Hej hej
Vill ni fortsätta att följa med på vår vandring den där morgonen då min lilla hund blev åksjuk?
Den kommer här ...
Istället för att släppa loss på Ravlunda skjutfält så hamnade vi i Vitemölla.
Efter att ha vilat en stund i den där vackra vindpinade stolen vid Klammersbäck, vandrade vi vidare med siktet inställt på Haväng.
Haväng är en av mina absolut mest älskade platser.
Det spelar ingen roll hur grått och trist vädret är, för Haväng är vackert i alla de former.
Efter bara en liten bit kom vi så fram till den gamla ålaboden som kallas för Stenören.
För en del år sedan träffade jag på en sovande man i den gamla boden, men den här morgonen var där alldeles tomt där, så jag och hundarna kunde stiga in i boden en liten stund.
Stenörens Ålabod lär ha anor ända från mitten av 1700-talet.
Fisket här ägs av Christinehofs gods, men arrenderas ut till fiskare från bygden.
Jag skrev en liten kråka i den gästbok som ligger längst inne i boden, innan vi vandrade vidare.
Ute på stenarna i havet satt sjöfåglarna och såg ut att njuta i vinden. Lite skräp och bråte hade havet spolat upp på stranden och jag önskar att jag haft en påse med för att plocka upp det där skräpet.
Vi passerade det gamla fortet och snart var vi framme vid Verkeån.
Där vid Verkeån vände vi och vandrade i sakta mak hela vägen tillbaka igen.
Lilla hunden Lykke som tidigare mått så illa och varit på vippen att kräkas upp hela sin frukost, hade totalt glömt bort det där och hade nu istället väldigt brått med att försöka plocka i sig kaninlortar längs vår vandringsled.
På kvällen blev jag ju ompysslad av min gulliga dotter Amanda. Inte nog med att hon fixade mina ögonbryn och färgade mina fransar, nej hon envisades med att sätta upp mitt ruffs i en fin frisyr.
Egentligen tycker jag inte att jag känner igen mig själv med håret i en stram fläta, men det är så himla skönt och mysigt att bli lite ompysslad så då fick jag stå ut i den för mig annorlunda frisyren.
Kvällens citat:
Innerst inne i alla vuxna
människor sitter ett litet
barn som skall börja skolan
i augusti.
Jag älskar människor som har nära till sitt barnasinne.
Barn kan vara så himla kloka och utan fördomar. Ibland så mycket klokare än många vuxna.
Jag har fått höra en historia om när man ställde en fråga till ett antal vuxna, och samma fråga till ett antal barn.
Frågan löd:
-Om du fick ett extra öga, var skulle du placera det då?
De flesta vuxna svarade, "i nacken", för så lyder talesättet man ofta hör -."man skulle haft ögon i nacken".
Vi svarar ofta efter ett inlärt mönster.
Barn däremot, de funderade ut de svar de själva tycker skulle vara bäst. Deras svar blev därför helt utifrån deras egna tankar och fantasier. Något barn svarade: "på pekfingret!" Åhhh jamen såklart. Där skulle jag också valt att ha mitt extra öga. Så himla praktiskt. Tänk att kunna sticka in sitt finger lite här och där för att kolla!!
I fortsättningen ska jag försöka tänka lite mer fritt, lite mer som barns sätt.
Kram på er
Annika
