Allmänt

Ett styng i hjärtat.

Hejsan
Jag måste medge ...  det är inte utan att jag kände ett litet styng i mitt hjärta och ett visst vemod av att se och höra om alla som samlade sina familjer till ett mysigt påskfirande i år.
Som de flesta vet så är två av mina tre döttrar ute i världen och far mest hela tiden, och jag gläds med dem. Såklart!!! Men mitt hjärta känner längtan, för hjärtan är inte förnuftiga, hjärtan bara känner ....
Fast så tänkte jag på orden töserna så ofta sagt till mig ...
 
-mamma, det finns nog ingen familj som har så bra sammanhållning som vår...
Ja, kanske stämmer det, för så mycket som vi varit åtskilda så känns det ändå som vi alltid är väldigt nära varandra.
 
Istället för att hänga läpp har jag gjort det bästa av allt. Vi har ju massor av fina vänner och faktiskt en dotter kvar här hemma.
På långfredagen fixade jag till lite mysigt påskfirande för mig och min älskade Stefan. God mat måste man ju ha då, och vi valde det som vi gillade lite extra mycket och frossade i det.
 

Till kaffet gjorde jag en enkel jordgubbsbakelse som var allt annat än vacker. Att stå med diskbråck och göra avancerade bakverk är inget jag fixar ännu. Men i det enkla bor som bekant det goda, och smaken var det absolut inget fel på. En enkel rulltårta på mammas recept med lite grädde och färska jordgubbar. Mums.
 
 
Jag och Stefan begav oss också iväg ut på Österlen i ett alldeles speciellt ärende. Jag skulle köpa en sak som jag önskat mig i väldigt många år. För födelsedagspengar jag fått, och som jag bestämt skulle gå till just det här ... fast det kommer jag visa er i ett senare inlägg ...
På Österlen var det påskigt som alltid vid den här tiden. Och snöigt.
 

Från världens alla hörn kom  hälsningar som höll mitt hjärta varmt.
Andréa hade kommit tillbaka till Canada från ett impulsäventyr i Mexico. Den lilla gottegrisen!! Luktar det inte lite kärlek här? ....
Dagen därefter fick hon alla sina visdomständer utdragna under narkos och var mest lik en "fyllehung" tyckte jag. Ja sådana ingrepp ska man slippa att genomlida i vaket tillstånd är tydligen kanadensarnas filosofi. Och jag kan inte mer än tycka att det verkar ju väldigt mänskligt.
 

På andra sidan klotet, nämligen i Australien, håller min lilla Emmy till. Där jobbar hon och hennes kompis som mjölkerskor på en stor gård långt ute på vischan. Nu har de båda blivit bilägare så de ska kunna åka iväg de dagar då de är lediga. Grattis till er blåa Mazda töser!!
 

Här hemma har vi ju också kunnat bädda upp en extra säng åt min mellandotter Amanda som kommit och sovit över i Gyllebo mellan sina arbetspass. Johnny älskar när den där extrasängen kommer fram. Själv längtar jag efter att vi ska kunna bygga det där gästrummet som det finns vaga planer på... fast å andra sidan har vi det väldigt mysigt såhär också.
 
 
 

Dagens citat:
 
Dina tankar och känslor kan aldrig någon
ta ifrån dig.
De är bara dina.
 
 
Jag hoppas ni haft en skön helg och ätit precis det som just ni tycker om, gjort det där som precis ni gillar och verkligen njutit av livet.
 
Kram Annika
 
 
 
 
 
#1 - - Villa Ryttarängen:

Ja det känns lite underligt att inte få fira högtider med sina barn. Nu är ju mina barn stora och utflugna för längesedan förutom en som bor kvar här hemma. Men det finns flera helger och vanliga dagar som vi kan umgås på tänker jag. God mat ska man ju ha i vilket fall. Ser skönt ut i soffan. Kraaam Pia

Svar: Såklart, det spelar ingen roll vilken dag man träffas och umgås. Det är väl bra att man blir extra påmind om saknaden. Fast man måst alltid göra det bästa av allt och ja ... soffan är skön att sjunka ner i. Ha det bra och kram på dig Pia.
Annika Olsson

#2 - - Anette:

Vet hur det känns. Vi "firade" påsk utan döttrar för femte året i rad. Inte för att påsken firas särskilt mycket här borta men man saknar ju alltid barnen mer vid familjehögtider.
Hos oss är det vi föräldrar som flytt Sverige en tid.
Nu dröjer det i alla fall inte så länge tills jag träffar de mina, i maj 😊

Svar: Så härligt att ni snart träffas igen. Såklart spelar det ingen roll när man ses, men det känns ändå lite extra i hjärteroten när det är högtider ... man blir liksom extra påmind. Jag önskar dig en fin dag och en stor kram.
Annika Olsson

#3 - - Yvonne i Järrestad:

Min son saknar jag varje dag och hela tiden! Vi har en bra relation, men att ha 45 mils avstånd - ja, det blir lite speciellt. Michaels ungdomar bor ju, vanligtvis, i Lund med sina sambor. Inte långt bort alls, men de har fullt upp så det blir inte direkt varje vecka... Nu har vi fått njuta av att träffa M's dotter med sambo i Singapore i en veckas tid och det var ju jätteroligt så klart!
Dina bakelser ser jättesöta och fina ut. Slår vad om att de var jättegoda! Ofta är det enkla fint nock!
Kram!
/Yvonne

Svar: Ja kära Yvonne, de där barnen har vi bara till låns. De har sina liv och ska vara fria att pröva sina vingar och fara ditt de vill. Åhhhh, ja visst - det är så man brukar säga "det enkla är fint nock". Kram på dig.
Annika Olsson

#4 - - Eva:

Sammanhållningen i en familj finns i våra hjärtan inte i avståndet, och det är ju skönt:)
Ha en skön måndagskväll!

Svar: Så kloka ord. Jag önskar dig en fin dag och en ny härlig vecka. Kram.
Annika Olsson