Allmänt

Äntligen var det dags för lite skit under naglarna.

Hejsan.
Wowww, vilken ljuvlig helg.
Helgen som gått måste var den helgen då våren kom till Österlen.
Jag kände i varenda por i kroppen hur jag längtade efter att sätta fart med allt trädgårdsarbete. Att få röra om i myllan och få skit under naglarna igen.
Men jag har bestämt mig för att vara en förnuftig kvinna och sansa mig. I år får allting ta lite längre tid helt enkelt. Jag måste liksom gå varligt fram för att lura det där diskbråcket så det inte sätter sig helt på tvären.
 
Men alltså, att plantera lite penséer i tunnorna och i lådorna vid vår veranda det var ett lagom jobb för mig.
 

Vis av mina misstag från föregående år fick det bli vårlökar i zinkbaljan utanför staketet. Att utfordra rådjuren med penséer blir alltför dyrt.
 
 

Som sällskap hade jag Stefan och hundarna. Stefan fick även han ta det väldigt försiktigt. Hans vrist blir bara sämre och sämre nu och jag kan se vilka bekymmer han har för att gå.
Men med gemensamma krafter hjälptes vi åt att göra fint på husets framsida.
 
Amanda sa lite klokt att det här året fick bli ett test-år för oss .... ett år då vi provar på hur det kommer att bli för oss när vi blir gamla.
Det här är bara "ett-prova-på-år-hur-det-är-att-vara-en-80-åring", och när vi sedan blir så gamla så är vi förberedda på hur det kommer att kännas.
Det är ganska skönt att tänka så, för då kan man se framemot de närmsta åren då vi ska ta livet med storm igen, som de ungdomar vi trots allt är.
 

Det är alltid så härligt när vi pysslar i vår trädgård. Det är som om alla hundarna blir lite gladare och busigare, som om de också får extra mycket vårkänslor. Och såklart är det så.
 
 
Jag har också passat på att gräva ner alla de lökar som jag njutit av inomhus i väntan på att den riktiga våren skulle komma. Nästa år kommer jag att kunna glädjas på nytt av dem ... om nu inte sorkar och mullvadar ställer till med för mycket kaos förstås.
 

Inne i orangeriet får de frostkänsliga träden allt stå kvar ännu några veckor. Så den årliga storstädningen får vänta ett tag. Men jag har sopat bort lite skräp och köpt några nya pelargoner för att skapa lite skön vårkänsla där inne.
 
 
Många av mina gamla blommor frös ju ihjäl när vintern härjade och jag var så dålig. Precis i den vevan passade även elementet därinne på att konstra. Men jag är så glad över de växter som trotsade kylan och nu bara väntar på en ny skön sommar.
 

Mitt orangeri är min återhämtningsplats. Därinne sitter jag ofta när jag gör mina djupavslappningar och min mentala träning. Då tänder jag alltid en rökelse som en sk trigger. Nu räcker det att jag tänder den där rökelsen för att min kropp ska gå ner i en skön avkopplande stämning. Det är magiskt hur just dofter kan hjälpa till att försätta hjärnan i en viss sinnesstämning.
 

Dagens citat:
 
"Sitta stilla, göra ingenting, våren kommer och gräset växer av sig självt."
 
Hoppas ni får en fin dag.
Kram Annika
 

... och om någon undrar över mina Levis snickarbyxor, så är de 36 år gamla, inköpta på JC när jag var 17 år gammal, för en då hiskelig summa pengar. Men med facit i hand så var de värda varenda krona.
Klassisk kvalitet är aldrig fel!
 
 
 
 
#1 - - Villa Ryttarängen:

Helt underbart! Vilket fint orangeri ni har. Gulligt och mysigt. Jag har börjat i mitt växthus jag med. Fick energin att flöda när jag tänkte på jord under naglarna. Sen kan jag ju inte låta bli att fnissa åt dina snickarbyxor. Jag köpte också på JC jag var 20 år men mina var röda och kom inte från Lewis men ändå. Jag har inte mina kvar Kram Pia

Svar: Ja mitt lilla orangeri är ganska mysigt, Åhhh jag hade också gärna haft ett riktigt växthus. Härligt att energin kommit tillbaka för dig, men du ta det lugnt och gör bara det som du känner att du verkligen vill. Jag har lärt mig att kunna njuta lite mer och bara odla och ha de jag verkligen orkar med. Ha det bra och kram på dig.
Annika Olsson

#2 - - Emelie :

åh vilken fin och hemtrevlig blogg du har! :D <3

Svar: Tusen tack, så kul att du gillar min blogg. Kram.
Annika Olsson