Ensam hemma
Hejsan
Sedan länge var det bestämt att Stefan skulle iväg till Småland på älgjakt i en hel vecka.
Det innebar ju att jag skulle vara ensam hemma. Inga ungar, ingen man. Bara jag och djuren.
Jag måste erkänna att det där kändes lite grann som när jag var 11 år gammal och bodde ute i skogen på Christinehof och hela familjen åkte på semester. Alla utom jag. Jag bara älskade det!!
Lite samma känsla var det alltså nu när Stefan kysste mig och sa hejdå innan vi skildes förra helgen.
Jag minns att när jag var liten så var det många vuxna som undrade om jag aldrig var mörkrädd när jag var själv sådär i ett stort hus ute i skogen.
Nej, rädd var jag aldrig. För då, när jag var liten, så var alla människor snälla. Jag trodde definitivt inte på spöken och dessutom ansåg jag själv att jag var en superhjälte. Jag var övertygad om att jag var starkast, snabbast, vigast och näst intill odödlig. Så kunde jag ju prata med djur också, ansåg jag då.... och min förebild var Pippi Långstrump!!
Jag är fortfarande ganska modig och inte ett dugg mörkrädd. Fast jag har en lite annan syn på min egen kapacitet idag.
Jag och hundarna gick såklart runt vår sjö om morrnarna.
Det gör vi ju alltid, om vi är ensamma hemma, eller inte!
För det är trots allt lite skillnad att vara ensam hemma när man är 52 år eller man är 11-12. Nu börjar jag tillexempel inte tänka på allt förbjudet jag ska hitta på. Jag ger mig inte på att tjuvröka. Inte heller stjäl jag öl och smygdricker från intilliggande restaurang. Jag har väl inte heller någon tanke på att köra rally i ett vildsvinshägn med någon gammal bil, även om just det onekligen skulle vara ganska roligt!
Nej, inget sånt hittar jag på - det är liksom inte så kul när ingen direkt förbjuder det!
Jag tycker att jag själv är en ganska redig kvinna och jag klarar det mesta på egen hand.
Men det är lite som att livet ska pröva mig ett snäpp extra när Stefan inte är hemma.
Det började med att något pep och larmade från brandvarnaren i tvättstugan. Typiskt!
Alla sensorer och grejer som sitter här i taket ingår i vårt larmsystem och det där har jag liksom inte så bra koll på. Det är ditsatt av Securitas.
Händig som jag är, monterade jag ner dem allihopa och bar ut i garaget. Där kunde eländet ligga och pipa istället tills Stefan kom hem. För det där hör till hans ansvarsområde, det har jag bestämt.
Såklart ringde de genast till Stefan från larmcentralen och förkunnade att det var sabotage på vår anläggning. Sedan ringde de mig. När jag försökte med mitt tredje lösenord, så sa en trött larmoperatör att vi nog skulle uppdatera oss lite på våra lösenord när min make kom hem ...
... fint väder var det åtminstone...
En kväll tänkte jag njuta av lugnet och ensamheten i vårt spabad. Ljuvligt skulle det bli.
Inne i huset hade jag förberett med att tända en brasa i kaminen. För att elda är jag synnerligen bra på.... det kan hända att någon till och med minns när jag förevisade eldstäder på en utställning i Simrishamns hamn för många år sedan ... brandmännen gör det nog, men det är en helt annan historia ...
Det brukar typ aldrig gå någon säkring här i huset. I alla fall ingen sådan där riktig propp i porslin med en färgad plupp i ändan som ska trilla av om något är "överspänt" .
Naturligtvis skulle det hända när jag kom upp ur badet. Våra närmsta grannar fick då glädjen av att se en blöt, frusen och naken kvinna med skallrande tänder, ränna ut i proppskåpet och krångla med nya säkringar hit och dit....
Badet var i alla fall skönt och efteråt blev det mys med fine Felix. Och det brann fint i kaminen. Inga eldsvåder här inte!
Och med en känsla av att vara 11 år gammal och full med bus, så får det faktiskt bli en liten fräckis idag.
Dagens fräcka citat:
Jag har hört folk snacka om klitoris ...
Jag undrar vad det är för skillnad
mellan det, jasminris och basmatiris?
Jag hoppas ni får en härligt busig lördag idag.
Kram Annika
... i morgon är jag nog mitt vanliga, vuxna jag igen....
