Allmänt

Kroppsarbete och lunch hos Mandelmanns.

Hejsan
 
På vintern eldar vi varje dag i våra två braskaminer i vår stuga. Jag älskar det, och jag älskar den härliga värmen som sprider sig i huset av en riktig brasa, när vintern stormar utanför.
Men för att kunna elda så måste man förstås ha ved...
Vi har fått köpa den finaste veden av en snäll jaktkompis till Stefan. Direktimporterad från Småland.
Stefan är ju sjukskriven och har ganska dåligt flås, så det var bara för mig att bita ihop och bära in allt i vedboden.
Man kan säga att vi har bytt roller ... Stefan fotar och jag gör grovjobbet.
 

Fast det här med att slita med ved är något jag tycker är ganska härligt faktiskt. Och visst stämmer det att ved värmer många gånger ...
 

Med ett välfyllt vedförråd unnade vi oss en härligt god lunch hos Mandelmanns på Djupadahl.
Det hade regnat rejält i flera dagar och där på gården var det minst sagt geggigt.
I smyg flinade jag åt alla fina turister som trippade omkring i vita tygskor och ljusa byxor och såg allt annat än muntra ut. För det hjälper inte att sura över vädret, det blir inte ett dugg bättre för det.
 

Jag och Stefan köpte vars en god lunch i trädgårdscafét. Jag tog fjälloumi och Stefan tog köttfärslimpa.
Mmmmm ... det var så himmelskt gott. Precis lika gott som jag föreställt mig att det skulle vara och långt ifrån den trista, hårda halloumin man köper i butiken.
 

Såklart tog vi en liten sväng i trädgården och även i "tomatdjungeln" i ett av växthusen. Asså, så härliga tomater de har där. Nästan groteskt stora.
 

Fast det regnat och allting var vått, grått, geggigt och skitigt, så var det ändå så himla vackert där på Djupadahl.
Jag hörde Gustav prisa regnet ... "nu växer det så det knakar ju" .... och så är det verkligen att vara jordbrukare.
Växterna och grödan behöver det där regnet, annars blir det precis ingenting!
 
 

Dagens tänkvärda:
 
Hela världen är en rad underverk,
men vi är så vana vid dem att vi
kallar dem för vardag.
 
Så är det verkligen! En massa små saker i det dagliga livet är egentligen små underbara underverk. Vi måste bara lära oss att se dem och uppskatta dem.
Varför inte försöka hitta just era små underverk i denna dagen som är precis nu?
 
Kram på er och tack för att ni tittade in på min blogg.
Annika