Besök hos nunnorna på Mariavall.
Hej hej
En kväll i veckan var vi på ett väldigt annorlunda besök. Det var på det katolska benediktinerklostret Mariavall.
För mig var det mitt andra besök där.
Fast det är hela 26 år sedan jag var där då det stod nybyggt kändes det sig väldigt likt. Samma råa betongyta. Samma råa trädörrar och enkla materialval.
Och samma vänligt sinnade nunnor såklart.
Klostret är byggt av cement och trä. Byggnaden är ritad av en munk vid namn Hans van der Laan.
Marken donerades av Eriks Sparre från Kronovall. Klostrets vackra namn kommer dels från namnet Kronovall och dels från Jesus moder Maria. Alltså Mariavall. Fiffigt, eller hur!?
Där i klostret säljs böcker och så har man bokbinderi.
En av systrarna höll ett litet föredrag om klostrets historia med ett bildspel från platser vi inte fick besöka.
Spännande och intressant.
Som avslutning på vårt besök fick vi delta på systrarnas mässa i deras kyrka.
Så annorlunda och speciell upplevelse.
Sedan åkte vi hemåt i sommarkvällen med en lite annorlunda upplevelse i bagaget. För visst är det lite spännande med nunnor? Jag funderar alltid på deras livsval och på de uppoffringar de valt att göra pga sin starka tro.
Tack systrarna på Mariavall för inbjudan den här kvällen.
På hemvägen låg klövern nyhuggd i vackra strängar över fälten, och jag kände mig fullt nöjd med att vara sådär lite lagom troende....
Ja man kan kanske jämföra mig och min tro med när min bil behöver tankas. Inte förrän lampan börjar lysa ilsket rött så ser jag mig om efter en mack ... ungefär samma förhållande har jag till Gud och kyrkan ...
Vem har inte knäppt händer i en stilla bön när livet knasar och allt ser ut att skita sig ... man ber liksom för säkerhetsskull.
Min kyrka är naturen och min religion är medmänsklighet.
Jag tycker att om någon trosuppfattning kräver att man ska hata någon,
så behöver man tro på något annat!
Världens sju underverk
- Att se
- Att höra
- Att beröra
- Att smaka
- Att känna
- Att skratta
- Att älska
Hoppas ni får en underbar dag.
Kram Annika
